Sven Tveskägg (960-1014)
960--1014-02-03 (man)
Sven Tveskägg (på danska: Svend Tveskæg, på engelska: Sweyn Forkbeard), född cirka 960, död 3 februari 1014, kung av Danmark 985-992 och 993-1014, kung av England 1013-1014. Utgjorde förmodligen den reella makten i Norge bakom Erik Håkonsson tillsammans med den svenske kungen Olof Skötkonung 1000-1014.
Hans företrädare på den danska tronen var hans far, Harald Blåtand, även om källorna talar om ett allt annat än vänskapligt förhållande mellan dem. Sven var förmodligen oäkta son till Harald, och en legend berättar att Harald presenterades för sin son första gången hos vikingahövdingen Palnatoke. Enligt en teori erövrade han makten från fadern med hjälp av skånska stormän (en av hans farbröder, Strutharald, förmodas ha varit kung i detta landskap och också haft en törn i sidan till fadern). Under en kort period 992-993 förlorade Sven den danska kronan till den svenske kungen Erik Segersäll efter att denne inlett ett erövringståg mot Danmark som hämnd för Svens stöd till dennes rival Styrbjörn Starke i slaget vid Fyrisvallarna. Han återtog dock den danska kronan då Erik blev sjuk och drog sig tillbaka redan följande år. Han dog 3 februari 1014 i Gainsborough, England.
År 1000 besegrade Sven Tveskägg, Olof Skötkonung och Erik jarl den norske kungen Olav Tryggvason i sjöslaget vid Svolder (troligen väster om Rügen). Efter detta styrde förmodligen Sven, Olof och Erik Norge tillsammans. Sven var också den förste viking som lade under sig England och blev år 1013 kung även där, och kallas Sweyn Forkbeard i de engelska kungalängderna.
Källorna motsäger varandra om hans gemål. Enligt isländska källor var han gift med Sigrid Storråda, en gestalt som starkt ifrågasatts av sentida historiker. Enligt europeiska källor, bland annat Adam av Bremen, var han istället gift med den polsk prinsessan Gunhild, troligen dotter till Mieszko I av Polen och Dubrawka av Böhmen. | |
|
G e n v ä g a r
