Henrik Matsson (1691-1717)
1691--1717 (man)
Finnedrängen Hindrik Mattsson ifrån Brattsbacka, som 1711 står anklagad på bygdeåtinget för att han utgivit sig för att "kunna bättra och bota en och annan passion", som påkommit dem.
20-årige Hindrik Mattsson, som trots sin ungdom tydligen anlitades inom ett betydligt större område än våra dagars provinsialläkardistrikt. En bonde ända uppe i Bygdeå hade låtit en gammal knekt rida ned till Brattsbacka för att hämta Matts Hindersson, fadern alltså, för att få bot för en klenhet, som bestod.uti att "hans kropp opfyllts af invärtes bohlningar." Då alla andra medel prövats utan resultat, ville bonden anlita brattsbackafinnen, som han hört kunnat bistå i slika fall. Matts Hindersson hade emellertid ingen lust att rida de tolv milen upp till Bygdeå utan lät sonen Hindrik fara. Fader Matts hade nämligen anförtrott sin son de magiska konster han själv var i besittning av och därtill hade Hindrik, som tydligen var läraktig, lärt sig en del formler av sin mormor, hustru Helena uppe i Armsjö.
Väl utrustad med dekokter, bocktalg, björnister, björngalla, ormister, räv- och björnhjärna kom Hindrik iväg. Framkommen påbörjade han smörjningen och läste under,.tiden en finsk trollruna. Besvärjelsen var en gärning som krävde sin man, och bonden vittnade vid tinget att finnpojken både "ropat och råmat". Och ramsan lydde enligt domboken sålunda:
Kippu tyki Waren ney
Kipma kinj åtelko
Warum warum wannustelko,
Isän sicka woix ättas pahax
pana ait sinä tählä kaufwan wifwyt
kottonan kiusat kyrsätt
tån olän tarfwäckz Päifwellä
sin autäckz ättj
sammax paremax muinosta.
Hindrik anlitades även av andra kranka där uppe i Bygdeå, och då hade han tagit mull från bastugolvet och strukit på den sjukes ben samt kastat ett par vita silvermynt i gårdsbrunnen. Betalningen inkasserades omedelbart. Brattsbackafinnen visste emellertid att ta bra betalt. Den som fick lämna ifrån sig en dyrbar silversked och fyra caroliner för konsultationen knotade säkert, och så tog man hämnd genom att anmäla honom, sedan man till råga på allt insett att smörjningen inte gjort det minsta åt krämporna.
Vid rätten uppgav Hindrik, att han lärt sig den finska ramsan av sin fader eller också av sin mormor. Sedan han upprepat den inför rätten nedtecknades den, och domaren bad någon i nämnden översätta den till svenska. Hindrik vitsordade sedan att läsningen på svenska kunde lyda:
Värk och sveda skall bortgå,
där den känner wärken stå,
Din Fader, Han sörjer över det,
att Du här så länge är,
Modren tycker alltsammans illa wara,
Du har mat nog hemma
med mindre du icke här vill bo.
Gör god om natten,
så att det är allt gott innan som dagen blir
och bättre än det varit före.
Tingsrätten fann att saken borde handläggas i Nordmaling, så att även föräldrarna skulle kunna höras. Två år senare står Hindrik inför tinget i Nordmaling, men nu fritager han föräldrarna helt och hållet, han har själv hittat på ramsan, och dekokterna har han lagat till efter beskrivningar han hört av farande folk, säger han, och så går saken till Svea hovrätt. Hur domen slutligen blev har vi ej undersökt, men Nordmalings dödbok anmäler att Hindrik Mattsson avlidit år 1717 utan angivande av dödsorsaken. | |
|
G e n v ä g a r
