Carl Piper (1647-1716)
1647-07-29--1716-05-29 (man)
f.1647 i Stockholm
d.1716 i Nöteborg
Kungligt råd, överstemarskalk
Dog i rysk fångenskap
Han var en av rikets mäktigaste män och "en fet, tjocker herre", väl medveten om sin ställning - "många kavaljerer och överstar bockade sig djupt för honom, då han sin hatt intet rörde". Carl Piper blev senare chef för Karl XII:s kansli och kontrollerade i den ställningen alla befordringar, vilket han utnyttjade till att öka sin förmögenhet genom att ta mutor. Han följde 1700 som marskalk sin kung i fält, för att sedan inte återkomma till Sverige.
Sista gången som greve Piper och hans hustru träffades var vid fältlägret i Sachsen i maj 1707. De höll då bröllop för Christinas lillasyster Anna Maja, som gifte sig med en av Karl XII:s generaler. Bland bröllopsgästerna fanns bl.a. Karl XII och Aurora Königsmarck. De båda systrarna Törnflychts shoppingturer i Leipzig väckte stort uppseende. En ung Uppsala-student, Anders Alstrin, befann sig på plats och berättade i ett brev hem: "När Pipers grevinna reste igenom staden här, så lopp folket omkring vagnen på alla sidor, liksom hade någon furstlig person haft sitt intåg; och när generalmajorens käraste, Anna Maja Törnflycht, stannade vid en köpmans bod, samlades utanför så mycket folk att de måtte hava stormat boden. Jag tänkte hur lustigt går till i världen att för några år sedan Olof Hansson väl intet kunnat tänka att hans döttrar skulle åka med en sådan prakt och estim i Leipzig."
Greve Piper tillfångatogs vid Poltava 1709 och blev, till skillnad från många andra höga svenska officerare, som hamnat i rysk fångenskap, ej utväxlad eller friköpt. Om anledningen härtill kan man blott spekulera. Kanske ville det kungliga rådet, som styrde Sverige under Karl XII:s långa vistelse i Turkiet, inte ha någon inblandning av kungagunstlingen Piper och kanske passade det hans förmögna unga hustru att själv härska över grevskapet. Greve Piper lämnades i varje fall åt sitt öde och dog efter sju års fångenskap. Då fördes emellertid hans stoft - mitt under brinnande krig - under hedersbetygelser från Ryssland och gravsattes i den svenska familjegraven. | |
|
G e n v ä g a r
