Född på Själland Danmark
Kyrkoherde och dansk präst i Ragunda 1633 - 1658
Död i Berg
Hans Nielsen Berg (1633-58), f. i Danmark på Seland, hvarför han ock skrifver sig Sedlandus, hade studerat i Danmark. Här i Jämtland återfinnes han först ss. kapellan i Oviken-Berg år 1619, hvarifrån han 1633 afflyttade till Ragunda som khde. Sedan svenska regeringen efter Jämtlands eröfring 1644 föreskrifvit, att ärkebiskopen i Upsala skulle föranstalta om tillsättning af svenska präster i landets gäll, utnämndes till khde i Ragunda förre regem. prästen Andreas Marci 28 apr. s. å., men på grund af de danska prästernas anhållan att återfå sina befattningar kom denne aldrig att tillträda. Emellertid återtogs provinsen 1657 af norrmännen, hvarvid de forna dansk-norska prästernas liksom allmogens trohet mot svenska kronan utsattes för hårda påfrestningar, och misstankar om förräderi icke voro obefogade. Efter fredsslutet blef ock på kgl. befallning undersökning om befolkningens förhållande anställd å Jämtlands landsting 18 maj 1658, under ordförandeskap af generalguvernören Johan Oxenstierna. Därvid befunnos emellertid endast två präster misstänkta för förrädiska handlingar, nämligen khden Hans Nicolai Berg i Ragunda och hans måg Jöns Sigvardi i Berg.¹ Det sorgliga var dock, att det torde varit hans andre måg O. Rahm, som angifvit sin svärfar i afsikt att erhålla pastoratet efter honom. Herr Hans afsattes för crimen læsæ majestatis och lär därefter begifvit sig till den andra mågen khden Jöns Sigvardi i Berg, hvilken, ehuru kanske mera misstänkt, dock fick behålla sin tjänst. Här lefde nu svärfadern tjänstlös till sin död. Hans porträtt skall fordom ha suttit i Fors kyrka
Kyrkoherde i Ragunda 1633. Avsatt 1658. Köpte Munsåker 1649 varvid han löste ut åtskilliga tidigare arvingar ur gården. Även ägare till Gisselgård och Kullsta nr:2. Under de oroliga krigsperioderna under 1640- och 1650-talen intog han en svensk-fientlig ställning. Skrev flera pamfletter och nidvisor om Sveriges otur i krig och rikets eländiga tillstånd. Smädelserna blev omsider ansedda som majestätsbrott, för vilket han avsattes. | |