| Andreas Stobaeus var född 1642 i Stoby i Östra göinge härad och var son till kyrkoherden Jens Lauritzen Hedenstadiensis och dennes maka Sidsel Christophersdotter. Efter sin födelseort hade han tagit namnet Stobaeus, som under mera än ett århundrade skulle bliva så nära förenat med Lunds universitet. Han var den förste bland fem professorer av detta namn, som universitetets historia räknar. Efter slutade skolstudier i Köpenhamn skickades han vid Skånes erövring till universitetet i Greifswald, där han studerade någon tid. Efter hemkomsten till Sverige blev han lärare vid Kristianstads skola och 1669 dess rektor. genom ett latinskt kväde vid Karl XI:s kröning gjorde han sig känd som skald. Han blev beundrad av sin samtid och 1674 kallades han till professor i poesi vid Lunds universitet. Vid krigets utbrott 1675 blev universitetet upplöst men vid dess återupprättande 1682 blev Andreas Stobaeus åter professor där. Och under hela sin trettio åriga verksamhet som professor var han en av de inom det akademiska livet starkast framträdande gestalter. I likhet med sin broder Nils Stobaeus, under någon tid universitetets räntemästare, och hela Stobaeiska var han bland dem av skåningar, som oförbehållsammast anslöt sig till Sverige. Detta föranledde Karl XI att yttra om en av dem, att han varit den första skåning, som gjort den svenska kronan någon tjänst. Det inflytande, som han vid försvenskningens genomförande såsom universitetslärare utövade var ej ringa, i det att han själv genom sin person och verksamhet gav det renaste uttrycket för den anda universitetet åsyftade, nämligen att vinna försoning emellan de båda nationerna. Andreas Stobaeus förvärvade stor ryktbarhet som latinsk vältalare och skald, såsom utgivare av historiska avhandlingar är han den förste av universitetets lärare, som ägnat sin uppmärksamhet åt den fosterländska hävdaforskningen, särskilt är han en av de första, som bearbetat Skånes historia. I akademiens förhandlingar lär man känna honom som en man av gammaldags ära och tro. Fast han ej var fri från inblandning i de tvister, som kunde förbittra det akademiska livet, så har han gått ur desamma med heder. Hans tryckta skrifter äro många ehuru de flesta äro på latin. Han dog i Lund den 15 dec. 1714. |  |
G e n v ä g a r
