Erik Turesson Bielke (-1511)
--1511 (man)
riddare, hövitsman, riksråd, död 1511, son till Ture Turesson Bielke och Birgitta Abrahamsdotter Tjurhuvud.
I motsats till sin far var Erik Turesson antidansk och sympatiserade med sturepartiet. Erik var ganska ung när han 1487 utnämndes till fogde på Stockholms slott. Därigenom lärde han känna till Sten Sture den äldre. Det ämbetet höll han till 1490.
I början av 1495 tillträdde han ämbetet som slottsfogde på Stegeborg. I ett bevarat brev från 1496 skriver Erik om den pest som härjar i Östergötland och många på slottet har dött. På sommaren 1499 förflyttades han till Viborgs slott och innehade Viborgs län och Olofsborgs slottslän, som han med framgång försvarade mot ryska anfall. Längre fram försökte han upprätthålla fredliga förbindelser med ryssarna trots de tvister om gränsen, som här uppstått. Från 1504 var han slottshövitsman över hela Finland.
Som hans främsta politiska insatser har angetts, att han lyckades hindra kung Hans att försöka dra in ryssarna i den pågående svensk-norska konflikten samt att han skickligt stödde Viborgs strävan att öka sin handel på Ryssland i konkurrens med hansan. Vid sidan av detta var han en av Sturarnas, särskilt Svante Stures säkraste stöd fram till 1510, då en brytning skedde mellan honom och riksföreståndaren.
Gift med Gunilla Johansdotter Bese, dotter till riksrådet Johan Stensson Bese och Katarina Jonsdotter (Gädda). | |
|
G e n v ä g a r
