=16131
=16195
f. 1563, Torp (Y)
d. 1620, Hov, Hackås (Z)
Gift med Peder/Per Jensson född omkring 1570.
Han var länsman liksom fadern och bodde på fädernegården, som han ägde endast till hälften. Han arrenderade den andra halvan, som blivit indragen till kronan 1613 efter Baltzarfejden.Med Baltzarfejden förhöll det sig så att Karl IX år 1611 låtit svenska trupper under befäl av Baltzar Bäck fördriva de dansk-norska styrkorna i Jämtland. Jämtarna visade sig inte särskilt villiga att bistå den dansk-norska hären. Nu tvingades de i stället med ibland tämligen grymma metoder att svära svenskarna sin trohet. De som flytt tilläts återvända till sina gårdar om de gav sig under Sverige. Karl IX dog samma år och efterträddes av Gustav II Adolf , som försökte få slut på laglösheten efter krigsslutet och bestraffade de knektar som plundrat och bränt i landskapet. Emellertid kom kriget att avgöras på helt andra platser och vid freden i Knäred 1613 kom Jämtland och Härjedalen åter under dansk-norskt herravälde. En rättegång som hölls i Danmark mot jämtländska ”skälmar och landsförrädare” resulterade i att Kristian IV lät undersöka varje gård i varje tingslag i Jämtland. Hans slutsats blev att praktiskt taget hela befolkningen kunde beskyllas för landsförräderi. Flertalet gårdsägare fick sitta kvar men ägorätten togs ifrån dem och de blev arrendatorer på sina egna gårdar. De som flytt till Norge under kriget gick dock fria från påföljder. Först efter freden i Brömsebro återfick de jämtländska bönderna sina bördehemman efter en resolution utfärdad av drottning Kristina.
Minnet av Skankesläkten hölls länge levande i Jämtland. E. Tryggdal skriver 1772: ”Allenast har här en lång tid florerat en berömlig och namnkunnig Skunckeätt, som i Hackås socken haft deras säten och gods, Hof benämnt.
"I likhet med många andra vapenförande ätter upptog man inom släkten ättenamnet Skanke som släktnamn i slutet av 1500-talet. Det verkar som om namnet fick en sämre klang på 1700- talet, möjligen på grund av en vanhedrande visa över dragonen Erik Månsson Skånke, där en vers handlar om hur Skåncken krupit in genom fähusgluggen på sin jakt efter pigorna. Först på 1900-talet kom namnet åter i bruk bland de jämtländska ättlingarna.
Av Skankeätterna är det endast lågfrälseätten från Jämtland som med säkerhet fortlever på svärdssidan. Ätten är av uradel, med vilket menas att släktmedlemmarna före 1536 har beteckningar, som t.ex. riddare, väpnare, frie Maend samt att de av sin samtid angivits ”hava frihed och frelse”. Ätten kom sannolikt från Danmark till Norge. Det är med hänsyn till ättevapnet och kända hjälmprydnader inte osannolikt att den har sitt ursprung från en släktgrupp i Pommern som redan på 1300-talet förde skankevapen.
Brita Mårtensdotter f 1563 gifte sig alltså med Per/Peder Jensson Skanke f 1570 och makarna bosatte sig i mannens gamla fädernegård i Hov. Makarna fick flera barn, varav dottern Märta och sonen Lars f 1595, (överstelöjtnant vid Västerbottens regemente, död i Pommern 1652) enligt Roger de Bergelin finns noterade i prosten Rydholms arkiv.
Britas make synes ha varit en man med hårda nypor. Enligt min källa hade en Jon Einersson pantsatt sin gård i Östnår till Peder Jensen för 36 dlr. Peder nekade senare att låta Jon inlösa gården och drev honom ifrån sig med skällsord så att Jon gick därifrån gråtande, varefter Peder sålde hans gård till andra. Jon hade tjänat under norske kaptenen Anders Örum som fältpipare under Baltzarfejden, något som möjligen kan förklara Peders hållning.
Barn till Peder Larsson och Brita Mårtensdotter:
1. Marta Persdotter, född omkr. år 1585 i Torp socken, död i Viksjö, Torp socken. Vigdes med bonden
Gullik Olofsson, född omkr. år 1575 i Gissjö, Torp socken , död omkr. år 1630 i Viksjö, Torp socken.
2. Bonden Olof Persson, född omkr. år 1590 i Torp socken, död i Östnår. Bonde på Östnår i Hackås
socken.
3. Överstelöjtnant Lars Persson Berg född omkr. år 1595 i Torp socken, levde på Törna i Ullånger socken,
avled i Warsawa, Polen april 1656.
4. Ingeborg Persdotter, född omkr. år 1596 i Torp socken, vigdes med bonden Lars Larsson.
5. Karin Persdotter, född omkr. år 1600 i Torp socken.
Barn till Peder Jensson och Brita Mårtensdotter:
6. Riksdagsmannen och bonden Jens Pedersson född omkr. år 1605 på Hov i Hackås socken, död omkr.
år 1668 på Hov i Hackås socken. Vigdes efter år 1623 med Kerstin Olofsdatter som avled i Hov,
Hackås socken, Jens Pedersson var bonde på Hov No. 2 i Hackås.
7. Bonden Mårten Pedersson, född omkr. år 1607 på Hov i Hackås socken, död omkr. år 1681 i Kårgärde,
Hackås socken. Mårten bonde i Kårgärde blev far till minst 6 barn; Karl, Elias, Göran, Erik, Peder
och Sundvis, moderns namn är dock inte känt, de båda föräldrarna torde dock ha ingått äktenskap
omkr. år 1640. Omkr. 1682 avled bonden Mårten Pedersson på Kårgärde i Hackås socken.
8. Elisabet Pedersdatter, född omkr. år 1609 på Hov i Hackås socken.
9. Brita Pedersdatter Skancke, född omkr. år 1612 på Hov i Hackås socken, död omkr. år 1666 i Oldberg,
Näs i Hackås socken. Vigdes vid Mikaelitid, år 1631, vilket inföll den 29 september detta år, med
kopparslagaren Olof Olofsson Oldberg, född omkr. år 1600 i Hudiksvall. Vissa andra källor menar att
han skulle ha varit född i Falun, vilket kan äga en viss riktighet med tanke på hans proffesion. Även
Olofs far, som tog sig namnet Jemte, torde ha varit kopparslagare.
Angående faderns tilläggsnamn ”Jemte”, så finner man i slutet av 1500–talet att många av s.k. borgerlig
ord tog sådana tilläggsnamn. Vid slutet av 1600-talet förändrades detta så att de borgerliga släktena
släkter av Svensk rot) antog namn med anknytning till den ort eller gård de levde på, som t.ex. Oldberg.
Bröderna Strandbergs rätte far kallas av sin okonstlade släkt kopparslagare , men i den yngre uppgif- ≫ ≫
ten hos Hülphers handlande , vilket dock torde vara alldeles detsamma, ≫ ≫ ty sällan förekommer väl
någon kopparslagare, som ej har kopparkärl att sälja och alltså tillika är handlande.Som det framgår av stamträdet, var för släkten bekant, att denne Olof hade 3 barn: Olof, Petter och
Elisabeth; gamla släktledningar anför ofta sönerna först och döttrarna sist, utan att dessa döttrar därför
alltid är yngre än sina bröder. Här var nog dottern äldst; hon dog förmodligen ung, all den stund
Hülphers ej hört något om henne. Och då, som strax skall visas, föräldrarna avled i barnens späda
ålder, blev dessas vidare öden kända för fädernefränderna i Jämtland.
För tiden i fråga saknas tyvärr såväl i Falu kyrkarkiv, de dop-, vigsel- och begravningsböcker, som
i dess rådhusarkiv de bouppteckningar, genom vilka fullständigt bindande bevisning kunde åstadkom-
mas. Men de nyss åberopade mantalslängderna upplyser om att Olof Jämte levde ännu den 11 mars
år 1690, men var död den 14 mars 1691, då hustrun omtalas som änka. Året därpå, den 8 mars 1692,
gifte hon om sig med bonden Anders Johansson Strandberg, men dog före den 24 mars 1693, då den-
ne, hennes senare man noteras som änkling. Hans faders- och moderslösa styvsöner, antog nu sin
styvfars namn varför namnet Oldberg nu kom att blomstra i olika huvudgrenar.Olof Olofsson Oldberg avled omkr. år 1675 i sitt hem i Oldberg, Näs i Hackås socken, där han var den
förste ägaren till Oldbergshemmanet i Näs socken och stamfar till de stora släkterna Oldberg och
Strandberg. Han lär ha flyttat till Jämtland omkr. år 1620 och bosatte sig i Kälen i Gillhov, gården där
han först levde fick namnet Stor-Ola buan. Efter att ha bott en kort tid på Tjärnåkergården i Nacksta,
Hackås socken, köpte han och bosatte sig på hemmanet Oldberg, gården anses ha varit bebodd i varje
fall omkring år 1623. När Jämtland år 1644 erövrades av de svenska trupperna ställde han upp
bakom dessa med mat och husrum.Se även Örjan Karlsson d.y. född år 1480. Det berättas att Olof vid
ett tillfälle gick till fots med sitt knyte på ryggen, från hemmet i Oldberg till Göteborg och åter, för att
deltaga i en riksdag. Huruvida detta är sägen eller verklighet vet vi inte, men visst är det spännande.
10. Erik Pedersson, född omkr. år 1613 på Hov i Hackås socken, död före den14 oktober 1667. | |
G e n v ä g a r
