Biografi
Kyrkoherde i Krokstad, Göteborgs stift. Född omkring 1540. Död 1586-01-07. Levde i Krokstad (O). Omnämnd 1587 av Oslobiskopen Jens Nielsen som fader till Fredrik Nilsson. Denna uppgift har icke kunnat bestyrkas. Nils blev ihjälslagen av sin länsman Jon Hansson i Sandager. Mordet beskrivs bland annat av Johan Oedman, prost i Tanum, i hans bok "Chorographia Bohusiensis, Bohusläns Beskrivning" av år 1746. Kyrkoherden Nils Bagge blev den 7/1 1586 knivmördad med 5-7 knivstick av bonden och länsman Jon Hanssön. Orsaken till mordet sägs ha varit att Nils yttrat kommentarer om ett rykte som sa att Jon haft ett förhållande till grannens hustru. Mördaren kom undan och flydde. Han kom så småningom ihop med en annan "laglös" man som stulit sillnät vid Marstrand. Jon blev så småningom förrådd av sin nye vän och blev nedslagen och förd till Hajoms Bro i Sörbygden i Krokstads socken. Där blev han dömd till att "rådbråkas och steglas." (Artikeln säger också att Nils hustru Anna Fredriksdotter blev så förskräckt av händelsen att hon fick missfall med sitt första barn. Det skulle innebära att hon aldrig fick några barn med Nils Bagge. Detta är en anledning till att uppgiften om att Nils Bagge är en stamfader till "Bagge från Marstrand" är något osäker.)
Mordet på Kyrkoherde Nils Bagge, 1586
Ur Bohus=Läns Beskrifning av Johan Oedman 1746
Herr Nils Bagge, hwars hustru hette Anna Fredriksdoter, som fölgde sin Man til thet mordiska Barnsölet på Långöen, ther han sf en Bonde blef dödad med 5 á 7 knifstick, hwaröfwer hans hustru Anna Fredriksdoter blef så förskräckt, at hon fick Missfall med sitt första Barn ock hade altså inga Barn med sin Man Herr Nils Bagge, hwars Bror har utan twifwel warit sal. Probsten Bagges Far i Marstrand.
Thenne Mördaren, som så jämmerligen mördat sin Präst, kom änteligen then gången undan på Flykten; Men blef fredlös så wäl här i Bahus-Län, som öfwer hela Dal ock Wärmeland, ock uppehölt sig i stora Skogar med skiutande af allehanda Wildt, som förekom: Omsider kom han i följe med en annan fredlös Man, som hade stulit ett Sille-Nät wid Marstrands stora Sillefänge i gambla Tijder och therföre, effter the tå warande Förordningar, blef fredlös; ock som thenne senares Missgärninga icke höltz wara så grof, som then förras, hade han något tryggare omgänge med Lands-Folket, än then förra (Mördaren menar jag) ock altså försålde alt thet wildt han skiöt. Änteligen upptäkte han hemligen sig weta hwar Präste-Mördaren hade sin Kula uti Skogen, thy thenne brakte til Mördaren alt sitt uppehälle, hwarpå honom försäkrades, at ther han kunde skaffa thenne Präste-Mördaren lefwandes i Menniskiors händer, skulle han genast komma på frij Fot igen och aldrig bli tiltaler för Sille-garnet han hade stulit; i anseende här till samråddes han med 10 st. stora starcka Karlar, som fölgde honom något lijtet effter uti Skogen till Mördare-kulan; ock på thet the thesto bättre skulle kunna råda wägen tijt effter honom, hade han förskaffat sig några ärter, them han under gångadet lät så småningom rinna ned på Jorden til Rättelse hwart hän the skulle gå ock stanna, ther han hade lagt en hand full ärter; ther effter gick nu han först in i kulan til Mördaren med then förskaffade Provianten til uppehälle, och the andra effter aftal stodo så länge utan före; Men tå Mördaren, som hade på Bordet liggande 3:ne st. laddeade Bössor ock försedde med nutt Fängkrut samt under Bordet 2:ne skarpa yxar, gick afsides i ett annat litet Rum til att tappa Öl åt sin Cammerat, spottade han på Fängkrutet i alla 3 Bösserne och wid Mördarens återkomst suckade och sade: Ack huru länge skal thetta wårt usla Lefwerne och Tilstånd wara? Jag tror bäst wara, at wi godwilligt gå til Prästen och bekänna för honom ock Dommaren wår Synd hwar för sig, tå Straffet blefwo lindrigare kan hända. Öfwer thetta Talet häpnade Mördaren ock sade: Jag tror, at tu wilt förråda mig ock i thet samma tog til Bössan; Men then andre sade: Huru will jag förråda tig, som är i samma Fördömmelse? Ock tå Mördaren ther på lät up Fängkruts-Pannan, blef han warse Fångkrutet wara wått, lutade altså ned at taga yxen under Bordet, men i thet samma hade then andra yxa wid handen ock slog Mördaren i hufwudet, at han stupade, samt tillika ropade åt sina utestående bestälte karlar, hwilka strax kommo in ock fängslade Mördaren, som sedan med förhärdadt hierta sade til then andra: thet tu gaf mig, hade jag ärnat tig. Han blef altså af Öfwerheten dömd at rådbråkas ock steglas, hwilket ock skedde wid haijums Bro uti Sörbygden ock Krokstads Sockn.
Ordsaken til thetta grufweliga Mordet ock therpå följande faseliga, dock wälförtienta Straff, han thenna warit: Mördaren, som hade warit en Tijd misstänckt för en annan Mans hustro, kom til olycka på thetta Barns-ölet med Herr Nils bagge, skiönt han samma dag warit wid Guds Bord, tå Prästen tog sig tilfälle at tala öfwer Bordet til then Bonden, som honom om Afftonen sedan mördade: I dag ha 2:ne unga drängar, så wäl som I, warit til Herrans Natward. hwilka woro hwar andra så lika, som the hade bägge en Far, nemligen tin Son ock tin Grannes Son; hwilka ord så rörde hans hierta (jag menar Bondens) at han, som hade giordt thet ena onda, dubbelt hor, blef strax af Satan ock then misstänckta Qvinnan uppäggad at föröfwa slikt Mord på sin egen Präst ock Siälesörjare för Sanningen skuld, hwilket alt Herr Kyrckoherden Giädda i Nafwerstad hördt af sin sal. Far ock jag sen af honom såsom en samfärdig skiönt ynckelig Tragaedia. | |
G e n v ä g a r
