Ersmark nr 5.
Lars Håkansson var bonde på hemmanet 1667. Lars Håkansson gifte sig troligen med företrädarens änka Cecilia. Lars Håkanssons son Lars Larsson, född 1659, var förmodligen född i ett tidigare äktenskap. Sonen Lars Larsson är identifierad genom en anteckning i länsräkenskaperna 1693, där han anges behäftad med en skuld efter fadern Lars Håkansson. Lars Håkansson blev inskriven som soldat år 1607 i Strand i Umeå lf. Han deltog i fälttåget till Livland åren 1621-22. Han var rotemästare i Preussen åren 1626-29 och mönstrade som korpral år 1630 i Pommern. År 1633 var han sergeant och hemförlovades den 12 december 1637 med motiveringen att han var ”döv och gammal”. Enligt Bertil Steckséns 'Västerbottens Officerare till 1841' benämndes han som löjtnant 1644, hemadressen var då Västerhiske. Där finns han upptagen bland bönderna till 1667 med hustru och två söner. En son till Lars Håkansson, Håkan Larsson, hade blivit utskriven som soldat 1657. Lars Håkansson efterträds på hemmanet i Västerhiske år 1669 av Joen Larsson, som förmodligen är en son. Ett dilemma i sammanhanget är att det förefaller finnas en sammanväxling mellan den gamle löjtnanten från Västerhiske och den man som flyttade till Ersmark 1669, eftersom Lars Håkansson då skulle ha varit närmare 80 år. Det som talar för uppgiften är förskoningslängden 1675 i Ersmark, undertecknad i Umeå den 2/2 1676 där det står ”LARS HÅKANSSON, uthgammal och siukligh man, lamb, karlen ligger till sängs och hustrun går om kringh medh kiäpp och staf, ähr skyldigh extra ordinarie räntan ...” År 1680 var Lars Håkansson död | |
G e n v ä g a r
