Ingel Persson (1675-1723)
1675-01-01--1723-05-19 (man)
Yrke: Länsman
Far: Per Ingelsson (- 1677)
Mor: Margareta Mårtensdotter
Född: 1675 Fjällsjö, Ångermanland
Död: 1723-05-19
Familj med Gertrud Nilsdotter (- 1722)
Barn: Per Ingelsson Gavelin (1700 - 1772)
Marget Ingelsdotter (1706 - 1776)
Kerstin Ingelsdotter (1709 - 1776)
Karin Ingelsdotter (1713 - 1785)
Ingel Ingelsson
Nils Ingelsson (- 1725)
Noteringar
Bosatt i Gafsele, kom från Fjällsjö. Se vidare Dorotea sockens historia, kap. Lajksjö, s. 81-92 Se vidare Dorotea sockens historia, kap. LÂngsele, s.171-175 Boken om Gafsele 1674-1989, s.8-22; kom till Gafsele 1694 Troligen son till en man från södra =dalen som köpte hemman i Sil i Fjällsjö p 1670-talet Övertog svärfaderns gÂrd 1698/
****************************
Ingel Persson kom till Gafsele 1694. Närmast kom han från Fjällsjö. Han var troligen son till en man från södra Ådalen, som på 1670-talet köpte hemman i Sil i Fjällsjö. När Ingel kom till Åsele, hade han en sommar tjänst hos kaplanen men kom sedan till Gafsele och gifte sig med Nils Anderssons yngsta dotter Gertrud. Han tycks inte ha varit alldeles barskrapad, och sedan han kommit till Gafsele, var det han som betalade skatten för sin svärfar.
Det var Nils Anderssons mening, att en av mågarna skulle få överta gården, men eftersom han hade svårt att bestämma sig för vem det skulle bli, begärde han vid tinget 1698, att det skulle få avgöras genom lottkastning inför rätten. Den vinnande lotten föll på Ingel Persson, som alltså från det året står som ägare till Gafsele nr 1.
Ingel Persson var en driftig och kunnig man, som efterhand förvandlade finntorpet till en verklig bonndgård med fler åkrar och mindre svedjebruk, med humlegård bakom husen och skvaltkvarn i bäcken. Den andre mågen Anders Jonsson hade också en skvaltkvarn, men det hade inte Henrik, Gertruds bror. Han lånade svågrarnas kvarnar, som ibland blev förstörda genom slarv och illvilja från hans sida. Bakom en del olyckshändelser med Ingels och Gertruds kreatur anar man avundsjuka och hämdlystnad från Britas och Henriks sida. Hennes elaka hund biter ihjäl två lamm, döttrarna fäller ett träd i skogen över en kviga, som blir halt, en gris och två "vintringssvin" drunknar i en vak på älven, som Henriks folk huggit upp utan att efter lag och förordning sätta stängsel omkring o.s.v.
I början saknade Ingel eget härbärge och måste hyra in säden hos Henrik, och hästen delade han med sin svärfar. Det ena som det andra ledde till ständiga tvister inte bara med Henrik och Brita utan också, vad värre var, med svärfar Nils, som vid tinget 1701 begärde att få igen torpet av Ingel, "som visat sig alltför visrig". Tingsrätten fann en förlikning omöjlig och dömde, att Nils skulle återfå torpt, om han ersatte Ingel för de förbättringar han gjort under tiden han varit där. Detta kunde inte Nils, eller också hade han kommit på andra tankar, för året därpå kunde INgel visa en köpeskrift, varigenom Nils Andersson sålde till honom sitt "torp Gafsele både hus och jord" för 90 dlr kmt".
Ingel Persson var länsman i Åsele. Han var med om sitt sista ting år 1723, och han dog i maj samma år. Hustrun Gertrud Nilsdotter hade dött året förut, och då hade Ingel för 6 dlr förvärvat ett gravställe åt henne under kyrkgolvet. Hans barn gav nu ytterligare 6dlr för att också han skullle få sitt gravställe där.
Många människor i Alanäs socken härstamma från Ingel Persson och hans hustru Gertrud Nilsdotter. Deras äldste son Per Ingelsson blev ensam ägare till hemmanet, sedan bbrodern Ingel överlåtit sin andel åt honom för att själv bli handlande i Härnösand. Den tredje sonen, som fått morfarsnamnet Nils, skymtar i en klagoskrift vid åseletinget 1725. Då det frågades vem som hjälpt samerna med denna skrivelse, blev svaret "djäknen Nils Gavelin, nu död". Kanske fadern menat , att sonen skulle bli präst. Så gick det inte. Men något lämnade Nils efter sig, och det var efternamnet. Som seden var bland studerande byttte han ut sitt gamla efternamn mot ett nytt. Namnet Gavelin togs sedan upp som efternamn av hans båda bröder Per och Ingel.
Något bör sägas om Ingel Perssons döttrar. När Abram Hülphers på 1770-talet samlade in uppgifter för sin ångermanlandsbok, fick han veta om Tåsjö, som han själv inte besökt, att "folket i denna socken varit mycket vidskepligt.....men sedan det hänt i detta seculo att två tåsjöynglingar fått till hustrur två systrar från Åsele, där folket var mera upplyst, så hade många genom deras föredöme upphört med sina hedniska bruk". Också Modin nämner om denna sägen i sin bok Gamla Tåsjö, och han berättar, att han träffat en gammal gumma, som var så stolt över sin härstamning från en av dessa systrar: "Vi ä int tå na dåligt folk vi int, men dom som va förr, dom va hedniska dom".
Hüöphers talar inte om vad systrarna hette. Men i kyrköckerna kan man se att två systrar från Gafsele i nov 1726 gifte sig med var sin tåsjöbo. Margit Ingelsdotter gifte sig med Per Andersson och hennes syster Kerstin med Lars Johansson. Båda paren var mycket unga, och det dröjde några år, innan de bodde som grannar på var sin gård i nuvarande Kyrktåsjö. Tåsjö hade då ingen egen kyrka, och de fick fara den långa vägen till Backe för de lagstadgade kyrkbesöken vid "storböndagarna" och för barndopen. Båda fick dussinet barn, och Ingel fick äldsta pojkarna i båda familjerna heta. | |
|
G e n v ä g a r
