Frans Verniksson (-1700)
--1700 (man)
Frans föddes
Hammarsmed
Gift med Malin Andersdotter
Paret fick
-
- Johan f.1697-03-12 i Kyrkbyn, Skinnskatteberg
-
Anno 8 Augusti 1700 hölls extraordinarie Laga Ting uti Skinnskatteberg närvarande Cronans Läns Man Erich Johansson Hammar och följande av Häradets Nembd: Erich Hansson i Allminningbo, Anders Matsson i Emthyttan, Gabriel Andersson på Heeden, Hindrich Ersson i Wetterskoga, Oluf Andersson i Fagersta, Anders Persson i Mortorpet, Lars Gabrielsson i Kärbo.
Ställdes Hammarsmeden Frans Wernicksson här på Skinnskattebergs backe boende, och angavs för dråp, som han förleden Torsdag på morgonen kl 10 wid pass, här sammanstädes begått uppå en Ung dräng Petter Erichsson wilken warit lejd till Knecht för Uttersberg Hammar. Och är detta dråpet av en sådan händelse och på detta sätt, vilket vittnen Hans Getting, och hustru Sara Johansdotter på Born, Simon Andersson på Broby, Hans Bengtsson i Skinnskatteberg, Daniel Hansson Grysnäs, Lars Swensson och Pigorna Annika Ohlsdotter, samt Chirstin Larsdotter, enhälleligt berätta. Sedan denne Frantz Wernicksson och drängen eller nystadda Knechten Petter Erichsson om aftonen varit tillsammans hos Lars Sommers Änka och drukit, varav de wyst sig mycket, hava de om natten skildts åt, då Wernicksson givit hö åt Erichssons och hans kamrats hästar, som stått hos Wernicksson nästa gården in till, och sedan lagt sig att sova, men om morgonen bittida kom Erichsson och väckte up Wernicksson och tog honom med sig till Sommer Änkans, att pläga honom för det han givit hans häst hö, och efter Wernicksson hade denne Erichssons Moster till hustru, talade de sinsemellan därom och begynte något däröver uti dryckesmålet osämjas, vilket tahl de dock strax övergav, men när Erichsson begynte olåtas, på gatan med kyrkoherdens dragon och ville rycka honom av hästen, bad Wernicksson Petter passa på sådant, då han svarade vad kommer det dig vid, och sköt Frantz ifrån sig, då Petter Erichsson följt dragonen ut för backen, varandes rädd att Dragonen, som varit tystlåten, skulle omsider under vägen göra honom något illa, det dock intet skedde, utan Petter kom strax tillbaka, då de åter taltes vid om arvet, och Petter sade åt Frans att han intet givit hans syskon, en betta bröd när de komma till honom, utan hävt dem ut, där likväl det varit deras moders gård som Frans bebor. Varpå Frans svarade: Jag har mycket kostat på den sedan, och bad en skrivare komma in, så skulle han få see huru stor dessa barnens fordran var, men skrivaren nekade, varför Petter sade: tack för det monsieur Iwar, i skötte intet den gryn Frans, vilket förtröt Frans, så att han tog Petter i bröstet och sköt honom emot porten, som gick up och de båda föll i kull, men Petter, som blev den andra övermäktig, slog honom på näsa och mun helt blodig, hade och velat spierna honom, om de andra det icke andra avärjt och skilt dem åt, varefter Frans ingenting mera sade, eller lät sig märka, utan gick in i sitt hus, som är straxt bredvid, dock kom han om en liten stund tillbaka med en lie och högg efter Petter i Porten, men träffade emot Rännan, så att lyan sprang tvärt av, och då Simon Andersson och Hans Bengtsson nappade i lyeskatet med honom, saktade Frans sig, och utlät sig intet vilja göra illa; under tiden kom Petter med en liten stör och slog Simon ett slag över huvudet och armen, så att stören gick sönder, bedjandes om ursäkt, att han träffade galet, sedan gick han efter en större, och då Frans ville gå bort, kom Petter igen och slog efter honom med stören, då Frans satt före med lyan, gick baklänges, bad Petter vända igen, och sade Petter pass på jag har intet ont till dig, jag kan och slås om jag vill. Han träffade Frans över buken, var över han blev ond och sade: tag me fan ska jag icke slå dig igen, och högg dermed Petter tvenne hugg i huvudet, hwarigenom det ena tog en kiöttlap med håren uppå af, och det andra träffade långt neder i hufwudet, så att hiernan satt qvar på lyestumpen och Petter föll straxt död neder. Frans tillstod allt detta som wittnen intygat, lade och sielf detta till, att då han gick hem efter lyan tänkte han wid sig, efter han war blodig slagen af Petter, det han wäl skulle så råå med honom, men sedan han högg lyan sönder och Simon tog i med honom, gick yfweren bortt, och tänkte så ingen att skada, dock råkade han drucken och uti hastighet i denna olyckan, som han nu med bittra tåhrar in för Rätten beklagade. Nembden betygade, att denne Frans Wernicksson warit en stilla och sachtmodig Karl, och att ey något owäsende eller buller af honom tillförende försports. Om den afledne Petter Erichsson, skall ey heller för detta annat försports, än att han fördt ett stilla lefwerne utan förargelse.
Resaolutio, Såsom af wittnens berättelse och den angifnes egit tillstående uti Ransakningen är i sanning befunnit, det hammarsmeden Frans Wernicksson, det för det den afledne Petter Erichsson kallat honom grynfrants, tagit berdr Petter i bröstet och skutit honom öfwer ända genom Porten, så och att då han fådt något hugg igen han sprungit i wredes mod hem efter en lya och huggit dermed efter Petter i Porten, så att lyan gådt sunder, och han åter fått hugg af Stören, Neml ett slag öfwer buken, uti yfwer och bitterhet huggit Petter Erichsson twenne hugg med lyan, att han straxt deraf döden lutiti; allt derföre och emedan detta drååp således utan alla tyfnad är giord, dy bör och skall Frans Wernicksson så wähl efter Guds befallning Gen: 9 som Sweriges Lag, det 2 Cap: Drååp gifwa Lyf för Lyf. Hwilken domb till föllje af Processen underkastas Höglof.
Kongl. Hoff. Rättens högrättwysa förklaring.
Och alldenstund det tillkommer werdslig Rätt att rannsaka och döma öfwer deras begrafning som på sådant sätt, som på Petter Erichsson ankomma; fördenskull ehuru wäl denne Petter Erichsson ey till förende warit berycktad för någon ogudachtighet i sitt lefwerne; Så finner dock Ting Rätten i anledning af Kongl. Mayts. Kyrkiolag, efter han i en grof synd dödt, han och till en warnagel för de öfwerdådige, hwilka här på Skinnskatteberg Backe ett omenskligt lefwerne föra, hwaröfwer stundeligen klagas, skiähligt och rättwyst, det Petter Erichssons döda kropp, skall utan ceremonier i Kyrkiogården begrafwas.
Alla domar av denna karaktär gick alltid vidare till hovrätten för fastställande. I hovrättens protokoll återges först häradsrättens rannsakning och därefter kommer hovrättens resonemang och utslag. "Och aldenstund det af ransakningen befinnes att Frans Werniksson, sedan han råkat i osämja och slagsmål med Soldaten Petter Ersson, samt derifrån aldeles skilder var, har af berådt och wredesmod, i oträngde måhl, gådt i sitt huus efter en lya, och begifwit sig i nytt slagsmåhl med Petter, och huggit efter honom i porten så att lyan gådt af, hwarefter ehurewähl han sig sachtat, utlåtandes sig intet willija giöra illa. Och Petter sade han i misshugg slagit på Simon af den lilla stören, med hwilken han i medlertyd kommit, gådt efter en större, och då Frans wille gå bort, slagit efter honom med stören, då Frans satt före med lyan, gådt baklänges, och bedt Petter wända igien, men Petter farit fort, och ndeteligen träffat Frans öfwer buken; dock som Frans Werniksson icke kan pröfwas, så medelst blifwit försatt i rätta lyfsnöd, utan af hans ifriga utlåtelser, wid det han högg till Petter nogsamt klart är, att han, Frans Werniksson, af hemdgirighet huggit Petter Ersson med bem:te lya twå hugg och således honom lyfwet afhändt: altså kan Kongl. Rätten Frans Wernikssons lyf intet förskona utan pröfwar med Härads Rätten för rättwyst, det bör Frans Werniksson efter Guds och Swäriges beskrefne Lag 2 Cap. Dråpbl. willia Landsl., gifwa lyf för lyf, och skall, sig sielf till wählförtient straff, och androm till skräck och warnagel halshuggas.
Uppå den Kungliga Hovrättens wägnarr
Lars Wallenstedt
Hovrätten fastställde domen den 7 september 1700.
-----------------------------
Skinnskattebergs Härads Dombok
Länsstyrelsen i Västmanlands Län, Landskansliet, D:I, Volym 36 År 1700 | |
|
G e n v ä g a r
