Olof Tawast (1337-1402)
1337--1402-03-17 (man)
Född före 1337.
Notiser för: Olof Tawast
Släkten Tawasts stamfader, dvs släktens äldsta nukända medlem. Ramsay Jully: Frälsesläkter i Finland, H:fors 1909: Olof R Tawast har 29.8.1386 bland frälsemän i Finland bekräftat den skrivelse i vilken Finlands inbyggare hos konung Albrekt anhålla om Jeppe Diekn till lagman i Finland. Var sannolikt bördig från Tavastland, från Kylmäkoski socken, Mellola by, där sonen Niklis Tawast hade sitt "fäderne", som han 1411 bortbytte mot Porkkala i Lampis socken. Köpte ett gods, Alasjoki (Tavastila) i Virmo socken, vilket gods sedan blev släktens stamgods, och där, c 1850, en silversked prydd med Tawastska vapnet hittades. Köpte även gods i Halois i Virmo och i Kurina i Miettois socken, vilket köp hans son, biskopen, år 1416 till fullo betalade. Även avslöto sönerne, biskopen och Niklis Olofsson, den handel han ingått om Kaarleis i Virmo socken, 17.3.1402. I sistnämnda urkund nämnes han avliden "Olof Tawast, Gud hans själ nåde". Gift med hustru, om vilken endast är kännt, att hennes moder ägde Palttila i Letala socken. Enligt Anrep V!, s 268 gifte han sig med sin svägerska. Denna utredning om släkten Tawast har sammanställts av Martin Gardberg och baserar sig bl.a. på Finska och Svenska riddarhusets utgivna stamtavlor om i utredningen nämnda släkter kompletterad med uppgifter från diverse andra källor.
Han gifte sig med N.N. #2977. Enligt Gabriel Anrep "Svenska adelns ättavlor" och Oskar Wasastjernas "Ättar-taflor" hette hon Kristina Rötkersdotter Jägerhorn af Spurila och var gift med Åbobiskopen Olof Tawast. Enligt svenska Riddarhusdirektionens häfte nr 3, om äldre svenska frälsesläkter, anges dock att uppgiften om hennes giftermål med Olof Tawast ej kunnat verifieras. Hennes far har angetts vara Rötker Jürgensson Jägerhorn af Sprurila (#3073) och Brita Jönsdotter Galle (#3074), men detta har inte med säkerhet kunnat verifieras. Deras stamfader har vidare angetts som Rötker Ingesson Jägerhorn (#3077), som skulle ha varit vapendragare hos Konung Erik IX, den helige enligt Gabriel Anrep: "Svenska adelns ättavlor". Riddarhusstamtavlorna upptar, i enlighet med äldre genealogier, ett gemensamt ursprung för de tre finska ätterna Jägerhorn af Spurila, Jägerhorn af Storby och Jägerskiöld samt uppsätter som stamfader Rötker Ingesson Jägarhorn, som skulle ha levat i mitten av 1100-talet. Den adliga släkten Jägerhorn upptar dock inte Rötker som sin stamfader utan anser honom vara en legend. Fru J. Ramsay har i sitt arbete Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden framhållit dessutom, att inga handlingar finnas, som giva stöd för något samband mellan de tre ätterna, vilkas gemensamma vapenbild, jägarhornet, burits av många andra frälsesläkter i Finland. Församlingen i Pemar anger dock i sin egen historiebeskrivning att den äldsta vid namn kända kristna personen i Pemar var Rötker Ingesson, att han var den äldre Jägerhorn ättens stamfader, och att han hade bott vid trakterna av nuvarande Spurila. I denna släktutredning har släktsambandet till Jägerhorn af Spurila inte beaktats, utan avfärdats som en legend.
Tavastgatan (Södermalm. Från Maria Trapp-
gränd till Somens kvarngränd). Namnet Tavast
är gammalt i Stockholm; redan under 1400-talet
anträffas i stadens annaler en myndig man Olof
Tawast, som möjligen var af finsk härkomst
Hvad särskildt denna gatas namn beträffar, torde
man kunna antaga, att det tillkommit på 1500-
talet; i sådant fall kan man svårligen nu konsta-
tera, hvem som ursprungligen gifvit upphof där-
till. Visserligen var på 1660-talet bosatt å Söder-
malm dåvarande kanslisten Henrik Tawast, seder-
mera lagmannen Tawastén, som var gift med den
rike bryggaren Hans Meisners dotter Anna, men
osäkert är, om han kunnat gifva upphof åt nam-
net, som sannolikt är mycket äldre. Likväl kan
anföras, att ofvannämnde Hans Meisner ägde en
tomt vid Sldnnarviken, dit Tavastgatan sträcker
sig. Namnet har i alla händelser intet att skaffa
med den bekante fältmarskalken grefve J. H.
Tawast (f. 1763, f 1841).
Misc. Notes
Olaf Tavast oli 1300-luvulla elänyt rikas maanomistaja ja arvostettu rälssimies. Hänet mainitaan asiakirjoissa, kun Varsinais-Suomen maakuntakokouksessa 29.8.1386 pyydettiin Suomen laamanniksi Bo Joninpoika Gripin jälkeen Jeppe Diekniä. Maakunnan rälssimiesten edustajina kirjeen sinetöi viisi miestä ja näistä kolmantena Olaf Tauest. Hän oli arvoltaan Hartvik Flögin ja myöhemmän valtaneuvoksen Jöns Andersinpoika Garpin jäljessä, mutta usein kuninkaantuomiovaltaisena tuomarina esiintyneen Jöns Hintsikanpojan edellä. Hän kuului siis Varsinais-Suomen rälssin ensimmäisiin eli vauraimpiin. Mitään voudin tai tuomarin tointa hänellä ei tiedetä olleen. Turun piispainkronikassa sanotaan, että hän oli "nobilis et famosus vasallus" eli jalosukuinen ja kuulu vasalli, mikä on varmaan liioittelua, mutta voi sikäli pitää paikkansa, että hän oli ollut Bo Joninpojan henkilökohtainen palvelija, hänen "miehensä" ja luottamushenkilönsä Varsinais-Suomessa. Olaf Tavastin nimellä hän ei elinaikanaan esiinny toista kertaa lähteissä, mutta kylläkin kuolemansa jälkeisissä tilusasiakirjoissa: 1402 Olaff Tawist, 1416 Olaff Tawest ja 1418 Olaff Tawast.
Turun tuomiokirkon "Mustan kirjan" siinä kirjeryhmässä, joka käsitteli Mynämäen eli nykyisen Mietoisten Alasjoen lahjoitusta tuomiokirkolle ja tilan aikaisempia omistajavaihdoksia, esiintyy eräs Olaff Jönisson siten, ettei hänellä voi tarkoittaa ketään muuta kuin Olaf Tavastia. Tämä Olaff osti ensin 1373 Kumiruonan Mynämäen Pyhärannassa Bengt Galnelta ja Olavus Benediktuksenpojalta, mutta vaihtoi sen sitten 1375 Alasjokeen. Siitä tuli hänen asuinkartanonsa. Mynämäellä hänellä oli maata lisäksi viidessä kylässä, Piikkiössä Rungon kylässä ja mahdollisesti Sauvalassa, Uudenmaan Sipoossa Borgbyn kylässä ja Hämeen Hattulassa "Melolassa", joka kylän nimi lienee "Mustaan kirjaan" väärin kirjoitettu ja tarkoittanee Hattulan tärkeimpiin kuuluvaa Mierolaa. Eräs Olaff Joanson, joka myöskin lienee sama kuin Olaf Tavast, sai Tennilän hallintopitäjän käräjillä haltuunsa tilan, jonka Paual Helsene oli häneltä ottanut. Olafin pojanpoika Olaf Tavast nuorempi omisti maata myöhemmin samoilla tienoilla.
Olaf Tavastin toiminnan painopiste on ollut Varsinais-Suomessa, mutta hänen lisänimensä ja lähdesuhteiltaan moitteeton ja varma tieto omistuksesta Hattulassa viittaa siihen, että hänen sukujuurensa olivat Hämeen kantapitäjissä. Yhtään Olafin sinettiä ei ole säilynyt, siksi ei tiedetä, oliko jo hänellä vaakunassaan sama tunnus kuin myöhemmillä suvun jäsenillä. | |
|
G e n v ä g a r
