Arvid Gustafsson Västgöte (-1530)
--1530 (man)
Arvid Gustavsson Västgöte
Birthdate: uppskattas till mellan 1462 och 1522
Death: Died 1530 Arvid Gustafsson Västgöte var en svensk hövitsman och fogde, död 1542.
Han deltog tidigt i upproret mot Kristian II på Gustav Vasas sida. I maj 1521 sändes han med krigsfolk till Östergötland för att förmå detta landskap att resa sig. Han upptog belägringen av Stegeborg, tillbakavisade Sören Norbys undsättningsförsök och intog fästningen. Han utövade även påtryckningar på biskop Brask, som ställt sig avvisande mot Gustav Vasa. 1523 erövrade Arvid Västgöte med bistånd av lybska knektar Öland och Kalmar stad, och utsände kapare utefter kusterna. Samma år fick han Tryserum och Hannäs i Tjust som förläningar. Efter Berend von Melens förräderi 1525 fick han Kalmar slott i förläning, men måste återlämna det 1526 och beskylldes för att ha förvaltat slottet illa. Han upptogs dock snart i kungens vänskap igen och fick 1528 förläningar i Dalarna och blev kort därefter befallningsman i landskapet. 1529 satt han i den rätt, som dömde de upproriska västgötaherrarna. 1537 fick Arvid Västgöte fogdebrev på "biskopssakerna" – de från biskopen indragna bötesandelarna – på Öland och i östra Småland. 1542 föll han offer för de upproriska smålandsbönderna under Dackefejden.
Källor[redigera : redigera wikitext]
Svensk uppslagsbok, Lund 1929
Erik Turesson den yngre (Bielke)
Erik Turesson Bielke, riddare, hövitsman, riksråd, död 1511, son till Ture Turesson Bielke och Birgitta Abrahamsdotter Tjurhuvud.
I motsats till sin far var Erik Turesson antidansk och sympatiserade med sturepartiet. Erik var ganska ung när han 1487 utnämndes till fogde på Stockholms slott. Därigenom lärde han känna till Sten Sture den äldre. Det ämbetet höll han till 1490.
I början av 1495 tillträdde han ämbetet som slottsfogde på Stegeborg. I ett bevarat brev från 1496 skriver Erik om den pest som härjar i Östergötland och många på slottet har dött. På sommaren 1499 förflyttades han till Viborgs slott och innehade Viborgs län och Olofsborgs slottslän, som han med framgång försvarade mot ryska anfall. Längre fram försökte han upprätthålla fredliga förbindelser med ryssarna trots de tvister om gränsen, som här uppstått. Från 1504 var han slottshövitsman över hela Finland.
Som hans främsta politiska insatser har angetts, att han lyckades hindra kung Hans att försöka dra in ryssarna i den pågående svensk-norska konflikten samt att han skickligt stödde Viborgs strävan att öka sin handel på Ryssland i konkurrens med Hansan. Vid sidan av detta var han en av Sturarnas, särskilt Svante Nilsson (Sture)s säkraste stöd fram till 1510, då en brytning skedde mellan honom och riksföreståndaren.
Gift med Gunilla Johansdotter Bese, dotter till riksrådet Johan Stensson Bese och Katarina Jonsdotter (Gädda).
Barn
Axel Eriksson (Bielke)
Ture Eriksson (Bielke)
Anna Eriksdotter (Bielke) gift med Måns Johansson (Natt och Dag)
Karin Eriksdotter (Bielke) levde ännu 1558. Gift 1:o 1512 med riksrådet och hövitsmannen på Viborg Tönne Eriksson (Thott) Gift 2:o med fältöversten Arvid Gustafsson Vestgöte.
Nils Eriksson. Hövitsman i Kalmar län. Död efter 1536.
Brita Eriksdotter, död ung.
Johan Eriksson, nämnes 1528.
Bengt Eriksson, död ung.
Erik Eriksson, till Benhamra. Var gift och efterlämnade endast en dotter Karin Eriksdotter.
Barbro Eriksdotter, gift 1524-06-26 Bergshammar med sin systers styvson, riddaren och riksrådet Måns Johansson (Natt och Dag nr 13).
Se även
Bielkeätten
Bielke af Åkerö
Källor
Svensk uppslagsbok. Malmö 1939
Berättelser ur svenska historien
Externa länkar
Biografi i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)
Erik Turesson (Bielke) i Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Carlsson)
Anrep:Bjelke | |
|
G e n v ä g a r
