Född på Skråmträsk 5, död i Boviken. gift 1763 i Boviken med Britta Nilsdotter från Boviken.
Han var korpral och insattes i rote 124 Forman för gårdar i Boviken 1768 och han var då 31 år med 11 tjänsteår och var fem fot 10,5 tum lång. Sedan tjänstgjorde han trofast i kompaniet till 1789 och han var då 51 år med 31 tjänsteår men han avgick det året och han var då sjuk. I G M antecknas det också att han i Pommerska kriget bevistat alla aktioner och blivit blesserad och får avsked med anmälan till dubbelt underhåll.
Barn alla födda i Boviken:
Magdalena f.1765-06-04
Lars Degerfeldt f.1765-06-04 d.1808-09-08 Rona, Finland, gift 1791 med Catharina Eriksdotter f.1768-11-08 Kågeträsk d.1836-03-30 Degerbyn. Insattes 1789 i rote 79 Degerfeldt i Degerbyn och kompaniet och han var 23 år och var 11 kvarter och 1 tum lång och blev gift och i lugn och ro tjänstgjorde han i regementets uppgifter ända till 1808, då han kommenderades då till kriget i Finland och han dog där 14 september vid affären i Rona.
Nils f.1766-08-27
Johan f.1767-10-29
Brita Nilsdotter f.1767-10-29 d.1812 Ursviken, gift 1796 med Abraham Nilsson f.1776-12-27 o.d 1856-03-31 Ursviken.
Anders f.1769-01-27
Magdalena f.1770-05-06
Nils Nilsson f.1772-07-15 d.1830-02-05 Karsträsk, gift 1800 med Justina Jonsdotter f.1772 Burträsk d.1855-09-07 Karsträsk.
Anders f.1773-09-30 o.d 1778 Boviken
Carl Jakob Nilsson Forsman f.1774-12-19 o.d 1857-12-30 Boviken, gift 1808-06-24 med Eva Larsdotter f.1775-09-29 Holmfors d.1870-12-23 Boviken.
Greta Nilsdotter f.1777-05-22 d.1830-02-05 Ursviken, gift 1810-11-11 med änkeman och soldaten Per Persson Ursvall f.1777-09-22 o.d 1830-05-29 Ursviken. Per Persson insattes i rote 17 Ursvall för Ursviken och han var 21 år och var gift och var 5 fot och 8 tum lång. Det kan också vara möjligt att han inte deltog i finsk-ryska kriget 1808-09 och sedan i norska fälttåget.I varje fall nämns inte det i GM, men han tjänstgjorde i kompaniet till 1830.Tyvärr dog han i maj 1830 och roten blev vacant.
Eva Magdalena f.1777-05-22 o.d 1777 Boviken
Anders Nilsson Bäckström f.1780 d.1830-03-24 Östanbäck gift 1808-05-26 med Magdalena Nilsdotter f.1787-01-06 Böle d.1855-01-11 Östanbäck. Soldat i rote 110 Bäckström i Östanbäck den 3 mars 1809 och han var 28 år och var gift och var 5 fot och 7 tum lång. Sedan tjänstgjorde han som soldat i kompaniet och regementet till 1830.
Simon Petrus Storfält f.1782-08-04 d.1810-11-11 Ostvik. soldat på rote 106 Storfält för Ostvik och Östanbäck 4 mars 1809 och han var 26 år och var 6 fot och 1 tum lång men han dog 11 november 1810.
Krönika från Norran 1971-09-17
Skuggan av en soldat -Av Carl-Eric Lundgren-
Det hände sig vid den tiden, då Hattpartiet hade makten i Sverige, att en ung man vid namn Nils Larsson städslades som soldat vid andremajorens kompani och Västerbottens regemente. Från denna stund blev hans fullständiga namn "Numro 124, Nils Lansson Forsman Westerbottning".
Många år senare — vid en generalmönstring i byn Anjala i södra Finland — skrev han ned en "Förteckning På mine i Underdånighet Giorde Tienster ock Meriter".
Med denna förteckning som bakgrund återberättas här hans levnadsöde.
Redogörelsen börjar i augusti 1757. Han skriver: "Antagen till Soldat Wid Kongl Wester Bottens ock Second Majors Compagnie".
Varifrån han kom är okänt. I slutet av sin redogörelse skriver han att han föddes i Västerbotten den 8 september 1736. Men han nämner ingenting om sin härkomst.
Kyrkoböckerna ger inte heller någon upplysning därom.
Soldattorpet han kom i besittning av låg i byn "Bodwiken" (Boviken) i Skellefte socken. Den unge soldaten fick emellertid aldrig njuta av sitt nyförvärv innan kriget steg in i hans liv. Samma månad som han tillträdde sitt rote blev han "Ut Commenderad til Pomern".
Den 23 aug uti detta ofredsår befann sig Skelleftekompaniet ombord på briggen Torne. Man seglade söderut genom Bottenviken. Den 9 september passerade man Bjuröklubb, den 12 Holmön, den 26 Dalarö och den 1 oktober Öland. Två dagar senare siktade man Land-Rügen i dåvarande Pommern.
Forsman skriver i redogörelsen att han deltog vid "belägringen ock Canonaden i Demin". Denna första strid med den Pomerska hären utspelade sig de sista dagarna i december.
Svenskarna hade belägrat staden och förskansat sig i dess fästning. Men på nyårsdagen 1758 tågade den svenska arménbort under fiendens "militära honnör". Man hade förlorat fästningen.
Under sträng köld och svår snöstorm marscherade svenskarna över Grimmen och Lüdershagen och kunde efter fyra dagar förena sig med huvudhären i Stralsund. Där gick trupperna i vinterläger.
Nästa notation i Forsmans redogörelse lyder:
"1758 d 25 Martii (mars) Commenderad på Pråmen Herkules ock Wid Utgången från Stralsund till Penarminde (Peenamünde) Utstådt Canonaden . "
Om denna strid finns inga uppgifter i Kungliga Västerbottens Regementes Krigshistoria, varför man kan anta att den var av mindre betydelse.
Vidare skriver han: " (Bevistade) atagiet Wid Porbärlin (Berlin) den 18 September där Jag blef Såradt".
800 svenskar — däribland kronprinsens bataljon och väsberbottningama — hade besatt Berlin. Så småningom retirerade svenskarna "under ideligt skjutande" på gaorna i Fehrbellin. Under denna flykt förlorade man "västefbottensfanan" det värsta som kunde hända ett regemente.
Nederlaget vändes emellertid till seger då förstärkningar anlände. Svenskarna intog åter staden. Men det var en blodig seger: 345 man hade dött i striden.
Forsman kommenderads tillsammans med sitt kompani ut på en "Recognosering Wid Eggesin d 15 November". Man stötte då på en fiendepatrull vid floden Randow. Strid utbröt och svenskarna tvingades dra sig tillbaka.
Man gick i vinterläger. Det enda Forsman noterar om år 1759 är att han befann sig "Wid Wårbelon 7n October".
Sedan skriver han: "1760 års Winter Campagne och stagerne Wid Garnobes d 28 Januarii, dito års Campagne och atagne Wid Passewalk d 3 October där Jag blef Skutten igenom armen Såradt".
Striden vid Passewalk varade från klockan elva på förmiddagen till fem på kvällen. Då drog sig fienden tillbaka. Och någonstans inne i staden låg soldaten Forsman sårad.
Den 7 april 1761 blev Forman "Befodradt till Corporal" vid kompaniet. Han befann sig då åter i Demmin.
Som avslutning på kriget i Pommern skriver han: "1762 års Winter Campagne och atagen Wid Neu Kahlen i Medkelburg d 2 Januarii .
Slaget vid Neu-Kahlen avgjorde kriget. Svenskame tände på förstäderna och tvingade bakåt till ett berg utanför staden. Där lyckades man så småningom krossa den pommerska härens motstånd. I maj samma år var freden sluten. Och svenskarna återvände hem.
År 1799 gifte sig 5de Corporalen Nils Forsman med pigan Brita Nilsdotter. Med henne fick han sju barn, varav två var tvillingar.
Han levde många år under fred i Boviken. Men sedan var det färdigt igen. Gustaf III hade förklarat Ryssland krig.
Och Forsman skrev: "1788 d 20 Junii Commenderad till Märingsund (i Finland) ock bevistadt samma års Campagne. atagen Wid Liikala den 3 Julii".
På hösten nästa år förrättades generalmönstring av regamentet. Corpral Forsman fördes då ur rullorna och hans plats i ledet förklarades vacant.
Han slutar sin redogörelse med dessa rader:
"Tjänat Kongl Majst Armé i 32 år och Sex Månade antalet år är såledest 53 år ock sex Månad. Anjala Läger d 8 October 1789. Nils Forsman".
I mönsterrulloma av år 1790 kan man läsa om honom: "Siuk här har uti Pommerska Kriget bevistadt alla Atagver blivit Bleserad, Bejär ock får afsked. med anmälan till Dubbelt underhåll". Hans hustru Brita dog 1791. Själv levde han till den 10 februani 1817. Prosten Ström kunde då föra in honom bland de bortgångna i församlingens kyrkobok. Han dog av Ålderdom. | |
G e n v ä g a r
