Herse Falesson Bure (1350-)
1350-- (man)
Född år 1350.
Herse Falesson levde i mitten av 1300-talet. Han hade ärvt både slottet i Burestad och Bureägorna i Selånger och var en mäkta rik man. Han tyckte om att visa sin rikedom och gick klädd med silverspänne på bältet, som höll ihop klädedräkten och silverskenor på skinnstövlarna. Herse var ståtlig att skåda och betraktades som mycket lärd. Han hade också rykte om sig som en stor säljägare.
Herse gifte sig med Olof Dahlkarl Jättes dotter Ingeborg från Burträsk och fick med henne sönerna Mats, Fale och Olof.
Herse Falesson gick en grym död till mötes. Man kan säga att rikedomen kom att döda honom i form av två ogärningsmän. Rånmordet var välplanerat på så sätt att Herse lurades resa till Lövånger, dit han falskeligen inbjudits till bröllop. På vägen dit blev han mördad men mördarna kunde inte komma undan i de små byarna utan greps, hängdes och steglades på Kallholmen i Lövånger.
I stället för att komma på bröllop kom Herse att som gäst bevista sin egen begravning.
Sönerna Olof och Fale nådde mogen ålder och kom att göra upp om arvet ifrån fadern i en brottningsmatch.
Fale förlorade och fick nöja sig med en utgård, som kom att ges namnet Falmark.
Olof byggde vidare på klostret, som fadern börjat bygga. Klostret kom att omfatta åtta byggnader. Där kom så småningom 14 bröder att husera. Den siste abboten hette Dominus Jonas Bureus men kallades allmänt Bure herr Jon och levde ännu i Kung Göstas tid.
Buresläktens stamfar i Säbrå kyrkoherden Laurentius Svenonius, född 1507, fick sina första lärospån i detta kloster och lärde sig läsa och skriva och leva klosterliv där i ett convivum sacrum grundat på brödrabrev från Johanniterorden i Eskilstuna (C G Nordin).
Under åren som gått har många föremål återfunnits på Klosterholmen, där klostret legat: bastombundna flaskor, lerkärl, smidesverktyg, slagg och nycklar och ett handtag på en öltunnekran i form av en 4 cm hög bronstupp. Den s.k. buretuppen, som är daterad till 1400-tal.
Likaså har konstaterats att bland örterna på den s.k. Monkaholmen finns ett stort antal läkeväxter, av vilka en del annars inte är förekommande i bygden.
Det berättas också i sagan om män i munkakappor och om en skatt, som gömts i klapperstensfältet intill och om hur barnen förfärdigat radband,
som de lekt med, av kotor från fiskskelett.
Källa:
Sten Rigedahl, Sundsvall, adjunkt, författare och forskare. | |
|
G e n v ä g a r
