Karin Persdotter (1615-1697)
1615--1697 (kvinna)
Död: 1697 Fjällsjö ( Jämtlands län ) Z
Blev 1662 angiven av sin son (Olof Ingelsson) för att besöka Blåkulla (d.v.s. vara häxa).
Alldenstund att Gästgivarens Ingels [ana] son i Backe, Olle benämnd, vid pass 11 års gammal, skall hava fört sig samt sin moder och syskon såväl som flera andra uti uppenbart rykte för trollkonst, varom rannsakades och befanns som följer, nämligen:
Karin Olofsdotter ifrån Öhn och Fjällsjö socken, Capellanen Herr Eric Eliae tjänstepiga i Helgums socken boendes, där pojken Olof Ingelsson var till att lära läsa, vittnade att han haver kommit i träta med en annan piga, Karin Pehrsdotter i Helgums byn och hotat det han skulle med sin konst göra hennes hand krokig, och sagt Sara i Näset över åsen i Fjällsjö socken skall hava sig sådant lärt. Eljest ock vittnade bemälte Karin, att pojken skall hava bekänt för Herr Eric sig kunna trollkonster och ridit till Blåkulla, då skall Herr Eric sagt åt honom: låt se din konst, rid åstad. Svarade han: i morgon vill jag göra det. Om morgonen näst efter, som var Söndagen, sade åter Herr Eric: rid nu åstad. så begynte pojken gråta, och då risade Herr Eric honom för sitt tal.
Pojken Olof Ingelsson förehades, vilken bekände /vid pass 3 år sedan, då han var hos Christoffer Persson i Näset att lära läsa/ först sig om sommaren hava följt Christoffers tjänstepiga, Sara Pehrsdotter, till Blåkulla, sedan sade han samma resa voro om våren, när boskapen begynte gå ute, såred han på en vit get som Christoffer i Näset tillhörde, och icke kunde veta vad Sara red uppå, och icke heller huru länge de varit borta. Men förrän de åstad redo, sade han, att Sara kom och uppväckte honom om en torsdagsnatt och bad honom följa sig, han uppstod i mörkret och följde henne efter. Sedan de hemkommo klädde han av sig och lade sig igen. Andra gången han till Blåkulla var, följde han ock Sara, som kom till honom om natten hos Stor Pehr [ana] i Näset, honom uppväckte och med sig hade: då red han på bemälte Pehrs [ana] grå get och Sara på hans bruna häst. De redo åstad och kommo igen medan folket sovo. Eljest sade pojken där i Blåkulla voro en gård och de voro in uti en stuga där vackert tillstod. Stugan var klädd med väggbonader, och folket sutto till bords, kvinnfolken på bänkar och manfolken på sätet, varest bemälte Sara så väl som andra flera till bords sutto och drack utur en silverkanna. Han säger ock det husbonden, som satt i högsätet, var något gammal och hade grå jacka på sig, och de som gingo på golvet att iskänka hade svarta kläder. Sade sig där intet fått något till bästa, varest han säger ock där sett sin moder, hustru Karin [ana], och syster Brita [ana], Johan Persson [ana] i Ovanmo och hans hustru samt Eric Ingelsson [ana] i Krånge och andra flera som alla till bords sutto. Säger ock pojken, att geten blev brun och lika stor som hästen som Sara red uppå, vägen var slät för dem efter som de icke följde någon jord. Tillförende haver pojken alltid sagt, som berättades, att Christoffer Persson skulle äga hästen som Sara red uppå, och icke Stor Per [ana] som han nu bekände.
Sara Persdotter i Näset över Åsen säger hårt nej, sig aldrig hava talat med pojken Olof Ingelsson om någon trollkonst, mycket mindre varit i följskap med honom till Blåkulla, icke heller kunna med sådant umgå.
Gästgivarens, Johan Perssons [ana], i Ovanmo och Ramsele socken, hustru Elisabet [ana], kallades för Rätten, vilken ock hårt nekar till någon trollkonst kunna, beropade sig på alla de henne kände och varit i ungänge med, att de skola göra henne fri, framlade ock sin Kyrkoherdes vittnesbörd, som hedrar och giver henne ett gott och ärligt namn. Pojken sade omsider sig aldrig sett hustru Elisabet [ana] förrän nyligen hemma hos sin fader, dit hennes man och hon voro i sin sons bröllop, som fick pojkens syster Brita [ana] till hustru, nekar ock förr icke sett hustru i Blåkulla, utan hennes man, Johan Persson [ana] i Ovanmo, som nu ej är tillstädes utan ligger hemma illa sjuker, om vilken betygandes en förståndig och redlig man vara.
Eric Ingelsson [ana] i Krånge föreställdes, som ock på det högsta nekar sig varit till Blåkulla, beropade sig på alla människor som honom känna, att de skola göra honom därför fri. Pojken säger ändå sig sett honom där. Säger ock om sig själv, att fanen ville hava honom till tjänst hos sig.
Pojkens moder, hustru Karin [ana], och syster hustru Brita [ana], förehades, som ock hårt neka sig varit till Blåkulla, därhos säga huru möjligt skulle det vara sett dem där, han var då fast 7 år gammal då han sattes över Åsen att lära läsa; tillförende haver pojken sagt sin moder i Blåkulla sett med sina små syskon, själv sjunde, men nu säger icke flera sett än modern och den ena systern.
Uti enslighet examinerades pojken Olle, vem honom skall hava informerat med sådant framhärda och grovt tal utan skäl och nesked föra: svarade han sig sagt sant och intet kunna annorlunda bekänna än det han bekänt haver.
Saken sköts till Nämnden, som bäst känner förestående beryktade personer i umgänge och leverne, vilka sammantalade och sin mening kungjorde, att Peder Ericsson [ana] i Näset och Christoffer Persson, hans granne som Sara är hos, hava haft stor träta sig emellan, som i nästgående punkt finnes, vilken Peder [ana] haver misstankar på Sara för den stora olycka, som han haver haft på bohaget i några år, däremot Christoffer god lycka, föregives att om Midsommarnätterna haver hon, Sara, aldrig i fäbodarna legat och sovit som de andra pigorna, men Peders [ana] boskap samma nätter stått och skulvit, blodet gått igenom deras båda nosar, munnar och djuver på boskapen.
Till allt detta nekar Sara för. De flesta fäpigorna som i bodarna varit när detta är skett, voro nu icke tillstädes. Remitterades därför sådant till vidare rannsakning och sakens lagliga utförande. Men vad pojken Olle vidkommer, som är en övermaga och gjort många förändringar i sin bekännelser, den ena emot den andra, som på mångahanda sätt är befunnit, varför kunde Nämnden icke fälla pojken, Olof Ingelssons, moder och syskon, samt Johan Persson [ana] i Ovanmo och hans hustru Elisabet [ana], till saken, utan efter lagar och domarregler, dem uti detta mål på sin edsplikt frikänna, och således uti all underdånig ödmjukhet remittera detta till den höglovliga Kungl. Hovrätten, såsom och vad plikt Olof Ingelsson undergå skall. Eric Ingelsson [ana] i Krånge, belangade, som ock i rika mått är beryktad av sin granne Jon Olofsson, nu ej deras vittnen och skäl tillstädes äro, uppsköts ock om sådant till sakens vidare rannsakning och lagliga utförande.
-------------------------------------------------------------------------------- Källa: Domstolsavskrifter forssen-alonso.com/geneology | |
|
G e n v ä g a r
