IVAR Christersson Ulfsparre (-1632)
--1632 (man)
HJORTEDS SOCKEN - LOFTA SOCKEN
BORGHOLM ÖLAND - PERNAU/PÄRNU - KALMAR SLOTT - NÖTEBORG
(HOVJUNKARE) - STÅTHÅLLARE - SLOTTSLOVEN
++++++++++++++++++++
IVAR Christersson/Ulfsparre f..levde 1587, d. före 1632-10-01, begraven jämte sin första fru i Lofta kyrka, Lofta sn (ingick i Norra Tjusts härad) Västerviks kommun, Kalmar län (H) Småland, där deras gravsten finns.
Till
(Hjortö) (Hjorted) Hjorteds sn
(Gursten) Lofta sn
Adliga ätten Ulfsparre (Hjortö) nr 112
BOSATT
(Gursten) Lofta sn
ARBETE
HOVJUNKARE
Hovjunkare hos hertig Carl f.. d.. (sv..) av Södermanland år 1587.
++++++
HOVJUNKARE
...
++++++
SLOTTSFOGDE
Slottsfogde på Borgholm och Öland 1597-06-04–1598.
++++++
BORGHOLM - ÖLAND
Borgholms slottsruin är en slottsruin utanför Borgholm på Öland.
I slutet av 1100-talet byggdes ett mäktigt torn, en kastal, som snart omgärdades av en ringmur. Borgen byggdes under 1200-talets senare del och torde ha stått klar 1281. Betydelsen av Borgholm slott och Öland bör ses militärt, längs sjövägarna mellan norr och söder, med tanke på dess ställning mitt emot (Kalmar) Småland, som under unionstiden fungerade som en viktig mötesplats för riksrådsmedlemmarna från de tre nordiska riken, och också tack vare närheten till Gotland, ett annat strategiskt position värd att kontrollera i Östersjön.
Under krigen mellan Sverige och Danmark förstördes slottet i början av 1500-talet och upprustades inte förrän under Johan III:s f..d..(sv...)
regeringstid.
Från 1572 var först Johan Baptista Pahr och sedan dennes bror Dominicus byggmästare på slottet, som då blev en av Sveriges första bastionsfästningar. Arbetena på slottet upphörde dock 1593, på hertig Karls f..d..(sv..) befallning, men 1602 började försvarsverken förstärkas, och härmed fortsattes till Kalmarkrigets utbrott. 8 augusti 1611 inneslöts slottet av danskarna, och redan följande dag uppgavs det av sin befälhavare, Johan Månsson/Ulfsparre, men 27 september 1611 kringrändes det av Gustaf Adolf f.. d.. (sv..), som dock inte förrän 7 oktober lyckades förmå den danske befälhavaren Kristen Hansen att kapitulera. 2 juni 1612 kom danskarna tillbaka och efter 9 dagars beskjutning uppgavs slottet av Peder Michelsson/Hammarskjöld f..d.. till Gert Rantzau f..d..
Efter freden i Knäred 1613 återlämnades det i utplundrat och illa medfaret tillstånd, så att reparationsarbeten måste påbörjas. Dessa avbröts dock efter ett tiotal år. Ett mindre jordverk byggdes dock 1643, och från 1651, då Öland förlänats åt Karl Gustav f..d..(??), fortsattes slottsbyggnaden under ledning av Nicodemus Tessin den äldre. När krig med Danmark återigen bröt ut, var Borgholms slott så pass befäst, att kapten Henrik Julius Heideman kunde försvara det mot danskarna, vilka den 17 augusti försökte en stormning. Följande dag undsattes slottet av amiral Wachtmeister f.. d.., som fördrev danskarna.
Ägarlängd
(årtal anger när de har utfärdat brev på Borgholm)
Borgholm blev belägrad av Sten Sture f..d., men Ivar Axelsson f..d..rymde och lämnade Borgholms försvar till sin fru, Magdalena Karlsdotter/Bonde f..d..
++++++
MAGDALENA KARLSDOTTER/BONDE
...
Magdalena Karlsdotter (Bonde) av Sverige, trol. född under år 1445, död omkring 24 augusti 1495, var en svensk och norsk prinsessa. Hon var dotter till kung Karl Knutsson (Bonde) och drottning Katarina Karlsdotter (Gumsehuvud).
Prinsessan Magdalena av Sverige och Norge
Biografi Redigera
Magdalena var ett av nio barn till Karl Bonde. Hon var svensk prinsessa 1448-57 och 1464–65 och var även norsk prinsessa 1449–50. Hennes bröllop med Ivar Axelsson (Tott) hölls på Nyköpingshus i Nyköping den 21 september 1466. Det var ett dubbelbröllop, där även hennes mans dotter från hans första äktenskap, Beata, gifte sig samma dag. Paret fick endast ett barn under deras äktenskap; Margareta, som dog vid endast sex års ålder. Magdalena var återigen svensk prinsessa 1466-70.
Magdalens make fick ett löfte av hennes far att bli regent efter hans död, men vid faderns död 1470 misslyckades han med att överta makten. På rådsmötet i Vadstena planerade oppositionen en kupp för att ta kungen tillfånga. De misslyckades, men tog i stället Magdalena till fånga. Då maken 1476 medgav att han hade blivit lovad Gotland i förläning av den danske kungen, blev han av det svenska rådet ansedd för en förrädare. 1481 utbröt öppen konflikt och Magdalena tillfångatogs av hans fiender. Hon blev senare frigiven, och paret bosatte sig på Gotland. Då hon släpptes, lät maken måla hennes porträtt, vilket är ett av de allra äldsta i sitt slag i Sverige. Porträttet målades troligen i Visby. Paret tvingades år 1487 att lämna Gotland av den danske kung Hans, och maken avled strax därpå.
Efter makens död 1487 bosatte sig Magdalena på sin egendom, herrgården Bosgård, belägen nära Söderköping i Östergötlands län, där hon avled omkring den 24 augusti 1495. Hon var den enda av sina nio syskon som överlevde fadern. Vissa källor anger att hon blev begravd i närheten av Sankt Franciskus altare i det franciskanerkloster som fanns i Söderköping fram till dess att det revs strax efter Gustav Vasas reformation i Västerås 1527.
++++++
Vid ett möte på Ölands norra udde enades Sten Sture f.. d..(??) och Kung Hans f..d..(sv..), att Ivar Axellson f.. d.. skulle lämna Borgsholms slott, med rätten för honom och hans fru att först bortföra all personlig egendom.
Arvid Brirgesson/Trolle f.. d.. fick det 1487 efter att han förlorade (Nyköpings slott)... Trolle var gift med Beate Ivarsdatter/Thott f.. d.. , dotter til Borgholms tidigare länsherre från sitt första äktenskap med Margrethe Poulsdatter/Laxmand.
Erik Abrahamsson/Leijonhufvud deltog 1510 i Borgholms belägring med Linköping biskopen Hemming Gadh. Borgholms danske befälhavare, Knud Rud, måste överlämna Borgholm och ön till svenskarna efter en 18-veckors belägring. Sten Sture den yngre f.. d.. (??) 1513
Staffan Weberstein fik 1519 ön i förläning. Han blev sedan avsatt och halshuggen.
Søren Norby erövrade fästningen Borgholm år 1519 och beviljades av Kristian II f.. d.. (..) därefter ön som län. Redan år 1517 blev Norby utnämnd amiral över den danska flottan och samtidigt länsman på (Visborg) på Gotland för sin livstid. I början av 1519 beordrades Norby att belägga och ockupera Borgholm, och trots att den danska styrkan inte var överväldigande stor, lyckades den övertyga svenskarna att ge sig. Men ett efterföljande danskt försök att erövra (Kalmar) Småland, måste överges efter två nederlag mot stadens svenska styrkor. Ett svenskt försök att återuppta Borgholm hösten 1519 avvärjades emellertid av Norbys styrkor. Trots Sten Stures död i jan 1520, först efter en lång belägring lyckades Søren Norbys styrkor erövra (Kalmar) Småland, under sommaren. År 1522 inledde med en en attack från det svenska upproret mot (Kalmar) Småland, men drevs till flykten av en numeriskt överlägsen styrka. Norby gik vidare till Stockholms undsättning (i Kristians händer), som lyckades, och sedan seglade han till Finland för att stoppa upproret som bröt ut där. Inom tre veckor hade Norby återfått kontrollen över stora delar av Finland. Men samma år var de svenska trupper tillbaka och började belägra (Kalmar) Småland, samtidigt som de försökte få kontroll över omgivande och närliggande områden, och sommaren 1522 fick de med hjälp av svensksinnade bönder kontroll över Öland. De danska styrkorna "fängslades" på fästningen Borgholm. Den svenska upproren ledd av Gustav Vasa f.. d.. (..) fortsatte, i slutet maj 1523 föll (Kalmar) Småland, i början juli kapitulerade Kalmar slott. Näst var (Borgholm) och Öland.
Arvid Gustafsson/Westgöthe 1523. Efter erövringen av Kalmar blev han fogde över Kalmar och Öland.
Katarina av Sachsen-Lauenburg fick 1531 Öland som en morgongåva.
Nils Dacke f.. d.. stormade år 1542 (Borgholm) Öland, och mördade befälningsmännen Jöns Nilsson, Jacob Andersson, samt Lagmannen Johan Kyle; året efter förklarade han hela ön skattefri.
hertig Erik f.. d.. (..) (senare Erik XIV) skriver brev 1558.
Johan Månsson/Ulfsparre 1610 kommandant (ståthållare) på Borgholm slott över Öland.
Christian IV erövrade i aug 1611 ön med en överlägsen styrka och mottog trohetsed från invånarna, men i sept. kom den dåvarande hertig Gustav Adoph f.. d.. (..) med 2000 man om natten och övertog ön, lät slottet beskjutas och erövrade den i början av okt.
Peder Mikaelsson/Hammarskjöld 1511 ståthållare på (Borgholm slott) och Öland. Lyckades två gånger omintetgöra danska försök att bemäktiga sig ön (feb. 1612), men måste i juni 1612, sedan fienden ledd av Gert Rantzau nedskjutit befästningarna, ge upp slottet och ön. Med freden i Knäred som slöts i jan. 1613 återvände Öland till Sverige. Var 1622 igen överste över Borgholm och Öland, lämnade samma år sistnämnda befattning, men återfick en kort tid 1627 samma befattning.
++++++
FÅNGE
Avsatt av konung Sigismund f.. d.. (sv ..). Bortförd, fången till Polen af Konung Sigismund f.. d.. (sv..) 8. å.
STÅTHÅLLARE
Efter hemkomsten år 1600,
Ståthållare på Borgholms slott 1600-01-11 – 1603.
STÅTHÅLLARE
Ståthållare på Pernau (idag i Estland) år 1604.
Pärnu erövrades av svenskarna första gången 2 juni 1562, innehades en kortare tid 1565 av en trupp tyska riddare under C. von Oldenbokum och erövrades 1575 av Ryssland. Under den följande tiden kom Pärnu att växla ägare flera gånger, innan staden 1617 för en längre tid erövrades av Sverige från polska trupper.
+++
PERNAU (IDAG PÄRNU I ESTLAND) är en stad i sydvästra Estland. Staden är belägen vid Pärnuviken som är en del av Rigabukten, 110 kilometer söder om huvudstaden Tallinn. Pärnu delas i två delar av Pärnufloden.
HISTORIA
Staden grundades år 1241 av Tyska orden. Pärnu erövrades av svenskarna första gången 2 juni 1562, innehades en kortare tid 1565 av en trupp tyska riddare under C. von Oldenbokum och erövrades 1575 av Ryssland. Under den följande tiden kom Pärnu att växla ägare flera gånger, innan staden 1617 för en längre tid erövrades av Sverige från polska trupper. Den 28 november 1617 erhöll staden privilegier av Gustaf II Adolf f.. d.. (sv...) och slottet blev samma år säte för en svensk ståthållare. 1625 erhöll Frans Bernhard von Thurn Pärnu med område som förläning, 1627 som grevskap. Under stora nordiska kriget spelade Pärnu åter en viktig roll. Karl XII f.. d.. (sv..) landsteg i Pärnu med den svenska armén den 6 oktober 1700 för att undsätta de av Sachsen och Ryssland ansatta svenska Östersjöprovinserna, och 1702 räddade sig resterna av Wolmar Anton von Schlippenbachs armé in i staden efter nederlaget i Slaget vid Hummelshof. År 1710 intog ryssarna Pärnu, och staden ingick därefter i det ryska guvernementet Livland fram till 1920.
++++++
HÖVIDSMAN
Hövidsman över K. M:ts drabanter 1609-04-04.
SLOTTSLOVEN
I slottsloven på Kalmar 1609-06-13
++++++
KALMAR SLOTT
Kalmar slott är beläget på Slottsholmen vid Slottsfjärden, där det medeltida Kalmars hamn låg. Det har spelat en avgörande roll i Sveriges historia alltsedan slottet började uppföras vid 1100-talets slut. Under Knut Erikssons f.. d.. (..) tid, byggdes en kastal, ett runt befästningstorn. Magnus Ladulås f..d..(..) lät på 1280-talet bygga en försvarsborg runt kastalen, som då blivit slottets kärntorn.
– Kalmar slott ansågs tillsammans med Tre kronor, Viborgs slott och Älvsborgs fästning vara ett av Sveriges fyra viktigaste fästen, som höll upp landet.
Historia
Borgens tillkomst
Förmodligen i slutet av 1100-talet uppfördes ett försvarstorn på den då redan befolkade Slottsholmen. I slutet av 1200-talet, sannolikt från 1260-talet till 1280-talet uppfördes en ringmur på Slottsholmen och huvuddelen av slottet byggdes. Med tiden byggdes hus innanför murarna som sedan kom att bilda slottet. År 1337 företog Magnus Eriksson f.. d.. (..) en betydlig om- och tillbyggnad av slottet, varvid åtminstone bottenvåningarna till flyglarna uppfördes, och utanför slottet byggdes ytterligare en ringmur med småtorn samt ett framskjutande portvärn.
I centrum för Kalmarunionen
1397 stod slottet i centrum för en av de viktigaste politiska händelserna i Nordens historia: bildandet av Kalmarunionen - en union av de nordiska länderna skapad av den mäktiga drottning Margareta f.. d..(..).
Ytterligare en kvinna förknippas med Kalmar slott. Änkan efter riddaren Johan Månsson (Natt och Dag) till Göksholm, Anna Eriksdotter/Bielke, tog som befälhavare vänligt emot Gustav Vasa f..d..(..) när han återvände till Sverige år 1520. Detta stämmer dock inte enligt journalisten Herman Lindqvist. Gustav Vasa lämnade nämligen Kalmar ganska snart och drog vidare i landet i sina försök att starta uppror mot Kristian Tyrann f..d..(..).
År 1523 var Kalmar slott den plats där trupper höll ut längst, näst efter Stockholm. Sedan den tyska garnisonen planerat att bränna staden och föra ut all proviant till Visby, skall Kalmarborna i hemlighet ha förhandlat med de belägrande svenska trupperna under Arvid Gustafsson/Västgöte. Fjärde dag pingst genomfördes ett överraskningsanfall, varvid staden föll i svenskarnas händer. Åtta dagar senare kapitulerade slottet och Öland kunde erövras.
Berent von Mehlen som utsetts till fogde på Kalmar slott kom sedan han 1525 fallit i onåd hos kungen att belägras, och kungen tvingades att inta slottet med storm, som ledde till svåra förluster på båda sidor.
Glansperioden
Den gamla medeltidsborgen var vid denna tid föråldrad, och 1535 anlades under ledning av Henrik von Cöllen de fyra runda hörntornen, och slottet fick nya flyglar. Stora trappan byggdes 1555-59 av Jacob Richter.
Åren 1557-1560 var Kalmar slott residens för Erik XIV f.. d.. (..) under hans tid som hertig av Kalmar och Kronobergs län. Han fortsatte byggnadsverksamheten vid slottet även sedan han lämnat den som bostad. Under Eriks tid lades större delen av arbetet i slottet på inredningar. Johan III fortsatte byggnadsverksamheten vid slottet. Arkitekt vid början av var Johan Baptista Pahr, efterträdd 1575 av brodern Dominicus Pahr.
Förutom den gamla bostadslängan byggdes då nya längor, varvid det gamla kärntornet, som stod i vägen, revs. Tre torn byggdes också om till flyglar, bland annat det så kallade Vattentornet. Övriga torn försågs med huvar i renässansstil. Slottskyrkan tillkom 1589-92 och bönstolarna 1619. Under denna tid utfördes även många andra ombyggnationer, såsom portaler och brunnsbyggnaden på inre borggården. Salarna fick då också sina fantastiska inredningar, och slottets olika delar fogades samman till den fulländade förening av försvarsfästning och sagoslott som Kalmar slott utgör. Från 1601 verkade Peter Dionisius som slottsbyggmästare.
Även de fyra rundtornen (postejer) i halvöns hörn, som började byggas redan av Gustav Vasa, fullbordades under början av 1600-talet. Slottets bestyckning uppgick därefter till 287 kanoner.
Belägringen under Kalmarkriget
Huvudartiklar: Belägringen av Kalmar och Slaget vid Kalmar
År 1611 intogs Kalmar under Kalmarkriget av en dansk här, samtidigt som en svensk här under Karl IX tågade söderut mot staden. Slottet belägrades, och dess nyutsedde hövitsman Christer Somme kapitulerade, antingen på grund av brist på ammunition eller av förräderi. År 1613 återgick slottet till Sverige. Mycket av bestyckningen var förstörd, men återställdes snart, och under andra hälften av 1600-talet kunde slottet fortfarande anses vara en stark befästning.
Förfall och fängelse
Vid slutet av 1600-talet upphörde slottet att vara kungaborg och i och med det inleddes en lång tid av förfall för det anrika byggnadsverket som hade belägrats 22 gånger under 394 år, men aldrig tagits genom stormning.
Det inre fick förfalla, men fästningen upprätthölls nödtorftigt. På 1740-talet byggdes slottsravelinen på landsidan.[9]
1766 beslutades att slottet skulle rustas upp men vid det laget var tornöverbyggnaderna uppruttna och hade blåst ned, golven var ruttna och murarna hade delvis fallit samman. I och med detta upphörde det forna kungaslottet att vara fästning och blev istället kronobränneri. Delar av slottet användes även som fängelse, bland andra satt radikalpietisten Thomas Leopold fängslad en period mellan 1736 och 1741. Förhållandena för fångarna var vidriga och föranledde många klagomål, även från dem som besökte slottet och dessutom från själva landshövdingen i länet till Kunglig Majestät. Många fångar fick skörbjugg, de tilldelades inga ordentliga kläder och ingen ved att elda med under vintern.
Återuppbyggnad Redigera
Under 1850-talet påbörjades upprustningen av Kalmar slott. Oscar I lät år 1850 återställa brunnsöverbyggnaden på borggården och "Erik XIV:s gemak" upprustades 1855-62 med ganska hårda renoveringar. Fångarna flyttades från slottet 1852 och riksdagen beviljade 80 000 kronor till en yttre restaurering av slottet då bland annat tornen fick nya huvar. Även slottets inre blev upprensat och den gamla dekoreringen återställdes.
Det 1870 av Volmar Sylvander grundade Kalmar museum kom istället att inrymmas på slottet. Renoveringsarbetena fortsattes på 1880-talet av Helgo Zettervall. 1921 sattes ett noggrant restaureringsarbete i gång av professor Martin Olsson, som även undersökte slottets äldre byggnadsförhållanden.[8]
Sedan dess har slottet underhållits och är idag Sveriges bäst bevarade renässansslott.
Sevärdheter
++++++
HOVMÄSTARE
Hovmästare hos hertig Carl Filip år 1611.
FÄLTPROVIANTMÄSTARE
Fältproviantmästare år 1611
STÅTHÅLLARE
Ståthållare på Nöteborgs fästning, Ingermanland, och över dess län år 1614, avsked därifrån 1618-01-31.
++++++
NÖTEBORG
Nöteborg är en stad vid floden Nevas utflöde ur Ladoga i Ryssland. Folkmängden uppgår till cirka 15 000 invånare.
Det ryska namnet var Орешек, Oresjek (vilket betyder nöt) till 1612 och därefter 1612–1702 Нотебург, Noteburg. Från 1702 var namnet Schlüsselburg ("nyckelborgen", ryska Шлиссельбург). Perioden 1944–1992 hette staden Петрокрепость, Petrokrepost. Sedan 1992 heter staden på ryska Шлиссельбург (Schlüsselburg); fästningen går dock fortfarande under benämningen Орешек (Oresjek) på ryska.
Namnet Nöteborg är härlett från ryskans Opex [arech] som betyder nöt eller kärna, och kan ha inspirerats av att hasselbuskar var vanliga på ön.
Delar av den gamla staden samt fästningen finns kvar och ingår i Unescos världsarvslista. Fästningen skadades svårt under kriget 1941–1943 men delar, däribland en del av muren och tre torn, har restaurerats efter 1966.
Den första befästningen på platsen anses ha varit anlagd av svenskarna under Torgils Knutsson 1299, men redan 1301 gått förlorad till novgoroderna. I rysk historieskrivning sägs den ha anlagts av knjaz (prins) Juri Danilovitj av Novgorod.
Den 12 augusti 1323 undertecknades den så kallade Nöteborgstraktaten i Nöteborgs slottsön, ett traktat som fastställde den första kända gränsen mellan Sverige och
Novgorod, som småningom blev till Ryssland. Nöteborg som tillhörde Novgorod blev säte för Narimont, en novgorodisk lydfurste av litauisk ätt som 1333 fått Kexholms, Nöteborgs och Ladoga-området samt hälften av Koporje län i Ingermanland som ärftlig förläning. Narimont och hans son Alexander förtryckte invånarna så att dessa redan 1337 gjorde uppror med stöd från Viborg. År 1348 intog den svenske kungen Magnus Eriksson Nöteborg sjövägen, men förlorade den inom ett år. 1352 byggdes de första stenmurarna runt fästningen. I slutet av 1400-talet hade den tio torn, ett citadell och en inbyggd kanalhamn. Narimont och hans arvingar härskade över området fram till år 1478, då landet efter den novgorodska republikens fall förenades med storfurstendömet Moskva.
År 1555 belägrade Gustav Vasa fortet under två veckor, med en flotta under Jakob Bagges ledning tillsammans med en landtrupp. Försöket att erövra fästningen lyckades dock inte, liksom kung Johan III:s erövringsförsök 1581 och 1582.
NÖTEBORG - SVENSK STORMAKTSTID
I maj 1612, under Ingermanländska kriget, intogs fästningen i Nöteborg av svenska hären under Klas Slang efter en nio månader lång belägring. Vid fredsslutet fick Sverige behålla Nöteborg, och staden blev snart huvudort i ett eget län. Detta län omfattade Nyens stad och skans samt socknarna Kuivas, Jeroselskj, Loppis, Kieltis, Korboselskj, Ingris (Ingerskoj) och Spaskoj.
Svenskarna förstärkte det erövrade Nöteborgs befästningar. Ryssarna belägrade fästningen från juni till 17 november 1656, men lyckades inte erövra den. Vid de reparationer som behövdes efter striden gjorde även tillbyggnader, däribland den så kallade "svarta rundeln" på sjösidan. Arbetet med befästning av fastlandet fick avbrytas under det Stora nordiska kriget, när ryska styrkor anföll befästningen under befäl av Boris Sjeremetiev. Den svenske befälhavaren, överstelöjtnant Gustaf Vilhelm von Schlippenbach, försvarade fästningen med cirka 250 man under tio dagars beskjutning av ryssarna, som förlorade 6 000 man. Den 13 oktober 1702 tvingades svenskarna kapitulera, då antalet försvarare nere i 40 man och fästningen förstörts alltför mycket varför 116 svenskar avtågade från fästningen med fyra kanoner.
STADEN ÅTER UNDER RYSSLAND
Peter den store gav Nöteborg det nya namnet Schlüsselburg ("nyckelborgen", efter tyskans schlüssel som betyder "nyckel"), eftersom platsen var en "nyckel i försvaret mot väster". Snart anlades också staden med samma namn på floden Nevas östra strand.
William Coxe besökte i september 1778 Schlüsselburg 7 mil från Petersburg. Han beskrev i sin berömda reseskildring staden:
"Denna lilla Stad har ungefär 300 trädhus och 2800 inwånare. Fästningen ligger på en holme i Neva, som där med häftighet kastar sig utur Ladoga Sjön. Den anlades 1324 af Georg Danilovitch; intogs af Swenske Konungen Magnus och kallades Nöteborg; återtogs af Ryssarne, men eröfrades under Gustaf Adolph 1614 och blef widare befästadt". Coxe skrev vidare "att den ryske fursten Michail Golitsyn 1702 stormade borgen mot tsar Peters order och återbördade den i rysk ägo. För denna bedrift ska tsaren ha utlovat vad som helst utom Moskva och Katarina som belöning till Golitsyn. Han begärde dock bara benådning för furst Repnin som blivit degraderad från fältmarskalk till menig. (Detta har dock Coxe förväxlat med ett senare slag 1708, det finns ytterligare 4 sidor om Nöteborg i Coxes reseberättelse).
När Ryssland flyttade sin gräns västerut förlorade fästningen sin betydelse som gränsförsvar. Det användes då som fängelse för politiska fångar, däribland medlemmar av tsarfamiljen. Detta fängelse brändes ned under Oktoberrevolutionen 1917. 1928 inrättades Proletära Revolutionsmuseet i den gamla fästningen. Under andra världskriget blev staden den 8 september 1941 efter hårda strider intagen av tyskarna. Fästningen intogs dock aldrig. Staden återtogs av Röda armén den 18 januari 1943. Året efter byttes det gamla tyska namnet ut mot Petrokrepost ("Petersfort") efter Peter den store.
++++++
++++++
STÅTHÅLLARE
Ståthållare på Kalmar slott 1621-07-19.
SLOTTSLOVEN
I slottsloven på Borgholms slott, Öland, 1622-10-07.
STÅTHÅLLARE
Ståthållare på Kalmar år 1623.
RIKSDAGEN
Bevistade riksdagen 1627.
GIFTE (1)
IVAR Christersson/Ulfsparre f.. d. före 1632-10-01 gifter sig med ANNA Eriksdotter/Sabel f.. d. 1636 mellan påsk och pingst, (Gursten) begraven 1636-09-04 i Lofta kyrka, Lofta sn.
BARN
1) Christer Ivarsson/Ulfsparre, död före fadern.
2) INGEBORG Ivarsdotter/Ulfsparre, till (Norrgarn) Bladåkers sn, som hon erhöll i testamente efter sin fars styvsyster, fru Beata Olofsdotter d. 1666-12-18. Gift med Arent Carlsson/Månesköld (af Seglinge, nr 62), i hans 2:a gifte. [Min Ana]
3) Christina Ivarsdotter/Ulfsparre, till Gursten och Torsjö, d. 1671-01-07 och begraven i Lofta kyrka, Lofta sn. Gift (1) med slottshauptmannen och kommendanten på Nöteborg, översten Johan Kinnimond f/d år 1638, till Ennenberg och Torsjö, d. 1638 på (Nöteborgs slott) Ingermanland och begraven i Lofta kyrka, Lofta sn, där hans gravsten finns, inga barn, bror till Patrik och Tomas Kinninmond, natural. Kinnemond. Gift (2) med majoren Alexander Irving, från vilken hon blev skild år 1665, d. 1665.
4) Anna Ivarsdotter/Ulfsparre, d. 1635-05-30. Gift 1630-11-07 med kaptenen Lennart Kagg f. 1592 d. 1657. N:o 68, till Svanseryd, Stockeryd och Fors, i hans 1:a gifte.
5) Cecilia Ivarsdotter/Ulfsparre, till Hjortö. Begraven 1655-06-24 i Lofta kyrka, Lofta sn. Gift 1638-11-25 på Gursten med David Dudinstein, d. omkr. 1654.
GIFTE (2)
IVAR Christersson/Ulfsparre d. före 1632-10-01 gifter sig med CHRISTINA Sjöblad, till Gursten, som levde som änka och barnlös år 1647.
++++++++++++++++++++
HJORTED SOCKEN - SMÅLAND
Hjorteds socken i Småland ingick i Södra Tjusts härad, ingår sedan 1971 i Västerviks kommun i Kalmar län och motsvarar från 2016 Hjorteds distrikt.
Tätorten Totebo samt tätorten Hjorted med sockenkyrkan Hjorteds kyrka ligger i socknen. Hjorteds socken ligger sydväst om Västervik kring Botorpsströmmens övre lopp med sjön Yxern på gränsen i nordväst. Socknen är en kuperad skogstrakt med talrika småsjöar. Yxern delas med Frödinge och Locknevi socknar i Vimmerby kommun. Andra betydande insjöar är Långsjön som delas med Hallingebergs och Blackstads socknar i Västerviks kommun, Storsjön, Hjorten, Skrikgallen, Gissjön och Tällsjön. Sätesgårdar var (1) Falsterbo bruk (2) Bjurviks herrgård (3) Totebo herrgård (brunnen 1951) (4) Blanka herrgård och (5) Hjorteds säteri. I Getterum fanns förr ett gästgiveri.
NAMNET HJORTED
Namnet (1400 Hiorthedhe) kommer från en gård vid kyrkbyn. Förleden är från sjön Hjorten, som i sin tur baseras på ordet hjort. Efterleden är ed, 'passage mellan vatten'. Gården och kyrkan ligger på ett ed mellan sjön Hjorten och Långsjön.
HJORTED - HJORTÖ - HJORTED SOCKEN
Ett frälsesäteri uti förutnämda socken, äges under Falsterbo av brukspatron J. Tillberg. Ägare härtill har varit: år 1597 Iwar Christersson till Hjortö,
såsom det först kallats. Lennart Nilsson/Kagg blev, genom gifte med någon af Iwars döttrar, Kerstin eller Ingeborg, ägare härav, derefter Kaggs måg, kapten Rosenholst, år 1667 ; fru Brita Kagg till Hjorthed, var ägarinna åren 1676-1685; år 1690 bodde här Gottfeldt (adlad Gyllenfält). På 1780-talet voro härav flera ägare, såsom släkterna Klöfversköld och Rosvall. Stället tillhörde år 1799 löjtnant Schildt". (Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon..)
MJÖSHULT - HJORTED SOCKEN
Gård i Hjorteds socken i Södra Tjust härad och Kalmar län. Ett mantal skattesäteri tillhörde år 1625 guvernören Ivar Christersson/Ulfsparre;
i slutet af detta århundrade inpå 1700-talet av släkten Mörner; här föddes Carl Johan Mörner, sedermera major och
riddare af Svärdsorden, död 1782. Han bivistade fälttåget i Norge 1718 samt Finska kriget på 1740-talet.
+++
LOFTA SOCKEN - SMÅLAND
Lofta socken i Småland ingick i Norra Tjusts härad, ingår sedan 1971 i Västerviks kommun i Kalmar län och motsvarar från 2016 Lofta distrikt.
Kyrkbyn Lofta med sockenkyrkan Lofta kyrka ligger i socknen.
Lofta socken ligger nordost om Gamleby innanför Gudingefjärden och med sydöstra halvön Norrlandet söder om denna och norr om Gamlebyviken. Socknen är ett kustlandskap där bördiga slättområden omväxlar med bergiga skogspartier och med en innerskärgård med några öar. De största insjöarna är Ryven som delas med Överums socken, Borgsjön som delas med Västra Eds socken och Dynestadsjön som delas med Gamleby socken. Det finns två naturreservat i socknen: Segersgärde och Kvarntorpet som delas med Gamleby socken ingår i EU-nätverket Natura 2000 medan Bergholmen är ett kommunalt naturreservat. Det har funnits sex sätesgårdar i socknen: Åkerholms säteri, Överums bruk, Nygårds säteri, Vinö säteri, Ottinge säteri och Hasselby säteri. Gästgiverier fanns i Vida och Fästad. Socknen genomkorsas av europaväg 22, från vilken länsväg 213 leder österut från Björnsholm mot Loftahammar. Riksväg 35 leder från Björnsholm mot nordväst. I nordost avgränsas socknen av fjärden Syrsan. I öster ligger de små fjärdarna Bårlösen samt Bergholmsfjärden. Dessa båda avskiljs av Strömsholmen, över vilken länsväg 213 går. En bro leder från Strömsholmen österut över sundet mellan Bårlösen och Bergholmsfjärden. I sydost ligger den stora fjärden Gudingen. Administrativt avgränsas Lofta socken i öster av Loftahammars socken. I nordost och norr ligger Västra Eds socken och i väster ligger Överums socken. I sydväst avgränsas församlingen av Gamleby socken och längst i söder av Västerviks församling. I Gudingens södra del, mellan Norrlandet (Västerviks församling) och Vidö (Loftahammars socken) ligger "tresockenmötet" Lofta-Västervik-Loftahammar. Bland de större öarna inom socknen återfinns Stora Rätö, Lilla Rätö, Förö och Långö.
NAMNET LOFTA
Namnet (1333 Loptho) kommer från kyrkbyn. Namnet är troligen baserat på ordet loft, 'övervåning, upphöjning' syftande på höjden där kyrkan ligger. Alternativt har föreslagit tolkningen att ordet är taget från Loftaån, som dock inte går nära kyrkplatsen.
GURSTEN - LOFTA SOCKEN
"Ett mantal säteri i Lofta
socken och Norra Tjust härad i Kalmar län, med gammal åbyggnad; blev år 1610 vederkändt från kronan till Ivar Christersson/Ulfsparre; år 1662 såldes det av Kerstin Ulfsparre till kamreraren vid Skånska general-guvernementet J. Forssman (adlad Örnecrantz), vars mågar, von Gerdten, De Try och Nils Danielsson, ärvde det, jämte deras svärrmoder, som blev omgift med assessor P. Gadelius (adlad Cedersköld); år 1726 sålde De Try hälften av säteriet till Nygård, och den andra hälften, vilken tillhörde
von Gerdtens måg, löjtnant E. G. Klöfversköld, kom även under Nygård genom byte år 1727, och har hela egendomen allt sedan hört dit. Här är en mjölkvarn med 3 par stenar (efter Tu-neld). För närvarande äges gården av greve P. A. d’Otrante på Nygård. (Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige..)
LOFTA KYRKA
...
FÖRDJUPNING - ORDFÖRKLARINGAR
STÅTHÅLLARE
I Sverige har ståthållare funnits sedan senmedeltid som bl.a. titel för befälhavare på fästningar, såsom Kalmar slott och Åbo slott.
Främst har ståthållartjänsten dock varit ett led i statlig förvaltning under 1500- och början av 1600-talet. Ståthållaretjänsten har haft vitt skilt innehåll från den ena personen till den andra, främst med förvaltande och administrativa uppgifter, ibland av militär natur. Det går ingen skarp gräns mellan ståthållare, hövitsmän och befallningsmän. När landet slutligt delades in i län och länsstyrelserna skapades upphörde i huvudsak behovet av ståthållareinstitutet.
SLOTTSLOVEN
Slottsloven betecknade i äldre tider befälhavare på ett befäst slott, borg, fästning eller liknande. Sådana anläggningar var byggda för att kunna motstå en långvarig belägring, vilket förutsatte ett befälhavaren hade ett självständingt ansvar för borgen gentemot sin länsherre, som kunde vara kungen, biskopen eller någon annan storman. Ursprungligen betecknade slottsloven befälhaverens och eventuellt hans närmaste underlydandes skriftliga loven eller löfte till sin länsherre, men ordet övergick senare till att beteckna befälhavaren själv.
Vid framväxten av en statlig administration fick slotten från 1300-talet en roll vid uppbörden av skatter, vilket gjorde slottsloven till en central person i detta system. Vid Axel Oxenstiernas reform av statsadministrationen 1634 övertog landshövdingen slottslovens administrativa befogenheter.
++++++
TIDSPERIODER
Äldre vasatiden (1521–1611)
Stormaktstiden (1611–1721)
++++++
ÄLDRE VASATIDEN 1521-1611
Gustav Vasa och hans söner Erik XIV, Johan III och Karl IX samt Johan III:s son Sigismund var svenska regenter. Perioden inleds med att Gustav Vasa väljs tills svensk riksföreståndare 1521, och befrielsekriget bryter ut. Den avslutas med att dennes son Karl IX avlider år 1611, och efterträds av sin son Gustav II Adolf. Perioden präglas av reformationen i Sverige, flera krig och uppror, och centralisering av statsmakten genom reduktioner.
+++
STORMAKTSTIDEN
...
++++++
REGENTER
...
SVENSKA KRIG
...
++++++
LIVSHISTORIA
GIFTE (1)
GIFTE (2)
"En af de mera framstående frälsemännen i Lofta var Ifvar Christersson Ulfsparre af Hjortö-släkten.
Genom sin mor Kerstin Soop och sin fasters man Nils Bröms m. fl. var han omgiven av släkt uppe på Gurstens gård, som var hans gamla släktgård.
Ivar Christersson/Ulfsparre fick processa med Svante Sture om Gurstens gård. Svante Sture hade lagt den under sitt grevskap Stäkeholm. I ett utdrag ur Tjusts dombok, som nu finns på Blekhem, kan vi läsa hur Karl IX:s betrodde man Ivar Christersson/Ulfsparre “med lag och rätt“ återvann gården". 1) sid 18-19 Boken om Tjust
Brevet är daterat på Gripsholm slott, 1610-08-16 och Konung Karl IX spar ej, sin vana trogen, på uttrycken om “en hoop adel, präster, fogdar, skrifvare och andra, som hafva slagit under sig prebenden, kloster och dekanegods, som tillförene i papisternas tid hafva varit kyrkogåfvor“. Han tillägger Ifvar Christersson även en dekanejord inom Gurstens område, hvilken räntar 5 mark och 2 öre,, och som “salig Svante slagit under sig på samma gång som Gursten“.". 1) sid 19 Boken om Tjust
"
Ifvar Christersson hade varit ståthållare på Borgholm och Öland, då han bortfördes af konung Sigismund i fångenskap till Polen, hvarifrån han dock återkom.
Ivar Christersson/Ulfsparre var ståthållare på Nöteborgs fästning 1614-1618.
I maj år 1612, under Ingermanländska kriget, intogs fästningen i Nöteborg av svenska hären under Klas Slang efter en nio månader lång belägring. Vid fredsslutet fick Sverige behålla Nöteborg, och staden blev snart huvudort i ett eget län. Detta län omfattade Nyens stad och skans samt socknarna Kuivas, Jeroselskj, Loppis, Kieltis, Korboselskj, Ingris (Ingerskoj) och Spaskoj. Svenskarna förstärkte det erövrade Nöteborgs befästningar. (Wikipedia Nöteborg)
År 1622 var Ivar Christersson/Ulfsparre åter tillbaka, nu i slottsloven, på Borgholm på Öland.
Han dog 1634 och är jämte sin första fru Anna Sabel begraven i Lofta gamla kyrka.
Det fanns storfolk i Tjust denna tid: Riksrådet Johan Skytte på Blekhem, riksrådet Matthias Soop på Nygård, Johan Kasimir Lejonhufvud och hans fru Sidonia Grip på Vinäs, Beata Oxenstjerna på Bjursund, Nils Assersson Mannersköld på Hasselby m. fl.
I Gamleby socken voro Baggetorp 2 gårdar, Ullevi och Rummelsrum till sin natur “Kongl. Maj:ts arv och eget“, men förlänte herr Ifvar och hans fru på deras livstid. Rödja av samma natur kom under själva Gursten.
Två halfva hemman Ullevi kommo 1639 under Gursten enligt Norrköpings besluts vilkor.
Med Ifvar Christersson utslocknade ätten på svärdsidan, ty hans son Christian, var död ogift före honom. Av de 4 döttrarna var det Kerstin/Christina Ivarsdotter/Ulfsparre som ärvde Gursten. Sedan hennes man, slottshauptmannen på Nöteborg Johan Kinnemond avlidit, tycks hon bott på Gursten och bl. a. utmärkt sig för givmildhet mot kyrkan både i Lofta och Gamleby. (Boken om Tjust s. 20)
"Kraftig och rättrådig, ville hon ej veta av vankelmod och brutna löften. När Kerstin/Christina Ivarsdotter/Ulfsparres systerdotter Kerstin Kagg, dotter till Kaptenen Lennart Kagg och Anna Ivarsdotter/Ulfsparre, bröt sin förlovning med major Alexander Irving, gjorde hon henne, i harmen häröver, arvlös och gifte sig själv med Alexander Irving. Men Alexander Irvings otrohet mot henne blev så stor, att hon måste gå ännu längre än systerdottern, d.v.s. skiljas i äktenskap i stället för i trolovning. Samma år skilsmässan ägde rum år 1665, blev Irving på Gursten ihjälskjuten i duell av kaptenen Aron Gustaf Mörner [Min Ana] från (Mjöshult) i Hjorted socken.
Aron Gustaf Mörner f. 1639 d. 1686 blev kapten, som 26 åring, år 1665. Han ihjälstack 1665-08-29 i duell på (Gursten) Lofta socken, majoren Alexander Irving och begav sig därför ur riket, men återkom och blev år 1666 dömd att bota 200 daler silvermynt. Han blev major vid Västmanlands regemente 1667-03-06. Aron Gustaf Mörner var son till Stellan Otto von Mörner d. 1643 och Catharina Månesköld af Seglinge f. 1580 d. 1643. Ingeborg Ivarsdotter/Ulfsparre d. 1666 är mormor till Aron Gustaf Mörner. Hon är syster till Kerstin/Christina Ivarsdotter/Ulfsparre.
Fru Kerstin/Christina Ivarsdotter/Ulfsparre hade redan år 1662 i Vimmerby, måst sälja Gursten, Thorsjö och andra gårdar “för sina oundgängliga tarfvors skull och för den skada hon lidit af den vådeld, som öfvergått Gursten“, till kamrer Joh. Forssman (adlad Örnecrantz). Kerstin/Christina Ivarsdotter/Ulfsparre levde till år 1671, då hon begravdes hos sin första man, Slottshauptmannen, kommendanten i Nöteborg, Överste Johan Kinnemond, i Lofta kyrka.
Hennes syster “fru Cecilia till Hjortöö“ och dennas make af släkten Dudinstein bodde i Hjortö eller Hjorted, men begravdes i Lofta.
Den vådeld, som öfvergått Gursten, hade troligen härjat mangårdsbyggnaden och lämnat ena flygeln kvar, ty det hus, som ända till våra dagar kvarstår och varit bebodt af Gurstens senare ägare, anses vara öfver 300 år gammalt, och dess läge, på sidan af uppkörsvägen och ej midt framför den samma på kullens platå, ger intryck av flygelbyggnad. Det har alntjocka murar af tegelsten, som t. ex. på trappuppgången är sexkantig. Dess rundbågade fönster ha djupa nicher, som bjuda" (Boken om Tjust s. 21)
"på härliga utsikter öfver Dynestadviken och Nygårdsgodset med omgifvande höjder. Af den gamla Dynestad-gården där nedanför finnes ännu spår. I åkern nedanför Gursten har man funnit gamla förrostade svärd och sporrar. En runsten stod nära gården nere vid landsvägen (densamma som nu står vid Gamleby folkhögskola) och en annan låg i närheten som en bro över en bäck. På en slätt nära stora landsvägen, som fordom gick förbi Gursten och ej på andra sidan viken, ser man flera låga högar, troligen över fallna krigare i en drabbning på denna plats". "Det såg annorlunda ut i denna trakt i förtiden. Man seglade då direkt, utan hindrande broar, ända upp till Dynestad från “Staekaholm“, hvars höfvitsman Bengt Nilsson (lejonansikte) år 1411 den 16 nov. köpte gården af Katarina Thioengsdotter i gambla Westerwik, och vid samma tid inköptes af Albrecht Styke jorden där nedom för bebyggandet af Nygård. Det gamla Gurstenshuset fanns inte då, men nu är det ett bland de äldsta i orten. Där residerade den nya ägaren Örnecrantz till sin död omkring 1660" (Boken om Tjust s. 22)
++++++
KÄLLOR
Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige..
Boken om Tjust/Sjätte delen 1919 (1907-1928) Ada Rydström Kap Gursten sid 18- runeberg.org Mer intressant text samt bilder av Gursten.
Svenska adelns ättartaflor (1858-1864) av Gabriel Anrep/ Afdelning 2. Granfelt från Dal - Mörner af Tuna sid 271 runeberg.org
Wikipedia | |
|
G e n v ä g a r
