JOHAN Hjort af Ornäs (1445-1480)
1445--1480 (man)
ÄVEN BERGSLAGEN OCH NAMNET BERGSLAGEN PÅ SIDAN
JOHAN Hjort af Ornäs f. ca 1445 d. ca 1476 eller 1487 (Stråtenbo) Aspeboda sn.
Johan Hjort var en dansk frälseman som inkom från Danmark år 1470.
BOSATT
Danmark
(Ornäs) Torsång sn
(Stråtenbo) Aspeboda sn
ARBETE
BERGSMAN
Johan Hjort inkom från Danmark 1470, fick en del av (Ornäs) genom gifte med Brita Jönsdotter vars far Jöns Ingemarsson, konungens fogde vid Stora Kopparberg, var av gamla eller s.k. Svarta Svinhufvudsläkten.
GIFTE
JOHAN Hjort af Ornäs f. ca 1445 d. ca 1476 eller 1487 gifter sig år 1470 med BRITA Jönsdotter/Svinhufvud
f.. d..
BARN
...
++++++
PLATSER
BERGSLAGEN
Bergslagen är ett geografiskt område som inte är helt klart avgränsat. Bergslagen ligger i Mellansverige och kan sägas omfatta norra och västra delen av Västmanland inklusive de norra delarna av Örebro län som ingår i Västmanlands landskap, sydöstra Värmland och södra Dalarna. En vidare definition av Bergslagen omfattar även delar av Närke, Östergötland, Uppland och Gästrikland. Bergslagen har utmärkt sig för gruvdrift och metallindustri.
Sedan medeltiden eller längre har bergshantering, brytning och smältning av malmer (bergsbruk) haft en stark ställning i området. Vidare förädling skedde ofta utanför Bergslagen vid särskilda järnbruk. Sedan 1800-talets senare del, när metallindustrin mötte ökad konkurrens, har detta emellertid förändrats till Bergslagens fördel. Fortfarande idag sätter metallindustrin en tydlig prägel på regionen. Sjunkande järnmalmspriser och utländsk konkurrens under 1960–70-talen (se stålkrisen) har emellertid resulterat i att samtliga järnmalmsgruvor blev nedlagda. Den sista, i Grängesberg, stängdes 1989.
NAMNET BERGSLAGEN
Namnet Bergslagen kommer av att gruvorna utvecklade egna rättssystem under bergmästardömen som kallades bergslag. Allt eftersom nya fyndigheter gjordes bildades nya bergslag. Ordet bergslag i den betydelse nämns första gången 1444 angående Norbergs hytta, och några år senare, 1508, finns skriftliga belägg för att kalla ett område Bergslagerna. Bergslagerna innefattade östra delar av Värmland, södra Dalarna och angränsande bergslag i Västmanland och Närke. Bergslagen har troligtvis fått sitt namn från det juridiska begreppet "lag" och inte som tidigare antagits av de arbetslag som fanns vid berget.
I skriftliga källor är Bergslagen känd från 1300-talet med tre bergsprivilegier, till Västra och Östra berget i Närke (Lekebergslagen, Lerbäcks och Nora bergslag), Stora Kopparbergs bergslag och Gästriklands bergslag. Genom olika regale (skogs-, ström- och bergsregale) kom flera moment i metallframställningen att bli starkt reglerade och krävde särskilda tillstånd (privilegium), vilka gällde kollektivt för bergslaget vid gruvan men som skilde sig starkt åt från ett bergslag till ett annat.
1500- till 1700-talet
Till området värvades yrkesskicklighet från Tyskland, Danmark, Skottland och Holland, och arbetskraft (se bergsfriden och skogsfinnar), och genom täkterätten kom området att få en bofast befolkning. Omkring 1640 förbjöds svedjebruk, och savolaxarna blev torpare med skyldighet att arbeta som kolare, en viktig roll för bergsbruket. Alla finnar i området verkar dock inte ha varit svedjefinnar, utan det är troligt att det fanns en annan finsk befolkning som arbetade i gruvorna.
Bergsprivilegier innehöll dels skyldigheter som avraden till kronan, dels förmåner som att bergsmännen saknade rusttjänst. Dessa privilegier gällde endast dem som ingick i bergslaget; övriga hade knekthållning i Bergsregementet och andelen knektar i bergslagssocknarna kunde periodvis vara hög. Skattebönder i området betalade jordskatt på samma sätt som i övriga landet, men andelen kronohemman kom att bli relativt högt genom skogsregalet. För att stimulera handeln och viljan att ägna sig åt bergsbruk stiftades städer på 1600-talet, däribland Sala, Falun, Säter och Nora.
ASPEBODA SOCKEN - DALARNA
Aspeboda socken ligger väster om Falun nordväst om sjön Runn och kring ån Aspan. Socknen är utanför ådalen en kuperad skogsbygd med höjder som i nordväst når cirka 380 meter över havet.
THORSÅNG SOCKEN - DALARNA
Torsångs socken ligger i Dalarna, ingår sedan 1971 i Borlänge kommun och motsvarar från 2016 Torsångs distrikt.
Tätorten och kyrkbyn Torsång med sockenkyrkan Torsångs kyrka ligger i socknen. Torsångs socken ligger sydväst om Runn och Lillälven som är utflödet ur sjön till Dalälven. Socknen är en odlingsbygd med mindre skogshöjder. Inom socknen finns även bland annat byarna Storsten, Kårtylla, Räfstylla, Milsbo, Dalvik, Uvberget, Sunnanö, Viken, Tronsjö och Tylla.
NAMNET
Namnet (1288 Thorsanger) kommer från en kult- och tingsplats där kyrkan senare restes. Förleden innehåller gudanamnet Tor, efterleden vång, 'en bys inägor'.
ORNÄS
En gammal sätesgård uti Thorsångs socken av Stora Kopparbergs län, belägen vid Ösjön, en vik av Runn, i en utomordentligt skön nejd, som prydes af skogbeväxta vikar och öar, IV4 mil från Falun. Man förmodar, att gården under äldsta tider haft namn av Bergsnäs, och hava härunder legat följande egendomar, nämligen: Thonenäs i samma socken, Forsbacka, Gylla och Sölverbo i Tuna socken och Jönshyttan i Säters socken, vilka likväl tid efter annan blivit avsöndrade därifrån. De äldsta kända ägare av Ornäs hava varit adeliga släkterna Svinakulla eller Svinhufvud, Hjort och Dieku; den sista inkom till Sverige i konung Albrecht tid. Genom Stig Hansson Djekns dotter Barbros gifte med Arendt Pehrsson, kom denne i ägo av Ornäs. Den gamla berättelsen om Gustaf Erikssons visande härstädes under sin flykt i Dalarne, lyder som följer: »Här blev han med vänlighet emottagen, men hade dock snart kommit i fiendernas hand, om icke fru Barbro Stigsdotter upptäckt sin mans försåt; ty då han (Arendt) bortrest till sin svåger, konung Christierns befallningman, Brun Bengtsson på Sätra, att söka biträde till Gustafs fängslande, bliver häst och släda av fru Barbro tillagad, som befordrar Gustafs resa över Runn förbi Korsnäs och Sandvika hyttor, därifrån han vidare begav sig åt Svärdsjö.» Anledningen därtill, att fru Barbro misstänkte sin mans förehavande, var den, att denne, som först ridit till Måns Nilsson på (Aspeboda) vilken han erbjöd att deltaga i Gustafs gripande, för att vinna den därför utlovade belöningen, men vilken icke ville hava någon del i detta nidingsdåd, skyndade, sedan han där fått nej på sitt förslag, förbi sin egen gård till Sätra, vilket väckte fruns uppmärksamhet. Det dröjde icke länge, förrän hon såg fogden Brun och sin man komma ridande med 20 man, för att gripa flyktingen; men hon väckte houom genast ur hans sömn, förde honom till ett utbyggt hemligt rum och släppte honom därifrån med ett långhandkläde ned till marken, där han väntades av hennes pålitliga dräng, Jakob, som förde honom över isen på sjön Runn så skyndsamt som hästen förmådde springa. När de hunnit till Sandvikshyttorna, hittade Jakob icke längre vägen, och sedan Gustaf här fått vägvisare, gick han över byn Bengtsheden till Svärdsjö, där han blev vänligt mottagen av sockenprästen, herr Joen. När Arendt kom hem, var sålunda fågeln redan utflugen. Det berättas, att herr Arendt för denna sak blivit så förgrymmad mot sin hustru, att hon sedan icke fick komma inför hans ögon, »men dock måste ligga ihop med
honom om natten i en säng som gick tvärt igenom väggen mellan deras kamrar och var gjord som ett skåp med dörrar på bägge sidor.» Denna säng lärer ha funnits kvar ännu i början av 1700-talet.
Av rummen i den gamla byggnaden, vilka upplysas genom långa, låga, ända upp under taket sittande fönster med små, i bly infattade rutor, är det, vari Gustaf vilade, då han väcktes av den vänliga husfrun, ännu bibehållen och kallas fateburen. Det innehåller ett slags Gustavianskt museum, vartill grunden lades av en bland de senare ägarne till Ornäs, kamereraren Jak. Braudberg, död år 1759. Utom sängen, vari Gustaf låg, och vilken blivit modellen för de sedan s.k. Gustavianska sängarna, samt omkring vilken ett av tidens tand illa åtgått blått omhänge med påsydda kronor nu sitter, befinnes under en tronhimmel en träbild, föreställande Gustaf Wasa, klädd i harnesk, i högra
handen hållande kommandostaven, men med den vänstra vilande på Gustavianska Bibeln (tryckt i Stockholm 1541), som ligger på ett bredvidstående bord, tillika med konungens hjälm, järnhandskar, sporrar och fodralet till ett mässingsur, vilket tillhört Gustaf Wasa, men varur nu vartenda hjul i urverket blivit bortplockat av helgerånande händer. Vid dörren befinnas tre figurer av trä, föreställande Gustafs livknekt samt tvenne Dalamän, Morakarlen Engelbrecht, som från Mora utsändes att återkalla Gustaf och påträffade honom vid Sälens by, och Thorsångs-karlen Jakob, fru Barbros dräng, vilken skjutsade Gustaf från (Ornäs) alla klädda i sin tids dräkter och vapen. Över dörren och dessa beläten befinnas inskriptioner på rim, vilka dock föga löna mödan att avskriva. I rummet ses för övrigt porträtt av Wasahusets regenter, inklusive kon. Carl XIV Johan, ett porträtt av fru Barbro, en karta över Gustafs vandringar i Dalarne, åtskilliga gamla vapen och dryckeskärl, Gustaf Wasas stamträd samt åtskilliga rimmade
inskrifter; av vilka en är ett slags kronologiskt repetitorium över Gustafs historia, slutande med följande rader: »Se Svea-Wasans spår, som dig på föttren stälte, Guds-Staf Guds redskap var, Gös-taf var Göthers hjälte.»
Den gamla byggnaden, som på nära
400 år ej allenast undgått förstöring utan jemväl förändring, består av 2 våningar och är uppförd på gråstensfot av
runda okantade furustockar med
utspringande knutar. Nedre våningen är 80 fot lång och 23 bred; övre våningen har å östra sidan 7 fots framsprång och å varje gavelända 4; foten är 2, nedre våningen 12 och övre 8 fot hög. Knutarna äro i flera varv småningom utdragna för att uppbära övre våningen framsprång. Mot mitten av östra långsidan ligger en källarhals, som består av gråsten och bildar 12 fots framsprång med 24 fots bredd. Denna källarhals, vilken skyddas av ett lågt kroppåstak, har mittunder sitt släta gavelröste en rundbågig dörröppning, som leder till 2 källare, vilka sträcka sig tvärs under byggnaden och betäckas med korsvalv på ensprångiga hörnpilastrar. Efter
taxeringslängden 1862 består hemmanen Stora och Lilla Ornäs av II8V2 spannband bergsfrälsejord, hela jordarealen är 438 tid; fastighetsvärdet var 112,935 rdr rmt, inberäknadt för kvarn och såg. Hemmanen hava flera ägare såsom kapten C. E. Törnebladh (c:a hälften), Wassbo bolag. En del är kvar inom den gamla adliga ätten Hjort af Ornäs, vars stamfader Johan Hjort inkom från Danmark år 1470, och fick en del av Ornäs genom gifte med Brita Jönsdotter, vars fader Jöns Ingemarsson, konungens fogat vid Stora Kopparberget, var av gamla eller s.k. Svarta Svinhufvudsläkten. Egendomen delades sedermera av släkten, så
att Arendt Hjort, en son i 4:de led, fick i början af 1600-talet en del, som kallades Lilla Ornäs; det övriga av egendomen, sedermera benämnt (Peder Kruses) Stora Ornäs, försåldes till
landshöfdingen Peter Crusebjörn, från vilken den inlöstes av rådmannen i Falun Hans Hjort och direktören Olof Brandberg. Ornäs ägdes i början af 1800-talet intill 1838 av överste Hertzenhjelm, som fick en vanhedrande ryktbarhet genom sina misshandlingar mot sin maka, Ulrica Catharina Hjort af Ornäs.
*) på den tiden ett ansenligt herresäte
*) Stig Hansson var fogde på Östra Silfberget, domhavande i Floda, en betydande man i Gustaf I:s regeringstid. Arendt Pehrssons stamfader satt i konuug Magni Ladulås" rådkammare och var den vid ett tornerspel så
segersälle Erngisle Plata, stamfader för släkterna von Platen, Brahe och Örnflycht.
MASKINTEXT!! MÅSTE RÄTTAS!
ASPEBODA SOCKEN - DALARNA
Aspeboda socken ligger väster om Falun nordväst om sjön Runn och kring ån Aspan. Socknen är utanför ådalen en kuperad skogsbygd med höjder som i nordväst når cirka 380 meter över havet.
STRÅTENBO — ASPEBODA SOCKEN
Stråtenbo forna kopparhytta var
belägen i Aspeboda socken av Stora Kopparbergs län; här föddes år 1631 sedermera assessorn uti Svea hofrätt Jöns Claësson/Wallvik, vars biografi finnes uti Biogr, lexikon, 20 band, I häft., sid. 26; fadern var bergsmannen vid Stora Kopparberget, Claës Eriksson, egare till Stråtenbo och Wilkesbacka.
FÖRDJUPNING - ORDFÖRKLARINGAR
BERGSMAN
Bergsman kallades sedan medeltiden den bonde som vid sidan av jordbruket bedrev bergsbruk, och som omfattades av bergslagets så kallade privilegiebrev att å ena sidan fullfölja skyldigheten att utvinna fyndigheterna på sin mark för framställning av tackjärn, och å andra sidan betala skatt på tackjärnet de framställde. Bergsman var, med en annan utgångspunkt, den som ägde ett bergsmanshemman. Eftersom hemmanen i bergslagen upprättades i anslutning till malmfyndigheter, kom merparten hemman att klassas som sådana. Allt efter värderingen av hemmanet kunde bonden vara hel, halv eller en kvarts bergsman. Detta var också deras hemmanstal, vilket i dessa områden snarare handlade om hyttandelar och förmåga till att framställa malm, än om gårdens storlek eller avkastning. Nybyggare och torpare skattlades regelmässigt som bergsmän efter att friåren gått ut, enligt täkterätten. Hur överlåtandet av bergsmanshemman fick gå till var också reglerat i privilegiebrevet, dock hade barnen arvsrätt och det vanliga var att barnen gick i föräldrarnas spår, övertog hemmanet och blev bergsmän.
.... FORTSÄTTNING
++++++
TIDSPERIODER
Kalmarunionen (1389–1520)
KALMARUNIONEN 1389-1520
De nordiska länderna förenades i praktiken 1389 och formellt 1397 i Kalmarunionen. Unionen blev en motvikt mot den nordtyska Hansan. Ett återkommande stridsämne var maktfördelningen mellan centrum och riksråden i de tre länderna, något som ledde till att det i Sverige valdes riksföreståndare. Kampen om makten mellan Danmark och Sverige innebar att Skåne och Götaland härjades av trupper vid flera tillfällen.
REGENTER
...
SVENSKA KRIG
...
++++++
LIVSHISTORIA
GIFTE 1470
...
DÖD ca 1476 eller 1487
Johan Hjort af Ornäs
++++++
KÄLLOR
Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige.. - Ornäs - Stråtenbo - 2020
Wikipedia - Bergsman - 2020 | |
|
G e n v ä g a r
