Anders Svensson Bjur
(man)
Anders Svenson härstammade från Bensbyn i Luleå socken, där hans fader, Sven Bjursson, ägde ”skog och mark, åker och äng, kvarnar och kvarnströmmar” Efter faderns patronymikon tog han tillnamnet Bjur. Troligen inflyttade han till Stockholm i slutet av 1470-talet. Han nämndes i tänkeboken för första gången 1478, då han rannsakades för okvädning mot rådmannen Erik Johansson. Följande år råkade han under ett samkväm i gillestugan i gräl med en man vid namn Jöns Jönsson. Saken drogs inför rätten, och Jöns bötfälldes för okvädning. Anders, som under grälet övergått till handgripligheter, försäkrade den 15 och 18 december, att han icke ”medh wredz vilia” slagit sin motståndare, och gick därför fri för uppträdandet i gillestugan men dömdes till 160 marks böter för att han misshandlat honom ”i kirkio weg”. Han synes ha varit en hetlevrad man; även i det följande omtalas han som part i tvister.
I ämbetsboken sammanfattas hans kommunala karriär som följer: Han var rådman åren 1487-98 (satt i rätten 1488 och 1492), kämnär 1487, skottherre 1489 och 1491, föreståndare för St. Örjans hospital 1493, hövitsman i södra kvarteret 1497, och borgmästare åren 1498-1512 (satt som borgmästare i rätten 1498, 1500, 1505, 1507, 1509 och 1511). Han innehade nyklarna till yttre söder torn 1508-1512.
Anders Svensson Bjur var köpman. Under yngre år handlade han bl.a. med insaltad lax, han nämns i ett par notiser angående affärer med salt och utförde på eget fartyg. Troligtvis handlade han främst vid kusterna kring Bottniska viken. Han kallas ibland ”bottnekarl”, och 1484 bötfälldes han för olaga köpslagan i ”norra bottnen”. På 1490-talet måste han upphöra med sina resor till Norrland. Den 4:e maj 1495 tillsades han, ”ath han skal nw j thenne thilkomende sommer ende sin kopslagan j Norrbotn sielffuer och siden her epter ey hwmake sich tijt vtan sith egit myndoga och wyssa budh, ther medh her epter segle til stederne en ressa, hwarth hanom teckes och ey sielffuer ytermera til Norrebotn”.
Handel med lax drev han så sent som den 31 maj 1505 då änkan efter en Torfast, av namnet att döma från Norrbotten, tilltalar honom för en båtlast med lax[48].Troligen drev han i fortsättningen denna handel i bolag med en viss Nils Birgersson. Den 13;e oktober 1516 dömdes denne att tillsammans med Anders änka till hustrun Anna Tavast utbetala en läst kött, som Anders var skyldig henne. Anders hade intressen även i det mellansvenska handelsområdet, bl. a. i Arboga, Uppsala och Strängnäs. Han sysslade också med transjudning, åren 1505 och 1508 inköpte han sälbodar av staden, och export av järn till Rostock. I olika sammanhang omtalas hans fartyg, och 1512 fick han och ett par andra stockholmare som säkerhet för ett lån av slottsfogden några skeppskanoner, som de skulle få använda under en sjöresa.
Anders Svensson Bjur var en av de rikaste köpmännen i Stockholm. Under 1500-talets första decennium steg hans skatt från 5 mark 4 öre 1501 till 8 mark 1509. Han nämnes även i fastighets- och pantaffärer. Genom sin duglighet vann han stort förtroende i staden och hade ett flertal förtroendeuppdrag. Han var rådman 1487-98 och därefter borgmästare till 1512. År 1504 hade han i uppdrag att låta återuppbygga den Heliga Gravens gilles hus, förskottera kostnaden och sedan få betalningen av gillets medel, ”tet skeligt vtlaght ser”.
Som en av de ledande männen i staden engagerades han i tidens politiska strider med ord och handling för sin åsikt. Han var en anhängare till ärkebiskopen Jakob Ulfsson och tillhörde således den riksrådsvänliga fraktionen inom borgerskapet. Redan 1495 ansåg Sten Sture troligen att han var opålitlig. Antagligen hade han blivit utsedd att som stadens ombud närvara vid unionsmötet i Kalmar samma år, men den 4/5 befriades han från uppdraget ”före hans store forfalz erinde skul och före vaar hoffuizmans scriffuelse scul”. Som tidigare nämnts, tillsades han samma dag att upphöra med sina handelsfärder till Norrbotten. Ärkebiskopen, Jakob Ulfsson, som vid denna tid hade Norrbotten i förläning, hade säkerligen sina agenter, som sökte påverka stämningen i landskapet till förmån för riksrådspartiet. Herr Sten fruktade troligen, att Anders med den auktoritet, som hans ställning i rikets främsta stad gav, skulle kunna ge dem ett verksamt stöd i deras strävanden.
Tiden närmast före konung Hans' tronbestigning for han och rådmannen Anders Helsing med bud mellan ärkebiskopen och herr Sten, som då uppehöll sig på Stockholms slott. Sannolikt hade de Jakob Ulfssons förtroende och fick därför tjänstgöra som budbärare. Vid det första valet av råd under den danska tiden utnämndes Anders Svensson Bjur till borgmästare. Då Sturarna under upproret 1501 ryckt in i staden och belägrade slottet, begagnade han sig av sin myndighet för att hjälpa borgens besättning och förmå bönderna att dra sig tillbaka. Han lät några fiskare nattetid föra sina båtar ut ur hamnen för att fiska för slottets behov, och han agiterade energiskt bland belägringstrupperna. Det verkar som om att herr Anders inte bestraffats för sitt handlingssätt. Dock kan man se, att han under herr Stens andra tid som riksföreståndare inte satt i rätten som borgmästare. Han kunde även i fortsättningen behålla sin ställning i staden, men stämplades dock inom det gamla sturepartiet som förrädare. Under striderna före Stockholms fall 1497 hade han och rådmannen Anders Helsing begivit sig till Reval. De misstänktes troligen för att under resan ha sökt förbindelse med den danska flottan, som kort efteråt anlände till staden, och anklagades för detta den 23:e september 1506. De kunde dock bevisa, att de företagit resan med rådets samtycke. I en överstruken notis av den 2:a september 1514, alltså efter Anders' död, omtalas att en viss Per Andersson bottnekarl får böta 80 mark för att ha beskyllt honom för förräderi, men att målet nedlagts, sedan Per erkänt och förklarat sig vid tillfället ha varit så drucken, att han inte vetat, vad han sagt. Anders' broder Per däremot, som mot lagens stadgande ingått en hemlig förlikning med Per Andersson, dömdes enligt en likaledes överstruken notis att betala 40 mark i böter[49].
Sedan Svante Nilsson kommit till makten, anslöt sig Anders till denne och tjänstgjorde som ett av hans ombud först under rannsakningen med Ingeborg angående hennes makes skulder och sedan vid en rad förhandlingar om lån med borgerskapet. Av den bevarade skriftväxlingen att döma gjorde han sitt bästa för att tjäna sin herre. År 1505 hade han jämte slottsfogden och borgmästaren Erik Jönsson riksföreståndarens uppdrag att granska Ernst Muggels tullräkenskaper. När herr Svante år 1507 sände krigsmän till Kalmar, deltog även herr Anders Svensson med knektar, som utrustats av Stockholms stad; enligt räkenskaperna fick han den 1:a september detta år 5 mark till en häst. Längre fram synes förhållandet till riksföreståndaren ha försämrats. År 1511 framställde han inför ärkebiskopen häftiga anklagelser mot ett par av herr Svantes tjänare, bland dem den kände prebendaten Martin Jönsson. Kanske gick han här Jakob Ulfssons ärende; denne hyste stark ovilja mot Martin och önskade få honom avlägsnad ur riksföreståndarens tjänst.
Före den 21:a februari 1481 ingick Anders äktenskap med Birgitta, styvdotter till Anders Jonsson i Sanda och dotter till dennes hustru Margit Matsdotter, som på mödernet härstammade från en frälsesläkt. Anders fick nämnda dag ett stenhus med grund, källare och bodar som medgift med henne. Med hans samtycke bortbytte hon den 27:e maj 1489 sitt ”gamla, fasta frälse och fria möderne”, några gårdar på Ekerö, Färingö och Lovö, mot ett stenhus vid Korntorg i Stockholm. Vi vet inte, när hon avled, men den 26:e augusti 1504 nämndes Anders som omgift med en viss Kristina. Makarna sålde då till Johan köttmångare sin del i arvet efter Kristinas fränka, stockholmsborgaren Erik Persson krokhands hustru Kristina. I sitt första äktenskap hade Anders sonen Erik, mer om honom nedan.
Anders Svensson noteras som frånvarande i rätten den 24:e maj 1512. Den 17 november 1512 infinner sig dock herr Anders Svensson inför rätten och efterskänkte hustru Gertrud 410 mark, som hennes make Hans tegere varit skyldig[53]. Anders avled före den 23:e maj 1513, då han omnämndes som salig när sonen Erik Andersson med fullmakt från Anders änka Kristina [Eriks styvmoders] upplåter ett hus i Mårten Lindorms gränd till [Eriks farbror] Per Svensson, möjligen det hus som Nils Kock en gång hade ägt och bebott[54].
Den 19:e mars 1515 gjorde sonen Erik och hans styvmoder Kristina arvskifte efter Anders Svensson Bjur. Kristina fick på sin lott tre stenhus, ett vid Stortorget och två på Skomakargatan, samt ett stall och ett par bodar. Erik fick två stenhus, varav ett sägs vara hans fädernehus, en sälbod, en kålgård och en bod. I protokollet står, att de gemensamt skänkt en fastighet till den Heliga Gravens gille.
Kristina betalade 2 mark 4 öre årligen i ”skott” 1516-21, då hon bodde i inre kvarteret ”innan mur”. Under åren 1522-25 finns ingen skatt noterad, möjligen hade hon då träffat den uppgörelse med Själagården som omnämndes nedan.
Den 18:e september 1527 sker en förlikning mellan Kristina och Själagården. Hon får då igen sitt hus mot att hon betalade 20 marker och en upplupen årshyra till föreståndarna.
Arvsskiftet efter henne verkar ha skett så sent som 1538. I rubriken till en notis troligen från detta år, till den förkomna tänkeboken för åren 1533-1538, omnämndes arvskiftet efter salig hustru Kristina, herr Anders Svenssons. | |
Användaren har angivit att denna person är avliden.
|
G e n v ä g a r
