I Ekeby KR ser det ut som Mats Hammarberg gifter sig 1744, då ger han
ganska mycket till kyrkan. Namnet Hammarberg förekommer redan 1739 i KR.
Vidare förekommer han 41, 42, med förnamn 44, 47, 48 2 ggr, 53, 54 h
kyrktagning, 55 dör 2 barn, 56 kyrktagning, 63 tack för lycklig
hemkomst. 64 kyrktagning, 66 test efter honom själv. De bor i Blacksta
soldattorp. Barnen födda i Blacksta soldattorp, moderns namn finns bara
på de två sistnämnda. Om man skall döma av barnens faddrar tycks ingen
av dem vara från Ekeby, möjligen kan Anna vara från Ingvasta.
Bosatt senare i Hamra, söder om Ekeby kyrka, Roslagen.
Soldat no 130 Majorens komp.
Comenderad på gallären Lidinghön April 1742. Gäller företrädaren GM bild 105 Mats Matson Hammarberg
Antagen som soldat vid rote 143 Olands komp. under majoren den 14/12 1742 vid 19 års ålder.
Över 6" lång. ca 180 cm.
bild 195 GM 1743 16 år, bild 183 GM 1744 21 år, bild 173 1748 25 år.
Tjänstgjort i Pommern 1758 - 1759. Krigsfånge 21 juni 1759, Upplands regemente låg då
i områden kring Stralsund. Kriget slutade 1762-05-02, fred slöts i
Hamburg. Mats återkom till Sverige 1763. Avled tre år efter hemkomsten
möjligen i sviter efter de umbäranden han hade som krigsfånge i Pommern.
Sjuåriga kriget, även kallat Pommerska kriget, under vilket Sverige
anslöt sig till Ryssland, Österrike och Frankrike mot Preussen som vid
den tiden var i förbund med England. Genom att ansluta sig till den här
koalitionen såg Sveriges styrande en möjlighet att återtaga de tidigare
förlorade delarna av Pommern. 1756 ville de mäktiga i Europa krig. De
gav sig på Fredrik II:s styrkor i Preussen. Sverige ville vara med på
ett hörn och regeringen skickade ner sina indelta soldater. Med löfte om
ekonomiska bidrag från Frankrike gav sig Sverige sommaren 1757 in i det
sk sjuårskriget med 17000 man på den fransk-rysk-sachsisk-österikiska
sidan. Det uppländska regemente som for till Tyskland var ålderstiget,
dåligt utrustat och minimalt övat. Truppen tågade den 2 augusti genom
Stockholm till Dalarö, där de steg ombord på de skepp som fraktade dem
till "de långa marschernas krig". Kriget gick hårt åt den svenska armén
inkl Upplands regemenete. Som vanligt var det sjukdomar, dålig mat,
undermålig utrustning och närmast obefintlig sjukvård som orsakade de
flesta dödsfallen. De uppländska soldaterna blev, tillsamamns med
Södermanlands regemente, förlagda i staden Wolgast i östra Vorpommern. I
början av oktober flyttade man sitt läger till staden Anklam som strax
innan intagits. Men det gick illa för angriparna. De drevs tillbaka och
fick snällt vända hemåt igen, med svansen mellan benen. Så även de
svenske. Den gången blev officerarna utan krigsbyte! Men inte
soldaterna! Under ytterligare fem år marscherade armén fram och tillbaka i Pommern
under vankelmodiga offcierares ledning, innan freden äntligen slöts i
maj 1762 - utan någon förändring av gränserna.
| |
G e n v ä g a r
