Emund Eriksson (Kung av Birka) (832-860)
832--860 (man)
Noteringar
Kung av Birka, Björkö. Född 832. Död 860 i Birka, Björkö-Arholma (AB). Sveakonung i G:a Uppsala. Son till Erik IV. Fick tillnamnet "Slemme" då han fuskade vid en gränsdragning mellan Sverige och Danmark. Svearna förebrådde honom mest för att han gjorde avkall på Blekinge till Danskarna. Död ca 970.
(Källa: Svensk Historia, sid 970, Alf Henriksson)
Här nedan följer teorin om Emunds ursprung: Emunds far: Erik Ringsson av Munsöätten. Sveakung i G:a Uppsala. Ring Olofsson av Munsöätten. Sveakung i G:a Uppsala. Olof Björnsson av Munsöätten. Sveakonung på Adelsö då Ansgar gästade Svea rike för andra gången 854. Företog ett berömt härtåg till Kurland. Med honom utslocknade dynastigrenen på Adelsö. Björn Eriksson "på Håga" av Munsöätten. Sveakonung. Bodde på Birka. Levde ca 825 - 840. "På Håga" är en feltolkning av "at Haugi" (vid högen). Han bodde nämligen vid sin fars gravhög vid Adelsö kyrka. Den kung som mötte Ansgar. Björn hade sänt en beskickning till kejsar Ludvig den fromme för att utbe sig kristna förkunnare. Erik Uppsale av Munsöätten. Sveakung. Tillhörde ättens huvudgren, den egentlige sveakonungen. Höglagd vid Adelsö kyrka. Vid Ansgars andra besök på Birka 854, föreslogs att Erik III skulle upptas bland gudarna istället för den nye guden. Björn Järnsida av Munsöätten. Sveakonung ca 785 - 800. Grundaren av Munsöätten på Svea rikes tron. Sannolikt höglagd i Björnshögen vid Husby på Munsö. Ragnar Sigurdsson Lodbrok. Sveakonung ca 770 - 785. Gift med Aslög, dotter till Brynhild och Sigurd Fafnesbane, även med Tora Borgarhjort (kungadotter från Götaland). Var med om många storslagna äventyr. På det sista av dem, ett krigståg till Norhtumberland, tas han till fånga av den grymme kung Ella och dör i dennes ormgrop. Han sista ord är legendariska: "Grymta månne grisarna när de hör hur den gamle galten lider!". Och han fick rätt - hans söner tog en blodig hämnd. troligen höglagd på Vallsgärde utanför Uppsala. Möjligen kung över Sverige, Norge, Gårdarike (Ryssland), England och Skottland. Sigurd Ring: Kung av Sverige och Danmark. Satt som lydkonung i Sverige, under sin halvfarbror Harald Hildetand. Gjorde uppror mot kung Harald och besegrade honom i Bråvallaslaget ca 750, varefter även Östergötland införlivades i riket. Han ar gift med Alfhild, dotter till en kung Alf. När han blev gammal blev han dock förälskad i Alvsol av Vendsyssel. Men han fick inte gifta sig med henne. Sigurd Ring höll slag med hennes bröder och besegrade dem. Alvsol hade emellertid redan dödats med gift före striden för att inte hamna i segrarens händer. Sigurd Ring begick då självmord genom att kasta sig på sitt svärd ombord på ett brinnande skepp lastat med alla de stupade. Död ca 770. Troligen höglagd på Vallsgärde utanför Uppsala. Randver av Svitjod. Sveakonung i G:a Uppsala. Son till Radbjart av Ryssland och Ivar Vidfamnes dotter Aud den Djupöda. Gift med Ingild, dotter till en sveakung (vem?).Troligen höglagd på Vallsgärde utanför Uppsala. Ivar Vidfamne: Sveakonung fr ca 655. Från början kung av Skåne. Son till Halvdan Snälle av Skjöldungaätten (se under Ingjald Illråde) och därmed ättling till Oden. Erövrade sveaväldet efter innebränningen av Ingjald Illråde. Ska sedan ha underlagt sig hela Norden inklusive Danmark. Gift med en dotter till Heidrek (son till Angantyr, kung i Småland). I Danmark satte han sin dotters (Aud Djupaudga) make Hrörek till underkonung men lät senare dräpa honom. Aud Djupaudga gifte senare om sig med Radbjart av Ryssland. Ivar ska ha omkommit år 695 på en härfärd till Gårdarike då han blev ordentligt uppläxad för sin grymhet, svekfullhet och makthunger, av sin egen fosterfar Hord. Han kastade sig i havet efter sin fosterfar, men kom aldrig mer upp. Troligen höglagd på Vallsgärde utanför Uppsala. | |
|
G e n v ä g a r
