mtDNA Haplogrupp U5a2c3a enligt samma testare kit 274035 och N31414
Född ca 1623 i Nysätra församling.
Gift med Östen Olofsson f.ca 1615 på Flarken 4, Essgården. och död 1710-06-25 begravd inne i Nysätra kyrka.
Hon var en duktig tolvmanshustru och mor som spann och vävde tidigt och sent. Ett stort och välbärgat hus var Essgården på Kvarnbacken.
Barn:
Cecilia Östensdotter f.1647
Brita Östensdotter f.1650 d.1717-05-05 ogift.
Anders Östensson f.1651
Sigrid Östensdotter f.1652 d.1715-07-24 gift 1692 med änkemannen Mårten Olofsson 1620-1707 på Flarken 6.
Ingrid Östensdotter f.1654
Olof Östensson Kruus/Stare f.1659
Karin Östensdotter f.1661
Hans Östensson f.1663 d.1726-08-21 begravd jämte sin far i Nysätra kyrka, gift 1a med ? 3 barn, gift 2a 1694 med Karin Andersdotter f.1671-1739 6 barn.
Mareta Östensdotter f.1666-05-18 d.1716-01-01 Nybyn 1 gift 1689 med Erik Jonsson f.1668 d.1721 Soldat n:r 31 Krus och bonde i Nybyn 1.
Per Östensson
Häxprocessen år 1675: Nämndeman Östen Olofssons hustru i Flarken, Ingeborg Andersdotter och deras döttrar blev föremål för onda rykten och beskylldes för häxeri. Deras grannar Lars Andersson och Olof Jonsson synes också ha varit inblandade. Ryktena spred sig till Risvattnet, Brände och Bygdeå socken. Den 22 och 23 september 1675 hölls laga ting med allmogen i Bygdeå socken. Domare, välvise, äreborne Heurius Winblad: Närvarande, Kungl Majts troman och Landshövding Herr Johan Graan. " Uti förlidet år i juli månad blev vid tinget noga efterfrågat om man här i Bygdeå socken hört något om tolldomsväsendet och blev då av prosten Herr Lars Beronius Burman och tolvmännen sagt att de till den tiden (Gudi lov) ej hade velat eller hört därutav. Likväl klagades nu att samma väsendekommit till denna församling och i förliden månad begynt yppas utspridas by emellan, så att vid tinget denna gången, en storskara barn voro församlade, de där voro församlade, de där klaga och föregiva sig utav åtskilliga kvinnspersoner förda blivit till Blåkulla. Varföre blev och deras relationer annoterade, som följer. Fältväbeln Olof Jonssons dotter i Flarken- på 10 årberyktad nämndeman Östen Olofssons hustru Ingeborg, att hon skall föra grannen Lars Anderssons tvenne barn; en flicka Sara om 9 år, och Anna 6 år. Jämtväl hade Kristin i Brände-på trettonde året-beryktat detsamma och sagt se Lars dotter Sara där i Blåkulla, det hon Kristin nu också tillstod. Flickan Sara sade sig och sin syster Anna bliva förda utav förenämna hustru Ingeborg. Hon rider på östens folk, men mest på deras egen moder havande en tråd i munnen på henne, därmed hon styrer lika som en häst med betslet. Maten som de får där, sade hon var elak, och att mannen slår den dem utur händerna. Ingeborg spinner,väver, äter och dansar. Men flickans moder på vilken de pläga rida, måste stå på huvudet utmed väggen, så länge de äro där. Hon sade sig och lärt läsa av en svart hund, att förbanna far och mor, syster och bror och allt det som är där. Margit Jonsdotter i Risvattnet-på 14:e året-sade sig och föras av bemälta hustru Ingeborg, det hon först i förliden söndagen bekände sedan föräldrarna slagit och tvingat henne tillförene för att hon skulle säga och bekänna, om hon föres och av vem. Andra barn hade talat om för föräldrarna att Marit fördes och skulle detta ha skett alltsedan föregående år. Marit påstod att hon brukade rida på Lars Anderssons hustru i Flarken. I går var hon hos prosten , vilken välsignade henne varmed hon förliden natt var fri och slapp draga åstad. Lars Andersson och flera andra bekände att då de med sina barn gå i prästgården och prosten välsignar barnen så slapp barnen den kommande natten fara till Blåkulla. Marit Olofsdotter i Estersmark- på det 14:e året- sade sig sett ovanbemälte Marit Jonsdotter där men vem som henne förer visste hon icke. Själv föres hon av hustru Ingeborg. Förliden söndag då modern förhörde sin dotter beträffande Marit hade Ingeborg varit tillstädes och hållit sin hand över munnen på henne, att hon icke skulle bekänna sig. Men de andra då tillstädesvarande barnen nekade sig sett Ingeborg. Fältväbelns dotter-7 år-sade sig dock föras av hustru Ingeborg allt sedan förlidne vår ridande på sin moders syster, Lars Anderssons hustru. De fara över kyrkan. "Mors-systern, " sitter uppmed väggen utanför stugan, huvudet neder och fötterna upp. Där ätes,drickas,dansas ,spinnes,redes hampa, väves och haves allehanda sådana sysslor för händerna och nätterna som hos oss om dagarna. Mårten Olovsson i Flarken tvenne gossar skola berättat att hustru Ingeborg, förer deras lille bror, som föddesnästlidne Eriksmäss. Mårtens äldre gosse Pelle sade sig och bliva av andra förder. Pelle skulle i Blåkulla stöta dem ut som voro tillspökte. Fördenskull hade Lars Anderssons hustru lovat honom ett par vadmalsbyxor. Hustru Ingeborgs tvenne fullväxta och ogifta döttrar Britta och Sigrid äro sammaledes av några barn beryktade, som skola de föra Lars Anderssons tvenne små barn, ridande på en ko merendels med gossen Pelle samt flera andra. Vartill dock döttrarna tillika med modern hårdeligen nekade,bitterligen råtande och beklagande sig därutöver, att de skola således fast oskyldigt komma uti uppenbart rop och rykte samt hos stannande uti fullkomlige misstanka som vorode sannfärdeligt trollpack, till vilket de dock nu för Gud i Himmelen och i sitt samvete visste sigfullt oskyldiga vara, icke rådandes att Gud haver låtit Sathan spela och Skinkla" för de stackars små barnenti deras namn och skepnad. Således klagades det och blev jämväl av nämnden och helatingslaget intygat sant vara att detta oväsende hade i förstone yppats utav några utsocknes tiggarbarn ifrån Ångermanland, Burträsk och Skellefteå, där de hava gått omkring uti byarna, sökt sin föda och begynt berätta för dessa barn huru de kunde se dem i ansiktet som föras till Blåkulla, nämnt vilka de voro och sagt hur i Blåkulla tillstod. Men däremot gav prosten, nämnden och tingslaget denna beryktade hustru Ingeborg med sina döttrar ett gott beröm om deras ärliga leverne och välförhållande i en och annan måtto, så att ingen visste eller kunde dem någon vidskeplig gärning eller annan misstänkelig åtbörd tillvita och påföra, undantagandesx det av barnen utspridda. Förutom Ingeborg och hennes båda döttrar voro nu vid tinget icke mindre än nio andra kvinnspersoner, som barnen utpekats och angavs föra barn till Blåkulla. Lars Andersson i flarken hade bland andra barn två flickor: Sara nio år och Annika 6 år. Sara uppgav att både hon och hennes syster fördes till Blåkulla av en grannkona nämndemansmoran Ingeborg Andersdotter. hon red på kvinnfolk och mest på deras moder,. I Blåkulla hade flicka fått läsa allehanda förbannelser av en svart hund. Men blev sedan hon bekänt farliga fäder, hade hon sluppit denna undervisning. Seda Saras moder hade fått kännedom om hennes besök i Blåkulla, hade hon haft henne hos sig i sängen under 14 nätter. då sade flickan att hon fick vara ifred. men när så de andra barnen sade att de sett henne i Blåkulla så ändrade hon sig och erkände att de hade rätt. genom deras vittnesbörd fick suggestionen åter makt över henne. " modern hade ock en gång bundit en liten bönebok på flickans arm den de i Blåkulla intet kunde upplösa och ifrån henne taga, utan hållit den henne för ögonen. Men handsken som var dragen flickan på handen, med Jesu namn påskrivet, att hon måtte få ligga i frid, hade de dragit av henne.- Den fanns på flickans hand när hon vaknade. " Mariet Jonsdotter i Risvattnet på fjortonde året, sade sig ock föras av bemälte hustru Ingeborg, det hon nu först förledne söndag bekände , sedan föräldrarna henne tillförene slagit och tvingat, hade att säga och bekänna, om hon fördes ock av vem, emedan åtskillige andre barn hade vittnat att hon också fördes". Vid söndagens hårdhänta förhör var många barn närvarande. Bland dem nämner protokollet Maria Olofsdotter i Estersmark. Hon sade sig också bliva förd av hustru Ingeborg. Dessutom uppgav hon nu vid tinget att Ingeborg varit med vid söndagsförhöret. Hon hade hållit sin hand över Mariet Jonsdotters mun, så att hon inte skulle få bekänna. " men de andre då tillstädes varande barnen nekade sig sett Ingeborg". Mårten Olofssons, Pelle i Flarken. han hade " den myndigheten i Blåkulla att han kunde stöta dem därut, som dit spökte voro". och eftersom han ville ha någon gottgörelse för sitt omak, så hade Lars Anderssons hustru lovat honom ett par vadmalsbyxor, bara han förbannade sig över hennes barn. pelles mor hade begärt att för hans tjänster få slå en ängesteg, som tillhörde Nils Olovsson i Estersmark, vars son också blivit sedd i Blåkulla. "Lars Andersson och flere bekände att då de med sina barn gå i prästgården och prosten läser välsignelser över dem slippa barnenden följande natten och veta icke av sådant färdemål". Källa Karl Fahlgren Bygdeå sockens historia. år 1677: I Nysätra bekräftade tolften med länsmännen vid tinget, att det var alldeles tyst med trolldomsväsendet. Riksrådet gav beröm at Landshövding Graan för dennes flit att dämpa " detta Sathans raseri". Såldes blev Ingeborg Andersdotter frikänd. | |
G e n v ä g a r
