Sverker Den äldre (-1156)
--1156-12-25 (man)
Sverker den äldre
Enligt traditionen föreställer en väggrelief i Heda kyrka kung Sverker
Kung av Sverige
Regeringstid 1130–25 december 1156
Företrädare Ragnvald Knaphövde
Efterträdare Erik den helige
Gemål Ulvhild Håkansdotter
Rikissa av Polen
Barn :
Johan Sverkersson, i isländska källor kallad Jon jarl, död mellan 1150 och 1153, var son till kung Sverker den äldre och drottning Ulvhild och kallades Junker Jon. Han ska hall rövat bort och haft könsumgänge med två högättade danska kvinnor, vilket orsakade ett krig varvid den danske kungen Sven Grate inföll i Småland 1153–1154. Johan skall vid denna tidpunkt redan ha slagits ihjäl av uppretade bönder vid ett ting.
Dotter med okänt namn, möjligen Helena som år 1156 gifte sig med kung Knut V av Danmark
Karl Sverkersson, född 1130-talet, död 12 april 1167 på Visingsö, erkänd som kung i Östergötland senast 1158, i hela Sverige från 1161, son till Sverker den äldre och Ulvhild Håkansdotter (Thjottaätten) och gift 1163 med Kristina, dotter till den skånske stormannen Stig Hvitaled och Valdemar den stores syster Margareta.
Ingegerd Sverkersdotter av Sverige, död 1204 i Vreta kloster, Östergötland, var en svensk prinsessa och katolsk cisterciensnunna samt priorinna av Vreta. Ingegerd var dotter till kung Sverker den äldre. Hon inträdde nunna i Vreta kloster, tillhörande Cisterciensorden, där hon år 1164 utnämndes till priorinna. Hon avled i Vreta och är begravd där.
Sune Sik; uppgiften om honom kommer från en medeltida genealogi, men Natanael Beckman har föreslagit att det rör sig om en påhittad tradition kring en donator till Vreta Kloster. Andra historiker har ansett honom som historisk.
Burislev var tillsammans med Kol en svensk tronpretendent. Tillsammans utmanade de Knut Eriksson om kungamakten i Sverige, och samregerade cirka 1167–1173.
Hans exakta härstamning är osäker: enligt en medeltida genealogi var Burislev och Kol söner till Sverker den äldres son Johan, men en notis i Valdemar Sejrs jordebok anger också att Sverker hade en son vid namn Burislev, och de båda har ibland ansetts vara en och samma person.[1] Natanael Beckman satte likhetstecken dem emellan och menade att såväl Burislev som Kol var söner till Sverker.[2] Adolf Schück ansåg dock att motkungarna Burislev och Kol var söner till Johan.
Mycket lite i övrigt är känt om honom. Sitt namn fick han troligen efter sin anfader, den polske hertigen och kungen Burislev (Boleslav III); namnet var vanligt i Polen. Han omnämns visserligen i västgötalagen som Burisleph Konung tillsammans med Kol, men förekommer annars i betydligt färre medeltida kungalängder än denne. De båda försvinner ur historien 1173. Burislev har kallats kung men behärskade förmodligen bara Östergötland.
Kol, död senast 1172 eller 1173, var kung av Sverige eller av en del av riket från tidigast 1167, tillsammans med Burislev.
Kol omnämns i en medeltida genealogi som en son till Sverker den äldres son Johan, med en bror Burislev. Uppgiften att han skulle vara en son till Sverker bygger på senare namnkombinationer utan direkt stöd i källorna. Kol gjorde under alla omständigheter tillsammans med en Burislev (en son till Sverker med detta namn förekommer i Valdemar Sejrs jordebok) anspråk på den svenska kronan mellan 1167 och 1173 efter att Knut Eriksson hade dödat Karl Sverkersson och installerat sig själv som kung.
Kol omnämns i västgötalagens kungalängd som Kol Konung tillsammans med Burislev, som också säger att de skall ha dödats av Knut Eriksson, men de står inte med i själva längden. Han har möjligen också mottagit ett brev från påven: adressaten, "svearnas och götarnas kung", omnämns endast med bokstaven "K", och brevet kan alltså även syfta på Knut Eriksson.
En källa från 1300-talet meddelar att han stupade i slaget i Bjälbo; Johannes Messenius anför en liknande uppgift för Burislev.
Ätt Sverkerska ätten
Död 25 december 1156
Alebäcks bro nära Alvastra
Begravd Alvastra kloster
Minnessten i närheten av Alebäcks bro där Sverker sägs ha mördats år 1156. Stenen står strax söder om Alvastra kloster. Enligt en karta från 1600-talet fanns på platsen en äldre minnessten som togs bort på 1700-talet "för att icke vara Åkerman till hinder".
Sverker den äldre (Sverker den gamle), död 25 december 1156, var kung av Sverige. Enligt Västgötalagens kungalängd, sammanställd omkring 1240, hette hans far Cornube och var från Östergötland. Enligt isländska Langfeðgatal ska Sverkers far istället ha varit Erik Årsäll.
Sverker den äldre är den svenske kung som har gett namn åt Sverkerska ätten. Han erkändes som svearnas kung i början av 1130-talet samt även som götarnas från cirka 1134 och regerade till sin död 1156. Sverker var benägen att gifta sig med personer som gjorde hans bräckliga kungarike starkare och stabilare. Det ska till exempel ha funnits en tidigare hustru som enligt traditionen skall ha rymt från Sverker och kan ha varit mor till sonen Kol.
Första kända makan var Ulvhild Håkansdotter av en norsk stormannaätt, änka efter Inge den yngre. Giftermålet med Ulvhild skapade starka band mellan Sverker och Norge och dessutom knöt han till sig Inge den yngres släkt.
Senare var han gift med Rikissa av Polen. Giftermålet med Rikissa försäkrade honom om att bli accepterad som kung även i Västergötland.
Sverkers och Ulvhilds namn återfinns i anknytning till grundandet av Sveriges äldsta cistercienserkloster. Detta upprättades år 1143 i Alvastra vid Ombergs fot på ett område, som Ulvhild fått i morgongåva av sin man. Enligt en tradition nedtecknad på 1700-talet ska Sverker ha uppfört nya Kaga kyrka på den plats där en äldre gravkyrka hade byggts av hans farfar eller av fadern Cornube.
På 1150-talet skall Sverker ha råkat i krig med Danmark. Till lycka för Sverker lyckades smålänningarna slå ner den danske kungen Svens angrepp, och därmed vända konflikten till sådana grader att han fick sin styvson, den danske tronpredenten Knut, erkänd som danskarnas kung år 1154.
Sverker den äldre skall ha blivit dödad av sina egna hirdmän (enligt ovannämnda kungalängd av sin hästesven) på väg till julottan i Västra Tollstads kyrka år 1156. Han begravdes därefter i Alvastra kloster. Anstiftare till mordet var möjligen den danske prinsen och tronpretendenten Magnus Henriksson. | |
|
G e n v ä g a r
