Knut Eriksson (King of Sweden) (1145-1196)
1145--1196-04-08 (man)
Begravningsort: Varnhems kloster, Skaraborg, Sverige
Född: 1145
,Uppsala ,Sweden
Död: April 8, 1196 (51)
Eriksberg
Son of Erik "den hellige" Jedvardsson och Kristina Björnsdotter av Danmark, Queen Of Sweden
Husband of N.N. (sagonamn Cecilia Blanka) Johansdotter och Benedicta Ebbesdotter Galen (Hvide)
Father of Sigrid Knutsdotter; Knut Knutsson; Erik Knutsson II; Joar Knutsson och Katarina Knutsdotter
Brother of Margareta av Norge (Prinessa av Sverige); Catharina av Sverige och Filip Eriksson
Knut Eriksson, död 1196, kung av Sverige ca 1167-1195, son till Erik den helige och drottning Kristina.
Då fadern dräptes, flydde Knut troligen ur riket. Han återkom omkring 1167, dödade Karl Sverkersson på Visingsö och utropades till kung. Han stred därefter flera år mot olika tronpretendenter, främst Karls brorsöner Kol och Burislev, men även dessa besegrades och dödades och han erkändes som gemensam kung 1169..
Med jarlen Birger Brosa som medhjälpare förde Knut en kraftfull politik. En handelstraktat med Henrik Lejonet och Lübeck ledde till starkt tyskt inflytande på näringslivet, men Knut hade också andra västeuropeiska kontakter. Han återupptog den inhemska myntningen.
År 1180-1190 blev Mälaren en insjö, sundet en strid ström och skeppade varor måste omlastas på Stadsholmen, där Knut anlade en köping med kunglig kastal för upptagande av tull. Därmed blev han Stockholms verklige grundläggare.
Knut var en av Sveriges medeltids allra duktigaste kungar. Knut Erikssons dotter Sigrid giftes bort med den duglige riksjarlen Magnus Broka av folkungätten.
Knut Eriksson dog en naturlig död på Eriksbergs kungsgård i Gäsene härad, Västergötland, och begravdes i Varnhem. Eftersom han efterlämnade fyra mineråriga söner valdes huvudmannen för den Sverkerska släkten, Sverker Karlsson, till nu kung.
(Källa: Bl. a. Bonniers stora lexikon)
--------------------
Yrke: Kung av Sverige 1167-1195 (eller 1196)
Far: Erik 'den helige' (- 1159)
Mor: Kristina Björnsdotter av Danmark
Född: före 1150 1)
Död: 1196-04-08 2)
Begravd: Varnhems cistercinerkloster 1)
--------------------------------------------------------------------------------
Familj med ?
Barn: Erik Knutsson (1180 - 1216)
--------------------------------------------------------------------------------
Noteringar
Gift ca 1160 med dottern till en svensk storman; möjligen hette hon Cecilia och var dotter till Sverker d.ä:s son Johan.
Knut stred i början av sin regering mot flera upprorsmän, främst Sverker d.ä:s söner Kol och Burislev, som besegrades och dödades i början av 1170-talet vid Bjälbo i Östergötland. Under senare delen av Knuts regering var hans makt obestridd. Han stöddes av sin jarl, Birger Brosa, som innehade ämbetet från 1174 till sin död 1202 och var gift med Magnus Henrikssons änka Brigida. Nästan alla bevarade donationsbrev mm från denna tid är utfärdade av kungen och jarlen tillsammans. De slöt handelstraktat med Henrik Lejonet av Sachsen, herre över Lübeck.
Knut och jarlen stödde Sverre Sigurdsson, när denne gjorde sig till kung i Norge; därtill blev Knuts syster Margareta Sverres drottning (1185) och Birger Brosas son Filip (död 1200) jarl i Norge.
Hedniska folk från andra sidan Östersjön härjade i Sverige vid denna tid och 1187 brändes Sigtuna se Foto, varvid ärkebiskop Johannes dödades. Fasta försvarstorn uppfördes nu vid de viktigare sjölederna; bl a borde Stockholms och Kalmars slotts äldsta delar ha tillkommit, troligen också flera rundkyrkor, vars torn kunde användas till försvar.
Under Knuts regering återupptogs den rikssvenska myntningen (Lödöse och Östra Aros, dvs Uppsala). Det mera självständiga Gotland hade egen myntning sedan 1140-talet.
Efter en ovanligt lång regering avled Knut i Västergötland på Eriksbergs gård och begravdes i Varnhem.
--------------------------------------------------------------------------------
Källor
1) Lars O. Lagerqvist, Sverige och dess regenter under 1000 år
2) Directory of Royal Genealogical Data, Hull, England
Den femtonde konungen i Sverige under medeltiden, cirka 1167-1195.
Hade flera fruar bl.a. En norsk hövdingadotter som han fick en dotter med.
Hon (Sigrid Knutsdotter gifte sig senare med Knut Birgersson Svea Rikes Jarl).
-----------------------------------------------------------------------------------------
Kung. Född 1145 i Uppsala. Död 1195 i Eriksberg, Västergötland. Begravd 1195 i Varnhems klosterkyrka. Knut Eriksson, född senast på 1140-talet, död 1195 eller 1196, kung av Sverige från 1167, son till Erik den helige och Kristina Björnsdotter av Danmark. Gift med till namnet okänd svensk kvinna, om vilkens släktförhållanden man endast vet att hon hade en bror som hette Knut. Genom ett påvebrev från 1193, som bevarats i avskrift, vet man att hon under en livshotande sjukdom avlade avhållsamhetslöfte och gick i kloster efter att ha tillfrisknat. Kung Knut ansökte senare hos påven om att hon skulle befrias från löftet. Barn: Jon död 1205 i slaget vid Älgarås Knut död 1205 i slaget vid Älgarås Joar död 1205 i slaget vid Älgarås Erik Knutsson, svensk kung Sigrid Knutsdotter g.m. Magnus Broka [redigera] Biografi Efter att hans far dödats omkring 1160 besegrades Knut av sina motståndare och tvingades fly från riket. Enligt en långt senare krönikeuppgift (från 1400-talet) uppehöll han sig tre år i i Norge. Denna uppgift saknas dock i de norska kungakrönikorna och beror troligen på att krönikeförfattaren förväxlat Knut med hans son Erik. Knut återkom 1167 samt överföll och dödade då (enligt Västgötalagens kungalängd) kung Karl Sverkersson på Visingsö. Därefter hade han en tid att utkämpa strider med Karl Sverkerssons brorsöner Kol och Burislev, vilka för den sverkerska ätten gjorde anspråk på kronan med understöd från Danmark. Efter att konkurrenterna besegrats och dödats (ca 1172-3) var Knut under tjugotre år (enligt Västgötalagens kungalängd) obestridd herre över Sverige. Från Knut Erikssons tid härrör den första kända svenska handelstraktaten - rörande Lübeck - med ett annat rike, vilken Knut Eriksson tillsammans med jarlen Birger Brosa ingick med hertig Henrik Lejonet av Sachsen. Knut upprättade också omkring 1185 diplomatiska förbindelser med England och fick i det sammanhanget bl a en rustning som gåva av den engelske kungen Henrik II. Enligt Sverres saga fick Knut (och de övriga nordiska konungarna) 1195 ett brev med anhållan om militärt bistånd av den bysantinske kejsaren Alexios III. Knut upprätthöll även goda förbindelser med den norska kungen Sverre som 1185 gifte sig med Knuts syster Margareta, men relationerna med de danska kungarna var mer spända. Enligt medeltida annaluppgifter anfölls och brändes Sigtuna 1187 (se foto) under Knuts regeringstid av sjörövare, enligt Erikskrönikan från Karelen, men arkeologiska utgrävningar har numera fastslagit att det inte finns något brandlager i Sigtuna som kan knytas till denna uppgift. Enligt samma källor blev ärkebiskopen vid samma tillfälle dödad vid Almare-Stäket. De äldsta bevarade originalbreven av en svensk kung är utfärdade av Knut. Av de nio bevarade originalbreven gäller åtta Viby kloster vid Sigtuna. Det förekom även en omfattande myntning under Knuts tid. Knut dog en naturlig död 1195 (eller 1196) och begravdes i Varnhems klosterkyrka, där Magnus Gabriel De la Gardie lät resa en gravsten över honom. En sammantagen bedömning ger vid handen att Knuts långa regeringstid kan ses som den tid då den svenska statsmakten på allvar börjar etablera sig efter kontinentalt mönster med en skriftlig centraladministration och dokumenterade diplomatiska förbindelser med andra riken. Hur förtjänsten för detta ska fördelas mellan kung Knut och hans jarl Birger Brosa är dock inget som källorna kan ge besked om. Han efterträddes som kung av sin företrädares son Sverker Karlsson.
___________________________________________
Knut Eriksson, kommer ett bli en av våra mer långlivade kungar under den tidiga medeltiden och regerar fram till år 1195 eller 1196. Under den tidigare delen av sin regeringstid måste Knut kämpa mot upprorsmän, bl.a. Kol och Burislev. I början av 1170-talet besegras dessa båda i ett slag vid Bjälbo i Östergötland, men sedan råder internt lugn. En stor del av förklaringen till det inre lugnet under Knuts tid står förmodligen att finna i Birger Brosas gärning. Han utses år 1174 till jarl, rikets högsta ämbete under kungen. Under Knuts regeringstid går sannolikt Jämtland förlorat för Sverige. Händelsen förläggs ofta till år 1178. De norska kungasagorna talar om ett slag mellan jämtar och norrmän på Lillsundet vid Sunne vid jultiden detta år. Jämtlands övergång till Norge kan eventuellt sättas i samband med slaget. Det är dock fullt möjligt att Jämtland helt fredligt inkorporeras i Norge.
S:t Pers kyrka i Sigtuna i ruiner (se Foto). Estländarna antas ofta ligga bakom den härjning som staden råkade ut för år 1187 och som bidrog till att Sigtuna förlorade sin ställning som viktig svensk stad.
År 1187 härjas och bränns Sigtuna av "hedningar från öster". Det är oklart om gärningsmännen var novgoroder, karelare, estländare, ingermanlänningar eller av någon annan härstamning, Erikskrönikan talar i sammanhanget om "karela och rytza", men det tycks trots detta finnas en viss benägenhet att lasta estländarna för dådet. År 1188 rapporterar Novgorodkrönikan om anfall från väst. Varjager, en novgorodsk beämning på skandinaver, och "tyskar" från Gotland kommer till novgorodskt område, vi vet inte om de från Gotland verkligen var tyskar eller om den novgorodska vanan att kalla alla romersk-katolska för tyskar vilseleder oss. Anfallarna segrar vid Choruschka och Novotorschek, men de stannar uppenbarligen över vintern och besegras till våren i grunden. År 1191 samverkar novgoroderna med karelarna och anfaller västerut, det är dock osäkert om angreppet går mot svenskt område eller mot oberoende tavaster. Vi kan förstå av krönikan att anfallet var framgångsrikt och inte vållade några allvarliga förluster.
När Knut dör en naturlig död ca år 1195 efterträds han under lugna former av Sverker den yngre Karlsson.
Se Foto Knut Erikssons sigill.
--------------------
Knut Eriksson, född senast på 1140-talet, död 1195 eller 1196, kung av Sverige från 1167, son till Erik den helige och Kristina Björnsdotter av Danmark.
Gift med till namnet okänd svensk kvinna, om vilkens släktförhållanden man endast vet att hon hade en bror som hette Knut. Genom ett påvebrev från 1193, som bevarats i avskrift, vet man att hon under en livshotande sjukdom avlade avhållsamhetslöfte och gick i kloster efter att ha tillfrisknat. Kung Knut ansökte senare hos påven om att hon skulle befrias från löftet.
Efter att hans far dödats omkring 1160 besegrades Knut av sina motståndare och tvingades fly från riket. Enligt en långt senare krönikeuppgift (från 1400-talet) uppehöll han sig tre år i i Norge. Denna uppgift saknas dock i de norska kungakrönikorna och beror troligen på att krönikeförfattaren förväxlat Knut med hans son Erik. Knut återkom 1167 samt överföll och dödade då (enligt Västgötalagens kungalängd) kung Karl Sverkersson på Visingsö. Därefter hade han en tid att utkämpa strider med Karl Sverkerssons brorsöner Kol och Burislev, vilka för den sverkerska ätten gjorde anspråk på kronan med understöd från Danmark. Efter att konkurrenterna besegrats och dödats (ca 1172-3) var Knut under tjugotre år (enligt Västgötalagens kungalängd) obestridd herre över Sverige.
Från Knut Erikssons tid härrör den första kända svenska handelstraktaten - rörande Lübeck - med ett annat rike, vilken Knut Eriksson tillsammans med jarlen Birger Brosa ingick med hertig Henrik Lejonet av Sachsen. Knut upprättade också omkring 1185 diplomatiska förbindelser med England och fick i det sammanhanget bl a en rustning som gåva av den engelske kungen Henrik II. Enligt Sverres saga fick Knut (och de övriga nordiska konungarna) 1195 ett brev med anhållan om militärt bistånd av den bysantinske kejsaren Alexios III. Knut upprätthöll även goda förbindelser med den norska kungen Sverre som 1185 gifte sig med Knuts syster Margareta, men relationerna med de danska kungarna var mer spända.
Enligt medeltida annaluppgifter anfölls och brändes Sigtuna 1187 under Knuts regeringstid av sjörövare, enligt Erikskrönikan från Karelen, men arkeologiska utgrävningar har numera fastslagit att det inte finns något brandlager i Sigtuna som kan knytas till denna uppgift. Enligt samma källor blev ärkebiskopen vid samma tillfälle dödad vid Almare-Stäket.
De äldsta bevarade originalbreven av en svensk kung är utfärdade av Knut. Av de nio bevarade originalbreven gäller åtta Viby kloster vid Sigtuna. Det förekom även en omfattande myntning under Knuts tid.
Knut dog en naturlig död 1195 (eller 1196) och begravdes i Varnhems klosterkyrka, där Magnus Gabriel De la Gardie lät resa en gravsten över honom. En sammantagen bedömning ger vid handen att Knuts långa regeringstid kan ses som den tid då den svenska statsmakten på allvar börjar etablera sig efter kontinentalt mönster med en skriftlig centraladministration och dokumenterade diplomatiska förbindelser med andra riken. Hur förtjänsten för detta ska fördelas mellan kung Knut och hans jarl Birger Brosa är dock inget som källorna kan ge besked om.
Han efterträddes som kung av sin företrädares son Sverker Karlsson.
--------------------
Knut Eriksson, født sent på 1140-tallet, død 1195 eller 1196, konge av Sverige fra 1167, sønn av Erik den hellige og Kristina Bjørnsdatter av Danmark.
Knut var gift med en ukjent svensk kvinne, og av hennes slekt vet man kun at hun hadde en bror som het Knut. Via et pavebrev fra 1193 som er bevart i avskrift vet man at hun under en livstruende sykdom avla et avholdenhetsløfte og gikk i kloster etter å ha frisknet til. Kong Knut søkte senere paven om at hun skulle befries fra sitt løfte.
De fikk følgende barn:
1. Jon Knutsson, død 1205 i slaget ved Älgarås
2. Knut Knutsson, død 1205 i slaget ved Älgarås
3. Joar Knutsson, død 1205 i slaget ved Älgarås
4. Erik Knutsson, svensk konge
5. Sigrid Knutsdotter, gift med Magnus Broka
Etter at hans far, Erik den hellige, ble drept ca 1160 ble Knut beseiret av sine motstandere og tvunget til å flykte fra Sverige. I henhold til en langt senere krønikeoppgift fra 1400-tallet oppholdt han seg tre år i Norge. Denne informasjonen kan dog ikke bekreftes i norske kilder og kan bero på at kronikøren har forvekslet Knut med hans sønn Erik. Knut kom tilbake til riket i 1167 og i henhold til Vestgøtalovens kongeliste overfalt og drept han kong Karl Sverkersson på Visingsö.
I tiden som fulgte var Sverige i en tilstand av borgerkrig med tre konger som slåss mot hverandre. På den ene siden var brødrene Kol Sverkersson og Burislev Sverkersson og på den andre siden Knut Eriksson. De første representerte den Sverkerætten med støtte fra Danmark, men Knut Eriksson klarte å overvinne og drepe sin motstandere i løpet av vinteren 1172-1173 og ble da den ubestridte hersker av Sverige i en alder av 23 år gammel.
Fra Knut Erikssons tid hører den første kjente svenske handelstraktaten, mellom Lübeck og Sverige, en avtale som Knut Eriksson sammen med jarlen Birger Brosa inngikk med hertug Henrik Løve av Sachsen. Knut opprettet også rundt 1185 diplomatiske forbindelser med England og fikk i den sammenheng blant annet en rustning som gave av den engelske kongen Henrik II av England. I henhold til den norske Sverres saga fikk kong Knut og de øvrige nordiske kongene i 1195 et brev med en begjæring om militær støtte av den bysantinske keiseren Alexios III. Kong Knut opprettholdt gode forbindelser med den norske kongen Sverre Sigurdsson som 1185 giftet seg med hans søster Margareta. Relasjonene til de danske kongene var derimot spente.
I følge middelalderens annaler ble Sigtuna overfalt og brent i 1187 av pirater, i følge Erikslegenden kom de fra Karelen, men arkeologiske utgravninger har ikke kunne bekrefte denne informasjonen. Samme kilde sier for øvrig at erkebiskopen ble drept ved samme anledning ved Almare-Stäket.
De eldste bevarte originalbrevene fra en svensk konge ble gjort av kong Knut. Av de ni bevarte originalbrevene gjelder åtte av dem Viby kloster ved Sigtuna. Det ble gjort en omfattende pregning av mynter under kong Knuts styre.
Kong Knut døde en naturlig død i 1195 (eller i 1196) og ble begravd i Varnhems klosterkirke hvor Magnus Gabriel De la Gardie lot en gravstein reises over ham.
En bedømning av hans lange regjeringstid kan betraktes som den tid da den svenske statsmakten på alvor begynte å etablere seg etter kontinentalt mønster med en skriftlig sentraladministrasjon og dokumenterte diplomatiske forbindelser med andre nasjoner. I hvilken grad denne fortjenesten skal deles mellom kong Knut og hans særdeles dyktige jarl Birger Brosa kan derimot vanskelig leses direkte fra kildene.
Kong Knut ble fulgt som konge av Sverker Karlsson den yngre.
--------------------
Bild: Kung Knut Erikssons sigill
Knut Eriksson, född senast på 1140-talet, död 1195 eller 1196, kung av Sverige från 1167, son till Erik den helige och Kristina Björnsdotter av Danmark.
Gift med till namnet okänd svensk kvinna, om vilkens släktförhållanden man endast vet att hon hade en bror som hette Knut. Genom ett påvebrev från 1193, som bevarats i avskrift, vet man att hon under en livshotande sjukdom avlade avhållsamhetslöfte och gick i kloster efter att ha tillfrisknat. Kung Knut ansökte senare hos påven om att hon skulle befrias från löftet
Regeringstid: 1167-1195 el. 1196
Företrädare: Karl Sverkersson
Efterträdare: Sverker d.y. Karlsson
Död: 1195 eller 1196
Begravningsplats: Varnhems kloster
Barn:
Jon död 1205 i slaget vid Älgarås
Knut död 1205 i slaget vid Älgarås
Joar död 1205 i slaget vid Älgarås
Erik Knutsson, svensk kung
Sigrid Knutsdotter g.m. Magnus Broka
Biografi [redigera]
Efter att hans far dödats omkring 1160 besegrades Knut av sina motståndare och tvingades fly från riket. Enligt en långt senare krönikeuppgift (från 1400-talet) uppehöll han sig tre år i i Norge. Denna uppgift saknas dock i de norska kungakrönikorna och beror troligen på att krönikeförfattaren förväxlat Knut med hans son Erik. Knut återkom 1167 samt överföll och dödade då (enligt Västgötalagens kungalängd) kung Karl Sverkersson på Visingsö. Därefter hade han en tid att utkämpa strider med Karl Sverkerssons brorsöner Kol och Burislev, vilka för den sverkerska ätten gjorde anspråk på kronan med understöd från Danmark. Efter att konkurrenterna besegrats och dödats (ca 1172-3) var Knut under tjugotre år (enligt Västgötalagens kungalängd) obestridd herre över Sverige.
Från Knut Erikssons tid härrör den första kända svenska handelstraktaten - rörande Lübeck - med ett annat rike, vilken Knut Eriksson tillsammans med jarlen Birger Brosa ingick med hertig Henrik Lejonet av Sachsen. Knut upprättade också omkring 1185 diplomatiska förbindelser med England och fick i det sammanhanget bl a en rustning som gåva av den engelske kungen Henrik II. Enligt Sverres saga fick Knut (och de övriga nordiska konungarna) 1195 ett brev med anhållan om militärt bistånd av den bysantinske kejsaren Alexios III. Knut upprätthöll även goda förbindelser med den norska kungen Sverre som 1185 gifte sig med Knuts syster Margareta, men relationerna med de danska kungarna var mer spända.
Enligt medeltida annaluppgifter anfölls och brändes Sigtuna 1187 under Knuts regeringstid av sjörövare, enligt Erikskrönikan från Karelen, men arkeologiska utgrävningar har numera fastslagit att det inte finns något brandlager i Sigtuna som kan knytas till denna uppgift. Enligt samma källor blev ärkebiskopen vid samma tillfälle dödad vid Almare-Stäket.
De äldsta bevarade originalbreven av en svensk kung är utfärdade av Knut. Av de nio bevarade originalbreven gäller åtta Viby kloster vid Sigtuna. Det förekom även en omfattande myntning under Knuts tid.
Knut dog en naturlig död 1195 (eller 1196) och begravdes i Varnhems klosterkyrka, där Magnus Gabriel De la Gardie lät resa en gravsten över honom. En sammantagen bedömning ger vid handen att Knuts långa regeringstid kan ses som den tid då den svenska statsmakten på allvar börjar etablera sig efter kontinentalt mönster med en skriftlig centraladministration och dokumenterade diplomatiska förbindelser med andra riken. Hur förtjänsten för detta ska fördelas mellan kung Knut och hans jarl Birger Brosa är dock inget som källorna kan ge besked om.
Han efterträddes som kung av sin företrädares son Sverker Karlsson.
Se även [redigera]
Erikska ätten
Företrädare:
Karl Sverkersson Sveriges regent
1167 – ca. 1195 Efterträdare:
Sverker d.y. Karlsson
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926.(Not)
Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Knut_Eriksson
Kategorier: Ugglan : Sveriges regenter : Avlidna 1195 : Avlidna 1196
--------------------
Wiklopedia:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Knut_Eriksson
Knut Eriksson
Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Knut Eriksson
Kung Knut avbildad på en vägg i Dädesjö kyrka
Kung Knut avbildad på en vägg i Dädesjö kyrka
Regeringstid 1167-1195 el. 1196
Föräldrar Erik Jedvardsson och Kristina Björnsdotter
Företrädare Karl Sverkersson
Efterträdare Sverker den yngre Karlsson
Född Senast på 1140-talet
Död 1195 eller 1196
Begravningsplats Varnhems kloster
Knut Eriksson, född senast på 1140-talet, död 1195 eller 1196, var kung av Sverige från 1167, samt son till Erik den helige och Kristina Björnsdotter av Danmark.
Knut var gift med en till namnet okänd svensk kvinna, om vilkens släktförhållanden man endast vet att hon hade en bror som hette Knut. Genom ett påvebrev från 1193, som bevarats i avskrift, vet man att hon under en livshotande sjukdom avlade avhållsamhetslöfte och gick i kloster efter att ha tillfrisknat. Kung Knut ansökte senare hos påven om att hon skulle befrias från löftet.
Barn:
1. Jon, död 1205 i slaget vid Älgarås
2. Knut, död 1205 i slaget vid Älgarås
3. Joar, död 1205 i slaget vid Älgarås
4. Erik, svensk kung 1208-1216
5. Sigrid, gift med Magnus Broka
Biografi [redigera]
Efter att hans far dödats omkring 1160 besegrades Knut av sina motståndare och tvingades fly från riket. Enligt en långt senare krönikeuppgift (från 1400-talet) uppehöll han sig tre år i Norge. Denna uppgift saknas dock i de norska kungakrönikorna och beror troligen på att krönikeförfattaren förväxlat Knut med hans son Erik. Knut återkom 1167 och dödade då (enligt Västgötalagens kungalängd) kung Karl Sverkersson på Visingsö. Därefter hade han en tid att utkämpa strider med Karl Sverkerssons släktingar Kol och Burislev, vilka för den sverkerska ätten gjorde anspråk på kronan med understöd från Danmark. Efter att konkurrenterna besegrats och dödats (cirka 1172-1173) var Knut under tjugotre år (enligt Västgötalagens kungalängd) obestridd herre över Sverige.
Från Knut Erikssons tid härrör det första kända svenska handelstraktatet med ett annat rike – i detta fall Lübeck. Det ingicks genom hans jarl Birger Brosa mellan Knut Eriksson och hertig Henrik Lejonet av Sachsen. Knut upprättade också omkring 1185 diplomatiska förbindelser med England och fick i det sammanhanget bland annat en rustning som gåva av den engelske kungen Henrik II. Enligt Sverres saga fick Knut (och de övriga nordiska konungarna) 1195 ett brev med anhållan om militärt bistånd av den bysantinske kejsaren Alexios III. Knut upprätthöll även goda förbindelser med den norska kungen Sverre som 1185 gifte sig med Knuts syster Margareta, men relationerna med de danska kungarna var mer spända.
Knut Erikssons sigill
Enligt medeltida annaluppgifter anfölls och brändes Sigtuna 1187 under Knuts regeringstid av sjörövare, enligt Erikskrönikan från Karelen, men arkeologiska utgrävningar har numera fastslagit att det inte finns något brandlager i Sigtuna som kan knytas till denna uppgift. Enligt samma källor blev ärkebiskopen vid samma tillfälle dödad vid Almare-Stäket.
De äldsta bevarade originalbreven av en svensk kung är utfärdade av Knut. Av de nio bevarade originalbreven gäller åtta Viby kloster vid Sigtuna. Det förekom även en omfattande myntning under Knuts tid.
Knut dog en naturlig död 1195 (eller 1196) och begravdes i Varnhems klosterkyrka, där Magnus Gabriel De la Gardie flera hundra år senare lät resa en gravsten över honom. En sammantagen bedömning ger vid handen att Knuts långa regeringstid kan ses som den tid då den svenska statsmakten på allvar börjar etablera sig efter kontinentalt mönster med en skriftlig centraladministration och dokumenterade diplomatiska förbindelser med andra riken. Hur förtjänsten för detta ska fördelas mellan kung Knut och hans jarl Birger Brosa är dock inget som källorna kan ge besked om.
Knuts gravkor i Varnhem
Han efterträddes som kung av sin företrädares son, Sverker den yngre Karlsson.
Källor [redigera]
Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok,
--------------------
http://en.wikipedia.org/wiki/Canute_Ericson
Canute I, Swedish: Knut Eriksson (Old Norse: Knútr Eiríksson), (born before 1150 – died 1195/96) was king over all of Sweden from 1173 to 1195 (rival king since 1167). He was a son of King Eric the Saint and Queen Christina, who was a granddaughter of the Swedish king Inge the Elder.
After killing Charles Sverkerson in 1167, Canut, who had just returned home after ten years in exile, started fighting for power against Sverker the Elder's sons Kol and Boleslaw Sverkerson. Only in 1173 could he call himself king of the whole country.
Canute's able jarl (earl) from 1174 was Birger Brosa (died in 1202)
Canute built a castle on the island of Stockholm in 1187, one of many such fortifications made necessary by heathen incursions from the Baltic lands.
Skáldatal names two of Knut Eriksson's skalds: Hallbjörn hali and Þorsteinn Þorbjarnarson.
Family
Married around 1160, the name of his wife is unknown but traditionally taken to be Cecilia Johansdotter of Sweden.
Children:
1.Jon Knutsson (slain November 1205 at Älgarås)
2.Knut Knutsson (slain November 1205 at Älgarås)
3.Joar Knutsson (slain November 1205 at Älgarås)
4.Erik Knutsson, who would defeat Sverker the Younger and become King of Sweden in 1208.
5.daughter, NN Knutsdotter (possibly Sigrid, or Karin), who is said to have married either jarl Knut Birgersson (and become mother of Magnus Broka), or married Magnus Broka himself (and with Magnus had a son Knut Magnusson, or, Knut Katarinason, claimant of Swedish throne and killed in 1251). Existence of this daughter is based on unclear mentions in old saga and chronicle material, and is to an extent accepted in research literature, to explicate Knut Magnusson's hereditary claim to the throne. This daughter was by necessity born in 1170s or 1180s. She is also proposed by old romantical-looking genealogies as mother of a Duke's daughter Cecilia Knutsdotter (by necessity born near 1208 at earliest), whose parentage however is fully shrouded in mists of history.
--------------------
Canute I, Swedish: Knut Eriksson (Old Norse: Knútr Eiríksson), (born before 1150 – died 1195/96) was king over all of Sweden from 1173 to 1195 (rival king since 1167). He was a son of King Eric the Saint and Queen Christina, who was a granddaughter of the Swedish king Inge the Elder.
After killing Charles Sverkerson in 1167, Canut, who had just returned home after ten years in exile, started fighting for power against Sverker the Elder's sons Kol and Boleslaw Sverkerson. Only in 1173 could he call himself king of the whole country.
Canute's able jarl (earl) from 1174 was Birger Brosa (died in 1202)
Canute built a castle on the island of Stockholm in 1187, one of many such fortifications made necessary by heathen incursions from the Baltic lands. -------------------- http://sv.wikipedia.org/wiki/Knut_Eriksson -------------------- Canute I of Sweden
From Wikipedia, the free encyclopedia
Canute I Eriksson (Old Norse: Knútr Eiríksson) or Knut Eriksson in modern Swedish (born before 1150 - died 1195/96) was king over all of Sweden from 1173 to 1195 (rival king since 1167). He was a son of king Eric the Saint and Kristina (probably a granddaughter of Inge the Elder.
After killing Charles Sverkerson in 1167, Canut, who had just returned home after ten years in exile, started fighting for power against Sverker the Elder's sons Kol and Boleslaw Sverkerson. Only in 1173 could he call himself king of the whole country.
Canute's able jarl from 1174 was Birger Brosa (died in 1202)
Canute built a castle on the island of Stockholm in 1187, one of many such fortifications made necessary by heathen incursions from the Baltic lands.
Skáldatal names two of Knut Eriksson's skalds: Hallbjörn hali and Þorsteinn Þorbjarnarson.
[edit]Family
Married around 1160, name of his wife is unknown
Children:
Jon Knutsson (slain November 1205 at Älgarås)
Knut Knutsson (slain November 1205 at Älgarås)
Joar Knutsson (slain November 1205 at Älgarås)
Erik Knutsson, who would defeat Sverker the Younger and become King of Sweden in 1208.
daughter, NN Knutsdotter (possibly Sigrid, or Karin), who is said to have married either jarl Knut Birgersson (and become mother of Magnus Broka), or married Magnus Broka himself (and with Magnus had a son Knut Magnusson, or, Knut Katarinason, claimant of Swedish throne and killed in 1251). Existence of this daughter is based on unclear mentions in old saga and chronicle material, and is to an extent accepted in research literature, to explicate Knut Magnusson's hereditary claim to the throne. This daughter was by necessity born in 1170s or 1180s. She is also proposed by old romantical-looking genealogies as mother of a Duke's daughter Cecilia Knutsdotter (by necessity born near 1208 at earliest), whose parentage however is fully shrouded in mists of history.
-------------------- Knut Eriksson, d. 1195 eller 1196. Kung av Sverige från 1167. Son till Erik den helige. Knut vistades i landsflykt i Norge några år efter faderns död, men övertog kungatiteln 1167 efter att ha dödat företrädaren Karl Sverkersson på Näs, Visingsö, bl asom hämnd för mordet på fadern. Dennes brorsöner Burislev och Kol har dock uppträtt som tronpretendenter men även dessa dödades av Knut. Tillsammans med jarlen Birger Brosa ingick Knut en handelstraktat med hertig Henrik Lejonet av Sachsen. Under Knuts tid förekom en omfattande myntning och han har utfärdat de äldsta bevarade breven av en svensk kung. Uppgifter finns om att han förde krig mot hedningar på andra sidan Östersjön. Knut hade goda förbindelser med kung Sverre av Norge men mer spända relationer med danska kungar. Han dog en naturlig död och begravdes i Varnhems kloster. Källa: "Nationalencyklopedin"
Enl Jäderlund gift med Ingeborg af Danmark. | |
|
G e n v ä g a r
