Valdemar Birgersson (Folkungaätten) (-1302)
--1302 (man)
Född omkring 1237. Valdemar dog den 26.12 1302.
Han var riksjarl och valdes år 1250 till kung. Han kröntes året därpå. Fadern Birger jarl styrde Sverige under hans omyndiga år och även långt därefter ända till sin död 1266.
Valdemar hade inte styrt riket ensam så lång tid förrän han blev ovän med sina bröder, Magnus och Erik.
Efter hemkomsten från en pilgrimsresa till Rom 1274 blev ovänskapen fullständig. Bröderna besegrade honom i Hova i Västergötland midsommar 1275. Valdemar flydde till Norge, men han återvände snart och var tvungen att avsäga sig Sveriges krona till förmån för sin bror Magnus. Men han gav inte upp och fortsatte kampen med sina anförvanter kungarna av Norge och Danmark. Han reste till Danmark och öppet krigstillstånd rådde.
I början av 1277 härjade Valdemar i Västergötland och Småland. Genom fördrag med brodern Magnus kom han i slutet av 1277 i besittning av Götaland, men måste då avsäga sig kungavärdigheten. Redan 1279 berövade brodern honom Götaland. Han medverkade förmodligen i 1278 års folkungauppror.
Valdemars ”vanhederliga vandel” under sina sista år gjorde att rikets stormän år 1285 krävde att han skulle sättas inom lås och bom. Politiska skäl vägde nog dock tyngst när brodern Magnus 1288 höll honom fången, först på Nyköpings hus och sedan på Stockholms slott.
Gift 1:a gången med Sofie Eriksdotter (Estridska ätten).
Gift 2:a gången med Luitgard. | |
|
G e n v ä g a r
