Christin Stierna, som hon på äldre dar själv kallade sig, var född
1590 och dotter till en småländsk adelsman och krigsman av gammal
frälsesläkt, Per Månsson Stierna till Hof och Höreda och hans
hustru Karin Knutsdotter Hand. Om födelseåret är riktigt torde
Kirstin Stierna varit närmare trettio år yngre än Peder
Michilsson. Vilket år hon blev gift är obekant. Första gången det
nämns att Peder Michilsson hade en hustru är vid tinget i
Krokstorp 15 januari 1613, då han försvarar sig mot Eriks i
Hjupstorp påstående att Tuna gård av ålder varit rätt prästgård.
Sedan denna sak avhandlats fortsätter protokollet på följande
sätt: "Hvad som den klagopunkten är belangandes, som Erik
Hjupstorp införer emot Peder Michilssons fru (att hon) skall själf
hafva satt handklofvar uppå Erik Arvidsson, när han blef fordrad
till Öland till Peder Michilsson, där om blefvo Ingemar i Laxemar,
Sven i Gässhult och Anders i Afrö tillfrågade, att de med svuren
ed skulle säga, så mycket de visste därom sant vara. Och när de
sin ed på lagboken gjorde hade, svarade de att det var aldrig
sant, utan alldeles uppdiktadt på henne".
Fru Kirstin var alltså icke fullt så "karlavulen" som Erik i
Hjupstorp ville påstå. Men hon måste haft en kraftfull och sund
natur annars hade hon inte med den tidens stora barnadödlighet
fått se åtta av sina nio barn växa upp och nå mogen ålder. De
äldsta föddes dessutom under de strävsamma år som följde på
Kalmarkriget, då sätesgårdarna var brända och förödda och allt
skulle sättas i stånd igen. Fru Kirstin är icke direkt omnämnd i
något av de brev, som finns kvar efter Peder Michilsson, annat än
någon gång genom en hälsning från hans kära hustru och från henne
själv är under hennes mans livstid endast en skrivelse känd. Det
var i oktober 1635, då hon skrev till biskopen att hennes herre
önskade en prästman på sin gård. Brevet, som numera är till större
delen oläsligt, ger intryck av att vara hennes egenhändiga
skrivelse eftersom hon verkar vara mer förfaren i bokliga konster
än sin äkta man, som säkert aldrig längre i skrivkonsten än till
de präntade underskrifterna på sina brev.
Efter Peder Michilssons död hade fru Kirstin ofta anldening att
skriva till högvördiga domkapitlet. Kaplanen Olof Emundi i
Misterhult hade blivit missiverad därifrån våren 1646, men fru
Kirstin hade förmått honom dröja, eftersom hon i sitt nyss påkomna
änkestånd behövde hans hjälp. Församlingen ville också gärna ha
honom kvar
Året därpå hade fru Kirstin av olika orsaker stora bekymmer för
sina döttrar Karin och Ingrid och deras män.
I Tuna och Döderhults kyrkoböcker står antecknat hennes
penninggåvor. År 1648 gav hon en sådan till Döderhult, tydligen
som minnesgåva efter sin man att döma av den fromma välönskningen
"Herren Gud h. n. i sin bedrövelse nådeligen hugsvale, och h.
välb. samt h. välb:ts kärälskelige barn evinnerligen med godt
belöne". Om hennes senaste levnadsår vet man intet. Dösåret var
1652. Datum är obekant, men det synes ha varit i slutet av året.
Enligt en obestyrkt uppgift i släktarkivet skulle dödsdagen varit
25 juli 1652. Hennes kista nedsattes i Peder Michilssons grav
under Tuna kyrkas golv och flyttades 1893 till en gemensam grav på
Tuna kyrkogård.
(Ätten Hammarskjöld av N. Hammarskjöld)
Allt Detta Enligt Forskaren Lennart Petersson . | |
G e n v ä g a r
