Gulle Björnsson (1464-1540)
1464--1540 (man)
Född: cirka 1464
Granön, Degerfors, Umeå, AC, Sweden
Död: cirka 1540 (76)
Kulesjön, Degerfors, Umeå lfs
Bonde, nämndeman i Mällby Överlännäs sn, nämnd 1489. (Meddomsmand i Herredet). Levnadsbeskrivning Gulle finns dokumenterad i ett medeltidda brev från 1489, Namnet är en fornsvensk form för Olof.
Gulle bodde på gården Mälby (Mellby) och finns dokumenterad i ett medeltida brev från 1489, se vidare nedanstående avskrift ur Sten Thelaus släktutredning: Elias Thelaus förfäder.
C:a 2 mil nedströms Sollefteå på Ångermanälvens södra sida ligger en gård benämnd Mälby (Mellby). Gårdhuset ligger högt intill skogen och åkerfälten breder ut sig på sluttningen ned mot älven. Vid jämförelse med den äldsta kartan från 1696 är placeringen av husen i stort densamma som nu. Mälby gränsar i väster till byn Kläpp, i öster till Stocked /Stocka, Stocke), som i sin tur har byn Lökom öster om sig. Antalet fornfynd i dessa trakter av Ångermanälven är talrika i förhållande till övriga landskapet, vilket talar för en befolkningskoncentration i forntiden. Mälby har gamla anor. Av ångermanländska medeltida brev är endast ett fåtal bevarade och ett av de märkligaste är de s.k. Aspöbrevet. Brevet är utfärdat på Sten Sture d.ä:s tid, år 1489, och innehåller en dom över en omtvistad byagräns i ett fiskevatten i Torsåkers socken.
Före domen hölls s.k. landsyn av en särskild uthäradsnämnd men i Torsåkers skeppslags egen nämnd, som hade att biträdavid domen, var en av nämndemännen Gulle i Mädilby (Mälby). Detta är den enda upplysningen vi har om Gulle (fornsvenska ordet för Olof). Torsåkers socken är belägen någon mil söder om Mälby på samma sida om älven. Torsåkers skeppslag (tingslag) omfattade socknarna Torsåker, Dal och Ytterlännäs. Om Mälby vid denna tid tillhörde Torsåker eller Dal är okänt men under 1500-talet kom Mälby med grannbyar att tillhöra tre olika socknar (Dal, Torsåker och Överlännäs i nämnd ordning).
Vid slutet av 1400-talet sträckte sig havsviken ända upp mot Torsåker, då vattenståndet var mer än 5 meter högre än nu, och älven bildade där ett slags deltaland. Tre strömfåror genomlöpte socknen och en av dessa avskiljde Aspön, som nu sedan länge är landfast område och benämnes Aspby. En annan vattuled avskiljde Björnön, nuvarande Björned, från fastlandet och där en av släktens medlemmar kom att bosätta sig.
Som nämndeman var Gulle att anse som en betrodd man. Två av hans grannar var också nämndemän, Håkan i Kläpp och Björn i Lökom. Jag medtager här brvets text översatt till nutidssvenska, då det i övrigt inte finns några handlingar bevarade, som belyser livet i dessa bygder i så avlägsen tid:
"Alla som se eller höra detta brev läsas hälsar jag Olof Eriksson lagmans domhavande i Ångermanland kärligen med Gud. Det skall för alla verligt vara, att jag nämnde 12 man uthäradsnämnd - det kallas landsyn - emellan Sigurd i Vik och aspömännen, vartill de å båda sidor sade ja, och de skulle skilja dem åt så, som de ville stå till svars för Gud allsmäktig, vilket de ock gjorde. De kommo igen till nästa ting i Torsåkers skeppslag och hade edsvurna vittnen för sig: Jon i Björkå, Jöns Nilsson i Hammar å sin fader Nils Bagges vägnar, en hundra-års gammal man, Mickel i Alsta och Klas Körningsson, prosten herr Peder i Nordingrå lade sina händer i kors på sitt samvete hemma hos sig vid Brittmäss införde synemän, som av hans socken voro nämnda (kallade), i närvaro av de redliga männen Torkil Västgöte, Svante Nilsson, fogde här i landet, och Nils Hansson i Lugnvik, lagman i Västerbotten, som ock var närvarande vid samma tillfälle. Och sade så (prosten) inför dem: Så hjälpe mig Gud, att på den tid jag var kyrkoherde i Torsåker och jag beredde där gamle män på deras yttersta, så sade de alla med en mun och togo därpå Gud till vittne och bådo så Gud vara sig huld, att skällingstadsman tillerkände sig aldrig mer än halva bäcken. Och sedan jag (lagmannen) mottagit eden av förenämnda vittnesmän, så svor synen (synenämnden) rå och skillnad dem emellan: Uti stora sundet ovan efter och i Rolvsbäcken, därifrån och i tjärnen, bortur tjärnen och i bäcken och därifrån och i ån, halva bäcken åy skällingstadsman och hälften åt aspömän ända dit, där hammarsman tager vid mot Skällinstadsman. Sedan gillade de 12 män som i nämnden sutto deras ed och sakfällde Sigurd i Vik till 40 marker för noten han tog från dem (aspömännen) och noten (skulle han lämna) igen. Synemän (voro): Unne i Skog, Nils i Berg, Nils Helgesson, Erik Gummesson, Per Eriksson i Kragom, Sigurd i Saltvik, Jon i Klocke, Per i Hyndtjärn, Per i Salsåker, Nils i Lockne, Erik i Strinne och Jöns i Bergom. Dessa sutto i nämnden: Pål i Ed, Björn i Lökom, Håkan i Kläpp, Sigurd i Salom, Anders i Stöndar(?), Nils i Bringsta, Gulle i Mälby, Algot i Tomte, Giord i Rogsta, Klemens Kjettilbjörnsson, Unne i Helsingsta och Erik Gullesson. Givet och gjort i Torsåker vår Herres år 1489 dagen före den helige biskopen och martyren Nikolaus dag (5 dec.)." Sigill
Skällingstad var ett ängsområde under byn Vik i Torsåker | |
|
G e n v ä g a r
