Gerhard Snakenborg (-1402)
--1402 (man)
Familjen kommer från Mecklenburg, Tyskland.
Väpnare. Riddare.
Väpnaren med samma namn som nämns i Mecklenburg mellan 1333 och 1336 bör vara hans far med samma namn.
Gerhard (i vissa senare brev kallad Gerdh) S (d tidigast 1402) fick 1366 av kung Albrekt för framtida tjänst Arnäs i Forshems socken i Västergötland. Brevets egendomliga formulering "framtida tjänst" ("racione seruicij... in futurum prestandi") har föranlett, att det satts i samband med att den fångne kung Magnus ett par månader senare uppgav, att G Snakenborg till honom för underlättande av hans befrielse ur fångenskapen återlämnat den viktiga borgen Axvall i Skärvs socken i Västergötland. Dit var enligt Räven van Barnekows räkenskaper mecklenburgskt krigsfolk på väg några veckor senare. De nämnda källorna har tolkats som att Albrekt med donationen av Arnäs mutat G Snakenborg för att komma i besittning av Axvall. Arnäs sålde han 1373 till Skara domkyrka, och enligt den heliga Birgittas kanonisationsprocess var hans sätesgård Eneby i Nässja sn i Östergötland.
1382 hade G Snakenborg för avsikt att resa utrikes och pantsatte därför jord till Alvastra kloster. 3 maj 1385 kan han första gången beläggas med den för riddare kännetecknande titeln "dominus" (herr), vilket kan sammanställas med en i biskop Nicolaus Hermannis (bd 26) kanonisationsprocess förekommande skildring av konflikten mellan honom och denne biskop. Där uppgav han sig ha blivit riddare vid Kristi grav; utlandsresan hade alltså gått till Jerusalem. 1388 kallade sig G Snakenborg hövitsman på Hästholmen på en udde i Vättern i Västra Tollstads socken, Östergötland, där han förekommer i tre andra brev från åren 1383, 1386 och 1388. 1377 hade uppgivits att han stulit kyrkotionde, och att detta skulle ha skett i de delar av Östergötland som pantsatts till honom. I det brev där G Snakenborg kallas hövitsman på Hästholmen nämns till honom pantsatt jord i Lysings härad, där Hästholmen ligger, och Hästholmen har uppfattats som huvudort i hans pantlän i västra Östergötland. Han förekommer i Albrekts brev om anslutning 1369 till hansestädernas fredsavtal med kung Håkan, i stilleståndsfördraget 1381 mellan Albrekt och Skånelandskapen och i Lindholmstraktaten 1395 om Albrekts frigivning ur fångenskapen. Åtminstone från 1386 var han gift med Cristina Bengtsdotter (Bielke).
Hans bror Heyne Snakenborg (d tidigast 1423), som i sitt sigill kallas Henrik, kan ej säkert beläggas i Sverige förrän 1373, även om det ej är omöjligt, att han är identisk med den Henrik Snakenborg, till vilken jord i Västergötland och Halland pantsattes 1366. Enligt en först på 1500-talet belagd släkttradition var hans sätesgård Vatunga i Äspereds socken i Västergötland, men 1413 namnes han bland frälset i Skånings härad i samma landskap. Ännu 19 april 1387 kallas H Snakenborg "knape", men i två brev av 15 sept 1389 kallar han sig riddare. Enligt dessa hade han på kung Albrekts sida deltagit i det fältslag i vilket denne besegrades av drottning Margaretas armé. Det är därför beaktansvärt, att den redan 1395 avlidne lektorn Detmar i Lübeck uppger, att en av orsakerna till Albrekts nederlag var att en medlem av släkten Snakenborg med 60 man flydde i denna strid, som ägde rum på hans första riddardag. Enligt Detmar var denne Snakenborg:s förnamn "Gherd", men detta är omöjligt eftersom Gerhard Snakenborg blivit riddare redan något av åren 1383-85. Det är sålunda tydligt, att Detmar förväxlat bröderna, och att det ej var Gerhard utan Heyne Snakenborg som flydde i slaget vid Falköping 24 februari 1389.
H Snakenborg sålde till drottning Margareta Vädersholm i Södra Vings socken i Västergötland, som tidigare tillhört hans första hustru Be-nedicta, dotter till riksrådet och värmlandslagmannen Gustav Tunason (Vingät-ten). Enligt ett intyg från 1460 (B 16, RA) hade det å drottningens vägnar belägrats av hennes halvsysters son Algot Magnusson (Sture). Liksom brodern Gerhard förekommer Heyne i stilleståndsfördraget 1381 och i Lindholmstraktaten 1395, och därtill namnes han i Nyköpings recess 1396, men lika litet som brodern var han riksråd. Vid verkställandet av Nyköpings recess var han jämte lagmannen domare vid räfstetingen i Västergötland 1396-97.
I sitt andra äktenskap - med västgötalagmannen Laurens Björnssons (en bjälke) dotter Birgitta - blev Heyne Snakenborg far till bl a Henrik Snakenborg (d tidigast 1435). Denne nämns tdiigast 1396 och blev riksråd tidigast 1430.i ett intyg från 1460 och ett vittnesmål från 1462 uppges, att han innehaft Hökerums fögderi vid det ovannämnda Vädersholm i södra Västergötland, enligt intyget till sin död i Engelbrekts "örlog". I ett brev från 1434 nämns en person som H Snakenborg:s "ämbetsman" i Vadsbo hd i norra Västergötland och en annan person som häradshövdings domhavande i detta härad å H Snakenborg:s vägnar. Som riksråd kan han beläggas i det källmaterial som daterats till Arbogamötet i januari 1435 och ännu i det preliminära förlikningsfördraget med kung Erik i Halmstad 3 maj 1435 och i förlikningsfördraget med densamme i Stockholm 14 oktober.
Hans dotter Birgitta Henriksdotter (d tidigast 1500) blev i sitt äktenskap med riksrådet och västgötalagmannen Svarte Ture Jönsson (Svarte Skåning) mor till den sv ätten Brahes stammoder, vars sonson Per Brahe d ä i sin avskrift av biskop Hans Brasks släktbok lät tillägga anteckningar om bl a släkten Snakenborg. I dennes dotterson Lars Sparres kopiebok B 16 finns brev med proveniens från släkten Snakenborg.
Gift ca 1382 med Christina Bengtsdotter Bielke.
Barn:
Sofia Gertsdotter. Gift med Knut Bengtsson d.1420-09-26 i Vadstena. Häradshövding och Väpnare i Småland. | |
|
G e n v ä g a r
