Född 18 maj 1538 i Kärvsta, Stöde (Y).
Död 21 december 1621 Kärvsta, Stöde (Y).
Mönsterskrivare fr. 1575, Länsman.
Blev uttagen i knekttjänst 1566.
Hemförlovad 1602
Gift 1564
MS anor
Barn till Ingemar Jönsson Medelpadiensis:
Länsman Jöns Ingemarsson (1590-
Komminister Abraham Ingemarsson
Överste Olof Ingemarsson
16091 Sigrid Ingemarsdotter (1595-
Ingemar Jönsson Medelpadiensis, som han kallar sig uti sitt tryckta bomärke, född i Kärfsta var länsman, mönsterskrivare och bonde.Han hade övertagit gården efter sin far år 1565, när året därpå blev uttagen som knekt. Från och med år 1575 innehade han tjänsten som mönsterskrivare i det Norrländska Kompaniet under överste Magnus Grips befäl, en tjänst som han skulle inneha fram till 1602 då han hemförlovades. Mönsterskrivaren var en s.k. civilmilitär tjänsteman, d.v.s. meriterna grundade sig mer på civila kunskaper än militära erfarenheter, jämställd med den högsta underofficersgraden med uppgift att sköta mönstringsrullarnas innehåll, liksom den direkta kassatjänsten och rapporteringen till indelningsverket. Ursprungligen fanns det under 1500/1600- talet en mönsterskrivare för varje fänika, (av tyskans Fähnlein, liten fana), vilket från slutet av medeltiden fram till början av 1600-talet betecknade en avdelning fotfolk som följde en fana. Dess styrka överskred sällan 500 man. Vid organisationsförändringarna i början av 1800- talet kom mönsterskrivaren att underställas regementsskrivaren varför antalet minskades.
Den 6 september 1581 när svenska armén intog Narva, under ledning av Pontus de la Gardie och Måns Gudmundsson, fanns Ingemar Jönsson Medelpadiensus med i truppen. Redan två år tidigare tidigare hade svenskarna gjort ett misslyckat försök att inta Narva. Under hela 1583 och 84 arbetade 425 man under Måns Gudmundssons ledning för att förstärka befästningarna i Narva, vilket också resulterade i att den ryska hären misslyckades i sitt försök att inta staden 1591.
Efter att arbetet med förstärkningen av Narvas befästningar var avklarat vände kapten Måns Gudmundsson åter kosan mot hemlandet med sitt manskap, dit man anlände 1588. Knappt hem- komna fick de ny befallning till uppbrott i ett kungligt brev daterat den 8 april 1589, Konung Johan skrev bl.a: »Wi akte om Gud will, i tilkommande sommar, i egen kongel. person begifwa oss öfwer til Lifland, icke allenast för then orsak, wi ther wele komma til tals med wår älskelige käre Son, Högborne Förste, Konungen i Polen etc. utan ock på thet wi, med Guds tilhielp, kunna twinga wår och menige rikes fiende Ryssen til en lidelig fred.» Dock hade norrlänningarna knappt hunnit marchera norrut för att runda Bottenviken förrän de ännu en gång blev hemförlovade.
1591 fastställdes en ny lönetaxa för Svenska Arméns officerare löner skulle nu enligt kung Karls befallning vara:
1 Kapten i lön 30 d:r, och i kläder 12 alnar ängelskt kläde. 1 Löjtnant i lön 10 d:r och i kläder 8 alnar ängelskt kläde.
Fänriken, Predikanten, Mönsterskrivaren och barberaren hade lika mycket som Löjtnanten. Underbefälet hade 5 d:r i penningar, och 7 alnar kläde til lön. Var gemen 6 m:r p:gr och 10 al:r Görlskt kläde. Sedan Norlänningarne varit på tåget til Nyeu, Finland och Lifland 1591 och Måns Gudmunssons fänika i synnerhet blev uppfordrad till Helsingfors, vilken befallning underskrevs således: i Stockholm d. 10 Jun. 1591. Efter Kungens befallning.
Carolus; :
Efter ett år var det åter rörelse. Den 12 Okt. 1592, när Herr Carl Göstafsson mönstrade vid Narwiska åminnet, då voro följande av detta Kompani till städes; nämligen 1 Kapten, 1 Hövits- mans Löjtnant, 2 Fänrikar, 1 Predikant, 1 Mönsterskrivare, 1 Profoss, 1 Fänriks Löjtnant, 1 Furir, 1 Vaktmästare, 1 Kvartermästare, 4 Pipare, 6 Trumslagare, 17 Över Rotmästare, 38 Under Rotmästare, 315 gamla knektar och 41 ny antagna. Jämte dessa så uttogs dessutom 20:de mänpå detta året, och härmed inlades de i Narvas befästning in till år 1593. Denna tid utdelades till beklädnad åt Officerare, antingen Engelskt, Brabanskt, Lemper, Görliskt, Gjöttwiskt, Misniskt, Torgoskt eller Saltwedelskt och Bemeskt kläde, eller ock Engelsk Pik. Men de gemena fingo då vardera 10 al:r vadmal eller fårskinn till kläder, med 1 par strumpor och 1 par skor. Detta innebar att alla var välklädda och slapp frysa.
Dock blev det värre med födan. Inte mindre än 221 Norrlands Knektar avled i befästningen av hunger och sjukdomar. När Hertig Carl fick veta detta sände han ett brev från Uppsala d. 19 Mars 1593 med sitt Fursteliga sigill, där han bad, de ”ärlige och Manhaftige knekter”, som han kallar dem, om ursäkt för ”at den öfwersända bespisningen, dels infrusit, dels blifwit förskingrad i skären, hotande dem med hårdt straff, som sådant wållat; men förmanar de andra til tålamod, tils de blefwo aftöste med annat krigsfolk, och at torswara fästningen som trogne män.”
De som överlevde återvände til Norrland år 1593, via, vad det verkar, sjövägen till Stockholm, där man vid den tiden tog 2 d:r. för en veckas ordinär kost och logi åt 1 person. Dock bestods det s.k. Borglägre vid hemkomsten, där Kaptenen Måns Gudmundsson inlades hos Herr Jon i Nätra, där han hade haft inkvartering under 20 års tid, Ingemar Jönsson Mönsterskrivare hos Herr Hans i Säbrå. Andra Officerare hos övriga präster i Ångermanland. Borgläger var en form av militärt underhåll som var under 1500-talet, precis som det senare rotesystemet, där bl.a. prästerskapet skulle hålla ett visst antal knektar för kronans räkning, beräknat utifrån den ekono- miska kapacitet prästbostället hade. Om inkvartering inte presterades i natura, så skulle prästen erlägga 1 d:r pgr för så många han orkade med.
Sedan Måns Gudmunsson och Ingemar Jönsson, bevistat Sigismunds kröning i Stockholm, ryktes de i december år 1594 åter upp til Finland, för att redan nästa år bevista Söderköpings Herredag, inte den sista riksdagen men kanske en av de viktigaste. Vid denna riksdag bekräftas Sigismunds farbror, hertig Karl, som svensk riksföreståndare och katolsk gudstjänst blir förbjuden i Sverige. Efter mötets slut lär Måns och Ingemar åter beginit sig till Hernösand, där de år 1596/97 lät på egen bekostnad bygga sig en stuga.
I januari år 1602 hålles en vapensyn i Medelpad där det då visar sig att somliga var rustade med Hillebard, andra med armborst, stålbåge, rör, spetsar eller slagsvärd. Det var också nu som Ingemar Jönsson Medelpadiensis hemförlovades för sista gången. Vid sin hemkomst blev han nu tillsatt som sockenlänsman, en tjänst som han kom att inneha fram till sin död den 21 december 1624.
Källa "Bland präster och häxor i förfäders fotspår", en släktsammanställning av Crister Jonsson | |
G e n v ä g a r
