Erik Kristoffersson Honkainen (1618-1667)
1618--1667 (man)
född omkring 1618 och död december 1667
Familj med Kerstin Olofsdotter Kropp (- 1665)
Barn:
Sigfrid Eriksson Honkainen Höök (1649 - 1747)
Johan Eriksson
Kristoffer Eriksson
Erik Kristofersson misshandlade sin andra hustru Malin Sigfridsdotter så svårt att hon avled den 17 april 1667. Vid tinget i Färnebo 6 maj 1667 dömdes Erik Kristofersson till döden, en dom som fastställdes i Göta hovrätt den 19 november 1667, och avrättningen skedde genom halshuggning. Vid tingsrättsförhandlingarna var det Malin Sigfridsdotters mor Maria Persdotter i Sundsjön, Färnebo sn, och hennes syskon Margareta och Annika Sigfridsdöttrar, samt Johan och Hindrik Sigfridssöner som förde talan mot Erik Kristofersson.
Av domboken framgår vid tinget i Färnebo 18-20 juni 1663 (AIa:2, s 160) att salige Kristofer Jönsson i Sundsjön varit gift två gånger och att hans andra hustru var Maria Persdotter. I första äktenskapet hade Kristofer sju söner och två döttrar, och i andra äktenskapet hade han en son och fyra döttrar. (Domboksnotisen har meddelats mig av professor Anders Winroth). Emellertid hade Maria Persdotter uppenbarligen tidigare varit gift med en Sigfrid, med vilken hon hade barnen Malin, Margareta, Annika, Hindrik och Johan. Således var Erik Kristofersson och Malin Sigfridsdotter "styvsyskon", och alltså inte besläktade genom blodet. Det var för övrigt helt förbjudet på 1600-talet med äktenskap mellan så nära släktingar som halvsyskon (som frågeställaren skriver) eller mellan en person och hans/hennes syskonbarn (som Palmqvist uppger). Vid denna tid gällde fortfarande att äktenskap mellan fyrmänningar och närmare släktingar var förbjudet. Dispens kunde medges av kyrkan (domkapitlet) för tremänningar och fyrmänningar, men inte för närmare släktingar. Det är först på 1800-talet som man träffar på de första fallen där dispens har beviljats för äktenskap mellan en man och dennes systerdotter.
Källa: http://www.genealogi.se/dalarna/svar-700.htm#526
Här följer Jan Kärrmans kommentar på http://aforum.genealogi.se/discus/messages/44/943.html
Och målet i häradsrätten går att läsa i AD OnLine:
Advokatfiskalen Värmlands län EVIIAAAL:11 Bild 241, Sid 140
Jag har försökt tyda texten, uträtade frågetecken och korrigeringar mottages tacksamt.
Anno 1667 den 6 May wardt Extra
ordinarie Tingh hållit medh Allmogen aff Wärmelands Bergs
Lagh uthi Philipstad...
...
Så i förstonne kom för Rätten Johan Sigfridsson i Sundsiön i Färnebo
Sochn, och så för sigh, som för sin Modher H. Maria Persdotter, och Sys-
kon Margreta, Hindrich och Annika Sigfridzbarn, klagade huru
som dheras respective dotter och Syster Malin Sigfridsdotter, war
af sin onde och Arge man Erich Christophersson widh Diupräm-
men i samma Sochn å Skatte, så illa handterat och slagen, medh en
Bössa, Buttstör och Knyff Tridie dagh Påska sidstledne, som war
d 9 Aprilis, att hon ey längre leffde, än i Otta dagar dher-
efther, nämbl. till d 17 Dito om Mårgonen. B[emälte] Erich
nekte fuller inthet sigh wara wållande till sin Hustrus dödh,
men förebar[?] emodt sin willie, i dhet han skulle hielpa henne
i sängs, och hade glömbdt läggia ifrån sigh Knyfwen, som
han stodh och karfwade eller sönderskar Tobak medh, när hon
gick drucken och ragade af Brennwyn. Johan Sigfridzson
svarade, wisserligen wara medh wilie skiedt, emedan han
hade oftha slagit henne tillförende, jämwäl och med Knyff,
som war händt twå gånger något för dhetta; welat förgöra
henne i Siön, när hon twättade kläder i Åhr, och han ???
??? större waak, hade inte H. Karin Johan Perssons i Nääs-
rämmen dhet förhindrat, då henne förmedelst hans dragan-
de förgickz dhet Barnet, hon senast födde dödt, och några
gånger ???dat skiuta henne ihiäl, dher i han och är dehls af
Barnen, dehls elliest hindrad. Men berörde tredie dags Påska,
hade först tagit henne i håret och slagit i Marken, för hon till-
taldte honom om en Tönna han i fyllan sönderslogh, för hon
wille inthet gifwa honom så myckit Brännewyn han be-
gärde, dher barnen skilde dem åth, uthan för gården, sedan
inne widh förstufwudörren lyka så, dher och barnen skilde
dhem åth, näst in uthi Stufwun, slagit henne all blå medh en
Bössa, än uthi förstufwun stött henn ett hol i pannan
med en Buttstör; Och sidst stungit henne medh Telgknyff
bak i ryggen, under wenstra Axelbenet alt in till Ger-
wartan. B[emälte] Erich Christophersson gick alt medh stilla Ty-
gande förby, undantagandes stöten i pannan, att han
icke giorde dhen medh sitt Tilltryckiande[?], uthan hon lopp
dhen sigh till, och knyffstingedt, att när dhet skedde, woro
dhe blefne wenner igen och såthe sin emellan. När nu frå-
gades efter Wittnen uppå alt dhetta, gaffz till Swars, att dhet
woro inga för handh, uthan dheras egna Barn, och en
fremmande Pojke, widh Nampn Oluff Joensson ifrån
Philipstadh, som läste för dheras Barn, och intet woro
då dråpet skedde inne i stufwun, uthan uthi ett Torkhus
bort afsydes. Grufwu Fougden Anders Andersson Korp,
hade skrifwit Kyrkoherden Wyrdige och Högwällärde M[onsieu]r
Simon Skragge i Philipstadh till, och berättat efter Oluff
Perssons widh Dalkiärssiön ordh, att när han kom ???
Diuprämmen samma triedie dags Påska, att kiöpa Rough, dhen han
intet då kunde få, för han hade inget annat än koppar-
mynt, då war Erichz hustru Malin så sönderslagin
att hon med nödh kunde gå, och då han andra dagen
kom igen, om samma ärende, war hustrun så huggin
medh en Täljeknyff, att blodet stodh öfwer alt Stufwu
och Förstufwugolfwet, och flödde iämpt och sampt af henne
dher hon lågh i en Säng bak om Förstufwudörren, all
blodigh öfwer Ansichtet, och ey orkade tala ett ordh, och Swy-
nen stodo och åto af blodhet, som rann af Sängen. Sam-
me Mr Simon Skragge berättade sielff, att widh
Kyndermessan i Åhr, kom b[emälta] H. Malin och klagade sigh,
att hon nödgades gå ifrån honom, för hans onda sinne
men bleff då trygd gå tillbaka. Födde sedan ett dödt barn,
dhet Gudh weth hwar uthaff, medan Erich kom widh dhen
tyden och begärde Pass, att sökia sigh Boställe annorstädes,
och H. Karin widh Nääsrämmen berättar, att när
Erich Märkte Waken på Siön större, togh han hustrun i
Armen, såsom williande stupa henne dher uthi, sampt H.
Anna widh Omsiön[?] säger, att fostret fick dher sin skada,
att dhet föddes dödt, 10 Weckor för än tydh war. När
barnet begroffz d 21 Feb. war inthet Fadhren medh,
uthan blåtta barnen, Sonen och Dottern. När hon gick
i kyrkia och till Herrans Nattwardh d 17 Marty
war han ey heller medh, uthan när hon kom hem, skiöt
ihiäl hunden widh hennes fötter, hotandes henne och
medh samma Tractamente. Carl Persson, som war
kallat att läkia henne, säger att knyffslaget war
gångit under Axelskuldran igenom Lyfwet, in moot
bröstet och Gewartan. Comminister, Wällärde Her
Gillius Nicolai Pistoris, som begroff dhen dräpna H. Ma-
lin, och hade order att ransaka om hennes afffärdh, be-
känner då wara berättat, att hon Malin rände sielff
på Buttstören, då hon fick dhet holet i pannan, då dhe
woro bägge druckne af Brännewyn, och Systern som
swepte henne, fann många blånader på hennes kropp
af Bössan. När nu alt dhetta togz af samptelige Rät-
ten i betänkande och närwarande Nämpens[?] af före-
talde skiäl, enhälligen fäldte honom Erich Christoper-
sson till Williagiärd[?]. Så dömbdes han att mista Lyff
sitt för hustrun, efter Gudz Lagh, Gen[esis]. 9, 6. Exod[us]. 21,
12 och dråp Will. 2 L. L. Men om Barnet,
dhet icke full Tyhd[?] och Wittne är till, ställes under
Gudz Doom. Noch alt under dhen Högl[ovliga] Kongl[iga] Hoffrättz
nådhgunstliga förklarings, innan någon Execution skier.
/Jan | |
|
G e n v ä g a r
