MAGNUS Gabriel Jacobsson de la Gardie (1622-1686)
1622-10-15--1686-04-26 (man)
Född; Reval (nuvarande Tallinn), Estland
Död; Venngarns slott, Uppland),
Svensk greve, riksmarskalk, riksdrots, rikskansler och diktarare.
Begravd i Varnhems klosterkyrka, Västergötland
Magnus Gabriel De la Gardie vann drottning Kristinas ynnest och begåvades med höga utmärkelser och stora förläningar, senare föll han dock i onåd. Med Karl X Gustav:s tronbestigning återvann De la Gardie konungagunsten. Bl a för att Karl X Gustav var bror till De la Gardies hustru Maria Eufrosyne.
Gift år 1647 med Maria Eufrosyne av Pfalz, och blev då svåger till den blivande Karl X Gustav.
År 1647 riksråd.
År 1648 general i Tyskland
År 1649 generalguvernör i Livland
År 1651 riksmarskalk och överstemarskalk
År 1652 riksskattmästare
generalguvernör i Västergötland
kansler för Uppsala universitet
Vid Karl X Gustavs död blev Magnus i enlighet med dennes testamente år 1660 rikskansler och medlem av Karl XI:s förmyndarregering.
ledare av förmyndarregering åren 1660—1672
Magnus Gabriel blev år 1680 riksdrots, vilket innebar en reträtt från rikspolitiken. Förmyndarräfsten och reduktionen drabbade honom hårt och han dog i fattigdom - en levnadstragedi som bl.a. kom till uttryck i dikterna O Jesu! när jagh hädan skal och Kom, Jesus, du min Frälserman. Sin största insats gjorde De la Gardie som frikostig mecenat och främjare av konst och vetenskap. På hans initiativ inrättades år 1666 Antikvitetskollegium.
Såsom en av rikets största jordägare uppmuntrade han förläningssystemet och stimulerade knappast till någon större sparsamhet. Hans franskvänliga utrikespolitik och olyckorna under år 1675-år 1679 års krig medförde att han förlorade sitt inflytande. Han byggde och underhöll flera slott
Karlbergs slott (om- och tillbyggnad)
Venngarn
Läckö slott,
Mariedals slott,
Jacobsdal (Ulriksdal)
Kägleholm i Väringen
ägde en tid även slottet Arensburg på Ösel.
Uppgifterna om hans rikedom, frikostighet och relativa fattigdom mot slutet av livet, skall ses mot bakgrund att han fullständigt lär ha saknat sinne för hushållning. Den tidens fordringsägare hade inte några effektiva legala medel för att hävda sin rätt mot människor i hans samhällsställning. Stor del av hans förmögenhet byggde främst på konfiskation. | |
|
G e n v ä g a r
