Födelsetal uppskattatt
Död: Spännefalla, Kyrkefalla, Västergötland
Stamfar till Krumsläkten, från Kyrkefalla. Om släkten Krum finns en släktutredning. SLÄKTEN KRUM FRÅN KYRKEFALLA Släktutredning av Brynolf Svensson, 1970. Brynolf Svensson 1895-1979 var Postmästare i Trollhättan och ägnade många år åt kartläggningen av släkten Krum.
Han nämns även under namnen Crommert och Taleman i militära rullor.
Enligt Gösta Göranssons bok Gustaf II Adolf och hans folk Skulle en Soldat Mårten Krum, 1618 varit instämd för att ha besökt tjocka Saras bordell i Stockholm. Om det är vår Mårten ska vara osagt, men troligt då namnet Krum är sällsynt.
Mårten var löjtnant 1620 blev kapten 1622 och kompanichef för fotfolket från Kåkinds Härad som då hörde till Östgöta regemente.
Kom hem från Lifland på sommaren 1622.
Var med i krigen mot Polen och i Tyskland som Kompanichef.
Var med Kung Gustaf II Adolf när han avseglade till Preussen 1628.
1636 kommenderad med de sjuka från Elbing till Sverige.
1640 var ha chef för ett kompani med hemmavarande knektar 103 gamla och 113 nyutskrivna. Nästa år var dessa kommonderade för att förstärka Göteborgs Försvarsanläggningar och slussbyggnad vid Lilla Edet.
1644 förde Mårten Krum befälet för ett kompani på marsch mot Hälsingborg, men blev då krigsoduglig och hemförlovades.
Fick donationsjord i Spännefalla av drotting Kristina.
I namnregistret över Officerare m.m. i rullor1620-1723 finns att läsa.
Taleman (Krum) Mårten
Kapten vid Johan Banérs regemente från Östergötland m.m.
Kapten vid Bengt Kafles reg. Jönköpings län.
Löjtnant vid Johan Henrikssons Reuters reg. Från Västergötland.
Kapten vid Göran Johansson Ekeblads reg. Från Västergötland.
1631:8
Kapten vid Västgöta dals reg.
Fullmakt att vara kapten 1631
Var 1623 och 1624 gift med Svanborg Månsdotter( Rättegång i Kåkinds härad 1623 20/10. Landsarkivet, Göteborg)
Kapten vid Västgöta Dals regemente.
Utdrag ur Skaraborgs regementes Historia.
Del 1.
Mårten (Crommert) Taleman: löjtnant vid Östgöta regemente till fot 1620. Kapten 1622. Kompanichef vid fotfolket i Västergötland 1623. Tjänade ännu in på 1640 - talet. Sid 264, 284, 299-301.
Kriget mot Polen 1621 - 1629.
När Gustaf II Adolf på våren 1628 seglade över till Preusen följde honom bl.a. två Västgöta skvadroner. Befälet över en av dessa fördes av Kapten Mårten Taleman.
Ur del II.
Taleman (Krum) Mårten: Kapten sid. 49, 52, 65, 67, 70, 77.
I maj 1640. Av de hemmavarande knektarna av regementet bildades ett kompani under befäl av kaptenen Mårten Taleman (Krum).'
1641 var Taleman hemma i Sverige med sitt kompani. Under sommaren 1643 var bl.a. Mårten Talemans kompani beordrat till arbetena med Göteborgs försvar.
1644 förde Mårten Taleman befäl över ett kompani på marsch mot Hälsingborg. På våren samma år fick han resa hem till Sverige. Han var icke längre tjänstduglig.
Ur Hallands regementes personhistoria 1625 - 1910
Av A. Noreen.
Officerare 1630.
48. Talman, Mårten. Var 1621 löjtnant vid Mårten Hemmingssons komp. Av Östgöta fotfolk (Bengt Kafles reg.te), kapten därstädes 1622 - 1627; blev 1627 kapt. Vid Joh. Hindrikssons (Reuter) Skaraborgs läns regemente och år 1629 kapt vid överstelöjtnant Bartel Telins skvadron av samma regemente, står så som kapten och chef för 8. Komp av Cunningkames ( Västgöta Dals) regemente 1630. Utgick med sitt kompani 1635 till "Preutzen" och befann sig samma år 1 / 9 i Marienberg. Enl. rulla 1636 1/1 var hans kompani då i Elbing och blev han samma år kommenderad med de sjuka från Elbing till Sverige. Kallades i det årets rulla: Mårten Talman Krum. Enl. rulla 1637 1 / 4 var hans kompani då i Colberg och samma år den 29 / 5 i Wollin och i rulla av 30 / 10 samma år står Nils Hård så som chef för hans före detta kompani., vilket enl. rulla 1638 1 / 4 då befann sig i Colberg. Kompaniet kallades "Talmans kompani" men för honom är antecknat "hemförlovad till Sverige " 1637".
Var 1642 kapten vid Peder Ribbings regemente och förekommer ännu i en rulla för 1645 så som kapten. Men ej angivet vid vilket regemente. Kallades i rullorna även: Talman, skriver själv dels Talman, dels Morthen Talleman.
Förestående utdrag ur jordelängderna har gjorts av forskaren John Jansson Skomakaregården Götene. Hans kommentarer: ”Här är det ju bara Talman och ej Krum”.
xxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Utdrag ur rättegångsprottokoll vid Kåkinds häradsrätt beträffande skilsmässomålet mellan Mårten Krum och hans första hustru Svendborg Månsdotter.
"Vid Kåkinds häradsting den 20 Oktober 1623 ställes för tingsrätten Sven Jeansson från Hjo, en glasmästare, för ett rykte han var kommen uti för välaktade Krummens Hustru, Svendborg Månsdotter benämnd, vilket rykte sålunda kommit igång.
Av denna tingsransakan framgår, att Mårten Krum föregående år på sommaren var i tjänstgöring i Liffland, Då lät hans hustru Svendborg Månsdotter kalla till sig förutnämnda glasmästare Sven Jeansson ifrån Hjo "att göra några fönsterfästen och några fönster förfärdiga. Nu kom han dock till henne emot kvällen och blev där över natten.
Dagen där på gjorde han 8 fönster färdiga och blev så kvar även den natten. Om morgonen den tredje dagen stod han upp och ämnade drag sin färde. Men hustrun ville ej släppa iväg honom fastande ifrån sig utan gav honom något brännvin och sedan frukost. Sedan drack han sig drucken och blev så kvar den tredje natten och om morgonen den fjärde dagen for han sig kos".
Samma år vid Olsmässotiden ( 29/7 1622) kom kapten Krum hem ifrån Liffland. Han frågade då sin landbo ( arrendator) Måns i Spännefalla och de andra bönderna där på gården, huru det hade varit i hans hus under hans bortovaro. de svarade "Icke annat än väl". varöver han blev så glad och belåten, att han bjöd dem på riklig undfägnad. Ock glasmästarens besök hade ingen då att tala om.
Nästa sommar 1623 beslöt Mårten Krum, att själv övertaga gårdsbruket, varför han sade upp sin arrendator, att avflytta och inrymma gården till kaptenen helt och hållet. Då begynte Måns och hans barn ymbla och uppväcka grovt tal, att förbemälte glasmästare skulle ha besovit kaptenens hustru under sitt besök förra sommaren.
När nu detta relaterades inför tingsrätten, kallades bemälte landbo Måns fram och tillfrågades, varför han och hans barn hade utspritt detta fula rykte om att kaptenens hustru skulle härutinnan varit brottslig. Vidare tillfrågades han, om han kunde frambära "lagliga skäl, bevis och instumenter för att detta sitt påstående bevisa. Sade han då, att bemälta glasmästare låg där tre nätter i rad och han släppte sin häst i min beteshage och lät den avbeta vad där var. Och då jag och mitt sällskap sågo, att han intet ville draga sin väg, började vi tänka något och gingo vi till och stodo under (invid) väggen till stugan, där han och kaptenshustrun lågo och finge vi höra några ord, och skedde detta den andra natten.
Sedan berättade Måns inför tingsrätten, huru han och några andra även tredje natten hade stått på pass vid stugväggen, och det var den natten då glasmästaren varit "överst drucken" och låg i sin säng och pustade. De hörde då hur kaptenshustrun, som låg i sin säng körde ut pigorna och tillsade dem att låsa dörren. Sedan ropade hon flera gånger på drängpojken, Axel benämnd, i mening att han också skulle gå ut men han vaknade intet. De hörde då glasmästaren säga "Han vaknar intet om vi så körde med häst härinne". Sedan hörde Måns att glasmästaren steg upp ifrån sin säng och gick till hustru Svendborgs säng, och hörde de honom säga "sängen är så trång och stackot (dålig), menades han troligen härmed hustru Svendborgs säng, Svarade hon därtill att hon skulle tocka (flytta) sig bättre upp. Sade hon än ytterligare: jag vill så gärna hava ett barn! "vartill glasmästaren skulle hava svarat: " det skall snart vara beställt!" - Till sist hade Måns hört hur sparlakandet drogs för sängen.
Sedan Måns berättat detta, frågade domaren , om han hade några vittnen härtill. Svarade Måns att han hade inga mer än sina barn samt grannpigan Ingeborg Larsdotter. Dessa var emellertid övermaga ( omyndiga) och således ej vittnesgilla.
tillfrågades så hustru Svendborg , om detta vore så tillgånget, som Måns berättat och om hon kört ut pigorna ur stugan. Hustrun Svendborg, att hon väl visat ut pigorna och tillsagt den att lägga sig i andra stugan, men i samma stuga(rum), som Hustru Svendborg låg , fanns också sovande drängen och pojken Axel, vilka legat där alla tre nätter som glasmästaren varit där. - Måns invände härtill, att drängen inte legat i stugan varken dessa nätter eller andra nätter under sommaren, utan legat på stallrännet.
Hustru Sendborg sade att detta tal var lögn, drängen hade aldrig legan på något stallränne, åtminstone inte under sin Spännefalla tid.
Sedan således båda parter nu yttrat sig, tillspordes häradsnämnden vad den bildat sig för uppfattning i detta mål. Nämnden ansåg det egendomligt, att det ej sports något härom, då kaptenen var hemkommen och särskilt frågade Måns och sina grannar hur det tillstått i hans hus under hans bortovaro. Då hade såväl Måns som de andra enhälligt sagt och intygat att allt gått skickligt och rätt till. Det var först nu, då kaptenen beslutat att själv övertaga gårdsbruket och dymedels uppsagt och utvräkt Måns , sin landbo, som denne börjat utsprida det onda rykte om hustru Svendborg. Dessutom hade Måns ej påkallat några vittnen bland sina gårdssbor och andra att avlyssna glasmästarens och hustru Svendborgs samtal i stugan: han hade endast tagit med sig sina barn och bemälta pigan Ingeborg, vilka nu ej ens vid tinget tillstädes. Därjämte nekade såväl hustru Svendborg som glasmästare Sven Jeansson alldeles till detta påstådda lägersmål. Det var alltsammans ett lögnaktigt tal och ett obevisat rykte.
TR beslöt att detta mål skulle uppskjutas till nästa ting och skulle Måns då ha instämt de vittnen han ville åberopa för att få sin anklagelse mot hustru Svendborg lagligen styrkt.
Kapten Krum protesterade mot detta Tr: utslag och begärde att glasmästare Sven Jeansson måtte åläggas att han till nästa tingskulle "fästa lag", vilket glasmästaren också självbegärde. detta innebar att glasmästaren skulle själv avlägga värjemålsed på att han var oskyldig till anklagelsen och att han skulle ha med sig ett bestämnt antal "bofaste och ärlige män", som edligen intygade att de med sin kännedom om den anklagade voro övertygade om, att han var oskyldig och hans ed voro honom ren och till intet men".
Kunde han själv gå denna ed och skaffa sig laggärdsmän, så blev han lagligen frikänd från anklagelsen. - Anledningen till denna kapten Krums begäran sade han vara den, att han aldrig erfarit annat med sin hustru Svendborg "an trohet och det som ärligt och gott vore", dessutom ville han ha så snart slut på målet som möjligt. Under alla förhållanden och med tanke på att kaptenen vilken dag som helst kunde inkallas till krigstjänst och sådeles det vore ovisst om han kunde närvara vid nästa tingssamanträde, så ville han nu bestämma, att hur målet än avlöpte så skulle hans bo stå oskiftat tills han själv återkomme och kunde närvara vid eventuell bodelning.
TR beslöt i enlighet med Kaptenens yrkande och återkallade sitt beslut om att Måns skulle infinna sig med sina vittnen. Istället beslöts att glasmästaren Sven Jeansson skulle vid nästa ting "fästa lag" tillsammans med 11 laggärdsmäs, som av TR godkändes, för att freda sig för den av Måns gjorda beskyllningen begånget lägermålsbrott.
Vid nästa ting den 11 maj 1624 inställde sig glasmästare Sven Jeanssn tillsammans med 11 Hjoborgare, vilka samtliga av Tr godkändes och erkändes som "redeliga och bofasta män" och dessa avlade sin ed tillsammans med glasmästaren som räknades som den tolfte.
Därefter resolverade TR att "samma Sven såsom kaptenens hustru Svendborg voro för samma rykte helt frisagda och för allt eftertal fredade. Och Måns som dem sådant ärerörigt tal övertyga ville och icke göra kunde blev sakfälld efter tingsmålsbalkens kapitel 20 till att böta 40 mark smt till treskiftes.
Därmed var således detta mål avgjort och Måns hade fått sig en god läxa att hålla sin tunga i styr. 40 daler smt var i alla fall en hel förmögenhet på den tiden. | |
G e n v ä g a r
