Karl Knutsson, oegentligt Karl VIII (riktigare vore Karl II, ett regentnummer som faktiskt användes i hans samtid[1]), född 1 oktober 1408 eller 1409, död 15 maj 1470, svensk riksföreståndare 1438-1440, kung av Sverige 1448-1457, 1464-1465 och 1467-1470 samt som Karl I kung av Norge 1449-1450. Son till Knut Bonde (Tordsson) och Margareta Karlsdotter (Sparre av Tofta), se Karl Knutsson (Bonde):s antavla.
Karl Knutsson av släkten Bonde - uppfostrades efter sin faders död 1413 hos sin styvfar Sten Turesson (Bielke). Vid arvskiftet efter modern 1429 mottog han godset Fågelvik i Småland, som var hans egentliga bostad innan han ägnade sig åt politik. I yngre år gjorde Karl Knutsson långa utrikes resor och lärde sig främmande språk och studerade krigskonst.
Karl var gift 3 gånger:
1) före 1429 med Birgitta Turesdotter (Bielke) (död 1436)
2) 10 maj 1438 i Stockholm med Katarina Karlsdotter (Gumsehuvud) (död 1450)
3) På dödsbädden lät han 1470 viga sig med sin frilla Kristina Abrahamsdotter.
Karl Knutssons liv sammanföll med en av de mer turbulenta perioderna i svensk historia, och egentligen är hans livsgärning bara en lång rad uppror och krig. Som kung hade han inte heller någon möjlighet att ägna sig åt mer fredlig verksamhet, eftersom han var ansatt av fiender från alla håll. Hans totala hänsynslöshet gjorde honom också avskydd i flera läger. Under 1460-talet åtnjöt han dock en betydande folklig popularitet | |
G e n v ä g a r
