Född i Västerlanda. Vigd 1905 i Masthugget, Göteborg (O). Drunknar i Nordsjön.
Carl var sjökapten och skulle föra skolskeppet "Dagmar" från England, men förliste med man och allt. Inget fanns kvar, som kunde tjäna som upplysning om vad, som hade hänt.
Han lämnade tre barn efter sig. Detta hände under kriget. Hans namn finns med på minnestavlan på tornet utanför Sjöfartsmuseet i Göteborg.
Sjökapten K.N.Kihlman. (tidningsurklipp)
Det var med ett stort och varmt intresse man i höstas emotsåg segelfartygens renessans här i Sverige och många voro säkerligen de som gladde sig åt se stora segelfartygens införlivande med vår handelsflotta. Ty genom dessa underlättades vår praktiska sjömansutbildning i väsentlig grad på samma gång som större och bättre tillfällen gåvos för svenska ynglingar att komma ut med stora svenska segelfartyg.
Men denna glädje blev dock icke odelad. - Ett av de nyinköpta segelfartygen, nämligen fyrmastatade skeppet "Dagmar", har på resa från Glasgow den 5 nov. i fjol, destinerat till Göteborg, icke framkommit till bestämmelseorten utan gått, som det heter på gammalt sjömansspråk "bort med man och allt". Förlist utan att lämna det minsta spår efter sig samt följt i djupet av 25 friska och duktiga svenska sjömän.
Hur olyckan tillgått och vilken tragedi som utspelades imbord på fartyget under hårda höststormar torde aldrig bli utrett. Men ett kan man dock med visshet veta, att skeppet "Dagmars" besättning med sindugande och pålitlige chef i spetsen gjort allt vad som kunnat göras för att rädda fartyget och sug själva innan stormen och sjöarne utplånat spåren över deras huvuden.
Kapten K.N.Kihlman - fartygets befälhavare - var en man i sina bästa år, en sjöbuss av den rätta stammen, som årtionden tjänat den svenska handelsflottan. Han tillhörde de segelfartygen - ångbåtarne kunde han icke med - och det är många sjömän som under hans erfarna ledning fått sina första grundläggande sjömanskunskaper.
Efter att i unga år gått till sjösssamt arbetat sig i genom alla de olika graderna "för om masten" avlade han sin styrmansexamen med höga betyg vid Göteborgs navigationsskola samt seglade därefter som styrman på flera av de gamla kända Göteborgsskeppen. År 1900 avlade han kaptensexamen vid samma skola samt erhöll omedelbart därefter befälet ombord på briggen "Benjamin" med vilken han gjorde flera rekordresor på Afrika och Västindien. Sedan han fört "Benjamin" några år fick han befäl på skeppet "Jacob Rauers", där undertecknad som andre styrman lärde känna hans goda sjömannaegenskaper och hans varmhjärtade personlighet.
Efter skeppet "Jacob Rauner" fick han den större barken "Gripen" att föra och seglade med denna huvudsakligast på Sydamerika och Västindien. Då han på grund av detta fartygs försäljning våren 1914 blev utan plats emottog han förste styrmansplatsen ombord på ångaren "Violet", där han dock stannade endast en kortare tid.
Varmt intresserad för skolskeppsrörelsen i vårt land försökte han alltid ombord på de fartyg han förde genom teoretisk undervisning hjälpa de unga befälsadepterna, som han hade under sitt befäl. Och många äro de som av fen "gubben" fingo lära sig de första grunderna i styrmanskonstens alla hemligheter. Sedan Sjömannasällskapet började utrusta briggen "Benjamin" som skolfartyg följde han arbetet ombord på detta med största sympati samt försökte alltid därifrån rekrytera sina ungmän. En följd av detta blev naturligtvis att då "Benjamin" våren 1915 skulle utrustas i Stockholm och ordinarie befälhavare var mobiliserad han erhöll befälet över fartyget.
Och då på sensommaren i fjol Rederiaktiebolaget Magda inköpte de stora segelfartygen "Dagmar" och "Magda" blev han befälhavare på den förra. Glad och förnöjd över denna nya post beslöt han i samråd med rederiet att medtaga 6 a´8 ynglingar för befälsutbildning. Och dessa uttogos bland sommarens "Benjamins"-elever. Vid sin avresa till Glasgow för att därifrån hämta hem fartyget bad han mig att ha pojkarna klara då han anlände till Göteborg.
Han återsåg dock inte fosterjorden ocg fick således aldrig börja sin efterlängtade skolskeppsverksamhet som han glatt sig mycket åt.
Enligt dödsannonsen i lördagens tidning framgår att han gick ur tiden endast 45 år gammal, sörjd och saknad av hustru och tre små barn samt många vänner, som i den hederlige och tillbakadragne sjömannen sett en god vän och avhållen kamrat.
Över hans och hans underlydandes gravar ha inga blommor blivit strödda. Havet själv smyckar dock de fallna sönernas sista viloplatser och minnet av dem ska länge fortleva.
Olof Traung. | |
G e n v ä g a r
