(27) Lars Johan Igelström (1822-1897)
1822-02-10--1897-05-15 (man)
Igelström, Lars Johan. Mineralog.
LARS JOHAN IGELSTRÖM
1822-1897
Född: Norra Gränäset, Färnebo socken, Värmlands län.
Död: 1897, Sunnemo socken, Värmlands län
Malmletare och bergskonduktör, Född i Persberg. Efter studier på Bergsskolan i Filipstad tillbringade han en stor del av 1840-talet i Finland där han var involverad i flera geologiska undersökningar och guldprospekteringar. När han kom tillbaks till Sverige jobbade han åt Jernkontoret och hade därmed möjlighet att resa runt i Sverige och göra geologiska undersökningar efter olika malmer.
Under sin livstid publicerade Igelström inte mindre än ca 100 artiklar rörande olika geologiska och mineralogiska problem. Under 1870-talet kom dock ett genombrott i mineralogin och Igelström hade svårt att hänga med i den nya teknologin, vilket gjorde att han under 1880-talet blev allt mer udda och excentrisk. Han gick i samband med detta gradvis över till att bli en lokal mineralsamlare. Under senare delen av sitt liv bodde han på en bondgård utanför Sunnemo.
Det var Igelström som i början av 1860-talet fann manganmalm vid Jakobsbergsfältet i Nordmark. Igelström upptäckte även mangan- fyndigheterna vid Pajsbergsfältet utanför Persberg. Han företog också stora undersökningar i Långban och Sjögruvan. Den sistnämnda ligger 5 km sydost om Grythyttan.
Lars Johan Igelström, född 10 februari 1822 på Yngshyttan vid Persberg, död 15 maj 1897 på Gräs, Sunnemo socken, Värmland, var en svensk mineralog.
Igelström genomgick 1841-42 Filipstads bergsskola, blev efter några års arbete i Finland e.o. stipendiat i Jernkontoret samt kvarstod som sådan till 1857. Han var även lärare i kemi och mineralogi vid bergsskolan i Filipstad samt tjänstgjorde 1858 som extra geolog vid den då nyinrättade Sveriges geologiska undersökning (SGU) och gjorde då det märkliga fyndet av det första exemplaret av Yoldia arctica i östra Sverige.
Han bosatte sig 1859 på fädernegården vid Persberg och flyttade 1871 som lantbrukare till Gräs. Under somrarna reste han runt till gruvfälten i Värmland, och under vintrarna analyserade han sina fynd. Bland hans mineralupptäckter kan nämnas pyrekroit, gediget bly, monimolit, manganofyll från Pajsberg, pyroaurit från Långban, manganepidot och plumboferrit från Jakobsberg samt diadelfit och hemafibrit från Nordmarken. Han upptäckte även (1866) den på sin tid mycket uppmärksammade bituminösa gnejsen vid Nullaberget i Östmarks socken, Värmland.
Igelström beskrev sina fynd i in- och utländska facktidskrifter, men då han i det stora hela var autodidakt och endast hade den kemiska analysen och mineralens yttre egenskaper att stödja sig på samt icke var bevandrad i kristallografin och den på den tiden uppblomstrande kristalloptiken, kunde några av de mineralspecies, vilka han uppställde som nya, inte bestå inför kritiken. Hans arbete var dock ett avsevärt tillskott till kännedomen om de i Sverige förekommande mineralen och så mycket mera beaktansvärt, som det utfördes med ringa materiella tillgångar på en avlägsen bondgård. Han författade också ett par läroböcker i mineralogi samt allmänna redogörelser för mineral- och malmförekomster. Praktisk betydelse hade hans undersökningar av manganmineralen, hausmannit och braunit, och manganmalmerna i Värmland, och han visade, att dessa malmer, som förr kastats bort på varphögarna, var av stort värde; de fick också stor användning i järntillverkningen.
Igelström, Lars Johan. Mineralogist.
Lars Johan Igelström
1822-1897
Born: Northern Gränäset, Färnebo parish, Värmland.
Died: 1897, Sunnemo parish, Värmland County
Prospector and mountain conductor, born in Persberg. After studies at the Mountain School in Filipstad, he spent much of the 1840s in Finland, where he was involved in several geological surveys and gold exploration. When he came back to Sweden, he worked for the association's and was thus able to travel around Sweden and making geological surveys for different ores.
During his lifetime, published Igelström not less than about 100 articles on various geological and mineralogical problems. During the 1870's, however, a breakthrough in mineralogy and Igelström found it difficult to keep up with the new technology, which made him in the 1880s became increasingly odd and eccentric. He walked in connection with this gradual transition to become a local mineral collectors. In the latter part of his life he lived on a farm outside Sunnemo.
It was Igelström that in the early 1860s found manganese ore at Jakobsberg field of Nordmark. Igelström also discovered manganese deposits at Pajsbergsfältet outside Persberg. He also undertook major studies in Långban and Sjögruvan. The latter is located 5 km southeast of Grythyttan.
Lars Johan Igelström, born February 10, 1822 at Yngshyttan at Persberg, died May 15, 1897 on the grass, Sunnemo parish, Värmland, was a Swedish mineralogist.
Igelström underwent 1841-42 Filipstads mountain school, became after a few years of work in Finland eo Fellow of the association's and remained as such until 1857. He was also a teacher of chemistry and mineralogy at the mountain school in Filipstad and served in 1858 as an additional geologist at the then newly established Geological Survey of Sweden (SGU) and then made the remarkable discovery of the first specimen of Yoldia arctica in eastern Sweden.
He settled in 1859 on the farm at Persberg and moved in 1871 as a farmer to the grass. During the summers he traveled around the mining fields in Värmland, and the winters he analyzed their findings. Among his mineral discoveries include pyrekroit, solid lead, monimolit, manganofyll from Pajsberg, pyroaurit from Långban, manganepidot and plumboferrit from Jakobsberg and diadelfit and hemafibrit from northern soil. He also discovered (1866) that in his time much attention bituminous gneiss at Nullaberget in the parish of Ostmark, Varmland.
Igelström described their findings in the in-and foreign journals, but when he was on the whole was self-taught and had only the chemical analysis and mineral appearing to rely on, and was not versed in kristallografin and at that time flourishing crystal optics, could no of the mineral species, which he drew up the new, do not stand before criticism. His work was a significant contribution to the knowledge of those in Sweden occurring minerals and all the more remarkable, as it was carried out with little material assets in a remote farmhouse. He wrote also a few textbooks on mineralogy, and general reports of the mineral and ore deposits. Practical importance, his studies of many minerals, hausmannit and braunit, and manganese ores in Värmland, and he showed that these ores, as formerly thrown away at warp pile, was of great value: they were also widely used in iron production. | |
|
G e n v ä g a r
