Handlande och rådman i Göteborg.
D4. Lorens Bagge, f. 2/4 1680, † 9/1 1742 och begravd 5/1. Handlande i Göteborg.
Då efter avlidne Olof Häger rådman skulle väljas av det 30/8 1736 församlade borgerskapet, visade sig stor splittring. Ansökningar hade inkommit från stadsbokhållaren Lorens Ekman, tullinspektor Paul Ekerman, krigskommissaries Augustin Hohenthal, kämnären Assmund Svahn och sekreteraren Petter Scottz, men de handlade önskade, att någon av deras krets måtte utses och uppsatte på förslaget handlandena Lorens Bagge och Sigbrand Rosenburch jemte den förut nämnde Lorens Ekman.
Icke nöjde härmed trädde de övrige församlade ut i stora rådhussalen, därifrån snart kommissarien Johan Busck m. fl. återvände inför magistraten, berättande att de ej kunde för skrik och oväsende vara tillsammans med hantverkarna och det andra borgerskapet. Härpå inkallades ånyo dessa, då perukmakareålderman Lund framgav en lista, enligt vilken blivit uppsatta på förslaget handlandena Claes Habicht, Bagge och Rosenbusch. Men en stor del av borgerskapet, i synnerhet av de handlande förklarade sig vara av annan mening så till vida att handlanden Samuel Schütz borde uppföras i stället för Rosenbusch. Den senare frågade då, emedan han tycktes stå i vägen för båda partierna, vad man hade emot honom, varpå de handlande svarade, att de icke behöva ingå i diskurs härom.
Ingen enighet stod att vinna och valet uppskjöts ända till den 5 november. Då påstodo en del av hantverkarna att de yrkade, att förslaget Habicht, Bagge och Rosenbusch måtte få gällande kraft, varemot de handlande fordrade, att Schütz ej måtte bliva förbigången. Sedan de förslagne afträtt, yttrade ålderman Lund, att det finnes ingen, som har något emot Schütz, eller nekar, att han både i förstånd, ålder och värdighet kan komma upp emot de andra förslagne, men bokbindaremästare Winberg samt remsnidaremästaren Beckberg påpekade, att det vore skada för staden om Schütz, som är en bland de förnämsta av handlandena och en av de största skattedragarne, skulle bliva rådman och därigenom slippa inkvarteringen och andra borgerliga onera.
Till svar begärde några handlande, att i protokollet måtte antecknas, det hantverkarne så absurt och orimligen resonera, och att sunda förnuftet däremot säger att det är en heder och förmån för staden när magistraten förses med sådane ledamöter, som hava förstånd, anseende och meriter. Likaledes begärdes antecknat, att hantverkarne själva under överläggningen erkänt, att Habicht förra gången skrev sig själv på förslaget, vilket nu endast anfördes såsom bevis på oriktigheten av detta, "och icke Herr Habicht till förtret, då det är nogsamt bekant att han är en av de äldsta och hederligaste av borgerskapet."
De handlande ville nu överlämna åt magistraten, att bland de föreslagne utse den, dem befanns tjänligast, men hantverkarne och en del av "det ringare" borgerskapet protesterade däremot och begärde få votera med sedlar, påstående, att den som fått de mesta rösterna borde bliva rådman, och i detta yrkande förenade sig den myndige handlanden Erik Nizsen jämte flera andra.
Det andra partiet jämte magistraten förklarade sig ingalunda kunna låta därpå ankomma, emedan det lätteligen kunde hava skadelige och eftertänkliga påföljder, om det ringare borgerskapet, som alltid utgör största antalet personer, men har minsta begreppet om stadens nytta liksom de ock minst kontribuera, skulle få röstpluraliteten och därigenom tillsätta vilka domare, de behaga, under det magistraten och det förnämligare borgerskapet på sådant sätt skulle få litet eller intet därvid att säga. Det vore därför bäst att, om man ej kunde komma överens, valet skedde genom elektorer.
Gent emot detta föreslogo en del av hantverkarne lottkastning, anförande, att man vid slika val som detta ej borde alltid gå deras krets förbi, helst här funnos hantverkare, som hade meriter och värdigheter, t. ex. guldsmedsålderman Wirgman, kopparslagaremästare Hans Wohlfart och perukmakaremästare Lund. Hantverkarne själva voro dock splittrade i denna del, och andra ibland dem protesterade emot de förra, och sade sig aldrig vilja eller begära, att någon av deras klass skulle bliva rådman, "ty det är både ovanligt och, i anseende till deras begrepp och sysslor orimligt," varför de föreslogo standsbokhållare Ekman, vilket förslag "magistraten med välbehag upptog."
Nu blev ställningen plötsligt en annan och båda de kämpande partierna vände sig mot magistraten samt enade sig om Lorens Bagge "så att magistraten nödgades fråga borgarne om de med honom vore nöjde, hvartill de enhälligt (!) svarade ja, och afträdde."
Hela denna förhandling är ett litet bidrag till historien om striden för den allmänna rösträtten.
Lorens Bagge var jämte rådman Magnus Gabriel Kling riksdagsman för Göteborg 1740. Kapten vid borgerskapets kår för första kompaniet. Ägde hus och gård vid Stora Hamnen, upptagen i bouppteckningen 16/11 1743 till 6000 daler smt, och efterlämnade en förmögenhet av 75.396: 6 d. smt. G. 18/7 1709 m. Anna Margareta Calmes, döpt 17/9 1690, † 4/6 1767, dotter av handlanden Hans Calmes, f. 1646, † 19/10 1710 och Catarina Seth, † 1709. Bouppteckningen efter henne 18/8 1767 upptager: hus och gård på Stora Hamngatan mellan borgmästare Schütz och rådman Peter Koopman å ena sidan Peter Granberg å den andra och Joh. And. Lamberg på tredje sidan, med 2 tomter, allt av henne den 29/7 1763 testamenterat till sonen Elieser. I övrigt finnes upptaget: Karl XIII till häst, 1 fat i rött, blått och gult av dresdenporslin, värt 6 daler samt 11 "ostindiska avgudar av porslin". Boet visade nu en nettobehållning av 54.822 d. smt.
Gift 18/7 1709 m. Anna Margareta Calmes, döpt 17/9 1690, † 4/6 1767,
Lorentz Bagge var kapten i det militära och från 1737 rådman. Riksdagsman vid riksdagen 1770. Lorentz Bagge fick totalt tolv barn. Flera av dem flyttade till Varberg, däribland Ehregott Nicolaus Bagge, vilken studerade i Tyskland och med tiden blev superintendent och överpastor i Coberg. Sonen Emanuel som var född 1714. Han blev handlande i Varberg och blev där i unga år rådman. Han var först gift med Anna Lagerbom, dotter till skepparen Gomer Lagerbom, och när hon år 1743 avled vid 21 års ålder efter att kort dessförinnan fött en son, som dog späd, gifte Emanuel om sig med Johanna Pihlsson, född 1723 och dotter till Johan Pihlsson som senare belv borgmästare. Med Johanna Pihlsson hade Emanuel åtta barn. Två söner levde till de uppnådde 17 resp. 18 års ålder. Alla de övriga dog som barn. När man så läser att Emanuel Bagge avled vid 40 års ålder, år 1755. | |
G e n v ä g a r
