Son av kyrkoherde Andreas i Sidensjö. 1564 blir han kyrkoherde i Västerfärnebo (U), där han troligen tidigare under ett flertal år varit kaplan, och kommer därifrån 1576 till Mora (W), där han förblir till sin död. Redan 1601 synes hälsan ha varit svag, varför han 1603 fick sonen Boethius till vicepastor. Han var ända från 1574 med på ett flertal riksdagar (se nedan). I Västerfärnebo ägde han hemmanet Forsby, varav hälften var arv efter hans första hustru och hälften tillköpt från hennes släktingar. I Mora köpte han jord i Utmeland, Bonäs, Hemus, Morkarlby, Nusnäs, Oxberg, Vika, Gopshus, Noret och Fulåberg. Herr Olof, enligt uppgift född 1522 i Sidensjö i Ångermanland, där hans fader skall ha varit kyrkoherde, kom enligt egen uppgift till Mora från Västerfärnebo vid påsktiden 1576. I stiftet kom han att intaga en mycket aktad ställning, ehuru han icke var kontraktsprost, eftersom denna post redan innehades av herr Engelbrekt i Leksand (W). Han är med vid ett flertal riksdagar och möten. I Stockholm underskriver han 1577 16/2 förklaringen om liturgien. Förnyat samtycke till denna giver han å samma plats i januari 1582. Vid 1590 års riksdag undertecknar han ständernas förklaring om de anklagade rådsherrarna och ryska fejden samt om arvsföljden. År 1593 underskriver han Uppsala mötes beslut och påföljande år trohetseden till konung Sigismund. Vid sammanträde i Rättvik (W) godkänner han 1596 27/2 Söderköpings riksdags belsut. Tillsammans med ombud från Dalarna och Bergslagen lovar han 1598 12/11 i Leksand giva hertig Karl sitt stöd. Uppsägelseskriften till konung Sigismund 1605 17/6 bär även hans namn. Då "kyrktornet" var "förfallet", ville man "med det första förbygga och upprätta" detta samt begärde därför att få taga något av kyrkotionden. Detta medgavs 1578 10/6. År 1581 skall det ha blivit färdigt. Under de dåliga sädesåren visade han stor hjälpsamhet. 1596 14/3 låter han en vädjan gällande en gammal knekt föregås av en allmän motivering: "Man förnimmer väl (fromme läsare) den stora bedrövelse och eländighet, som sig nu gement allestädes vill låta sig förstå och förnimma dock i besynnerlig i denna vår svaga landsända, vilken till oår ganska bekvämlig är, stundom genom onaturlig och otidelig frost, så ock om sommaren av överflödigan hetta, som den svaga jorden förhindrar och säder fördärvar, av vilket är förorsakat en stor armod och fattigdom hos gemene parten i denna landsända". Det dåliga året 1603 föranledde 1604 24/1 en gemensam skrivelse från Orsa och Mora med herr Olofs sigill som det första, i vilket man klagade över den "stora nöd och fattigdom", som man "igenom det svaga årsväxt, som nu i förledne år varit haver för syndens skull", kommit uti, "så att icke allenast mångt hemman osått och öde varit och mång människa av hunger och sult är död bliven", varför man ber konungen att till utsäde få inlösa tionden i kyrkohärberget. Her Olof var också känd för personlig hjälpsamhet, icke minst mot studerande. Hans fastighetsaffärer är av ett tidigare icke skådat omfång. Med sin hustru hade han erhållt del i Forsby (Försteby) i Västerfärnebo. Återstående del, 6 öresl., inköpte han av hustru Mariet därstädes, Jöns Andersson i Svedbo (Swediebo) och Jakob skräddare i Berg, troligen släktingar. Fasta härå erhölls 1571 9/10. Skattefrihet på samma hemmanuti sin och sin hustrus livstid fick han 1598 25/3. Det byte han 1581 2/3 hade gjort med konungen, varigenom han i stället erhållt kronogården Boda, Svärdsjö (W), hade av någon anledning icke gått i verkställighet, varför konungen 1582 3/2 hade sålt Boda till hustru Anna Knutsdotter. I Skinnskatteberg löste han 1584 bördsrätten till hemmantet Vätterskoga (Wetterskogh). Då han icke tyckte om det, erbjöd han arrendatorn lösa det, vilket denna emellertid icke ville, samtidigt som han satt kvar på hemmanet. Herr Olof sålde det då till Per Rasmusson. Icke heller nu ville arrendatorn flytta, varför fogden 1590 20/6 fick kungl. order att vräka honom. Under sin tid i Mora börjar han med vidlyftiga fastighetsförvärv, berörande under årens lopp icke mindre än 61 personer och gällande jord framför allt i Utmeland, där han så småningom ägde mer än 45 snesland, men även bl. a. i Morkarlåsen, Oxberg, Vika, Gopshus samt en fäbod i Fuloberg (Fileberg). Av sin företrädare köpte han 8 tjgland (kegeland) 8 snesland i Holen i Utmeland för 6½ tjegland i Bonäs och 32½ daler. Samtliga dessa moraaffärer stadsfästes på lagmansting, troligen i februari 1596. Fäbodförvärvet ådrog honom 1595 16/12 en stämning från Per Olofsson i Kråkberg, som klagade på "de fäbodar, som inbyggda äro på hans ägor". Ytterligare förvärv följde 1598 och 1600. Möjligen får också det sota antal jordar, som sonen Anders 1606 8/1 bjuder upp å tinget, tillskrivas herr Olof, ehuru denne på grund av ålder lät sonen fullfölja köpet. Herr Olof synes 1601 ha varit krasslig. Gemene man i Mora begärde 1603 20/7 av konungen, att sonen Bo, som var deras kaplan, skulle bli deras predikant, vilket torde betyda vice pastor. Herr Olof utför dock alltjämt vissa uppgifter. Ännu 1607 signerar han tiondelängden. Han uppgives ha dött 1607 10/4. 1596 10/2 hade han å lagmanstinget stigt fram och frågat, "om någon hade något till att beskylla, medan han nu i 20 år varit hos dem, antingen i umgänge, leverne eller lärdom; därtill alla svarade, att han dem förestått som en ärlig, gudfruktig man". (Västerås stifts herdaminne I:2 s 439-441, II:1 s 697-698). (Barn 39, s *, Far 156, s *)
Född omkring 1522 Sidensjö fs (Y). Kyrkoherde i Västerfärnebo 1564 och 1576 i Mora. Begravd i Mora. Gift med efterföljande ana. Född 1522 i Sidensjö (Y). Död som kyrkoherde i Mora (W) 1607 10/4. | |
G e n v ä g a r
