Sven I Tveskägg Haraldsson (-1014)
--1014 (man)
Sven Tveskägg namnet kommer av hans yviga skägg - bilden är förmodligen stiliserad och anpassad efter en annan tids mode). Kung av Danmark 985-992 och 993-1014. Kung av England 1013-1014. Utgjorde förmodligen den reella makten i Norge bakom Erik Ladejarl tillsammans med den svenske kungen Olof Skötkonung 1000-1014.
Hans företrädare på den danska tronen var hans far, Harald Blåtand, även om källorna talar om ett allt annat än vänskapligt förhållande mellan dem. Sven var förmodligen oäkta son till Harald, och en legend berättar att Harald presenterades för sin son första gången hos vikingahövdningen Palnatoke (med största säkerhet en påhittad figur). Enligt en teori erövrade han makten från fadern med hjälp av skånska stormän (en av hans bröder, Strutharald, förmodas ha varit kung i detta landskap och också haft en törn i sidan till fadern). Under en kort period 992-993 förlorade Sven den danska kronan till den svenske kungen Erik Segersäll efter att denne inlett ett erövringståg mot Danmark som hämnd för Svens stöd till dennes rival Styrbjörn Starke i slaget vid Fyrisvallarna. Återtog dock den danska kronan då Erik blev sjuk och drog sig tillbaka redan följande år. Död 2 mars 1014 i Gainsborough, England.
År 1000 besegrade Sven Tveskägg, Olof Skötkonung och Erik jarl den norske kungen Olav Tryggvasson i sjöslaget vid Svolder (troligen väster om Rügen). Efter detta så styrde förmodligen Sven, Olof och Erik Norge tillsammans. Sven var också den förste viking som lade under sig England och blev år 1013 kung även där, och kallas Sweyn Forkbeard i de engelska kungalängderna.
Gift med Gunhild, dotter till Mieszko I av Polen och Dubrawka av Böhmen. Troligen också med Sigrid Storråda som isåfall var mor till dottern Estrid. | |
|
G e n v ä g a r
