Harald Gormson (blåtand) (911-986)
911--986 (man)
King of Denmark and Norway (970-991)
Även kallad Harald Blåtand, Harald VII.
I början av 900-talet var Skåne ett eget kungarike med en egen kung av urgammal ätt. I Hedeby på Jylland regerade Gorm 'den gamle', men hans makt sträckte sig inte till öarna och än mindre till Skåne. Gorms son Harald 'Blåtand' blev erkänd som kung även på öarna och flyttade från Hedeby till Lejre på Själland. Men i Skåne blev hans bror Knut vald vid Tre Högar sedan den siste kungen av Kiars ätt dött barnlös. Harald tycks ha börjat sin regering som tysk vasall, men var för övrigt kristen och gjorde sig till herre även över Norge och de sydsvenska landskapen. På den vendiska ön Wollin utanför Oders mynning hade Harald 'Blåtand' anlagt fästningen Jomsborg. Den befolkas enligt sagorna av hårdföra vikingar och styrs av en rad namnkunniga hövdingar; Palnatoke, Styrbjörn 'Starke', Bue 'digre', Sigvald 'Rappe' och Thorkel 'Höge' - de två sistnämnda är söner till den skånske jarlen Strutharald. Palnatoke sägs ha mördat Harald 'Blåtand' och är sedan fosterfader åt hans son Sven 'Tveskägg', som ser sig nödsakad att försöka hämnas sin fader, då han i sinom tid får veta att Palnatoke var mördaren. Strid råder under Harald 'Blåtands' sista år mellan honom och hans son Sven 'Tveskägg'. Harald drivs ur landet, söker hjälp hos jomsvikingarna, återkommer på deras skepp till Danmark och utkämpar ett oavgjort slag på Helganäs. När han därefter vilar ut i en skog blir han ihjälskjuten med en pil ur ett bakhåll. (Källa: Egen sammanställning från olika källor.)
År 974 försökte Harald 'Blåtand' få ändring i sitt förhållande till Tyskland, där Otto I nu är död. Han lider dock nederlag och förblir beroende på denna front, trots att han är herre icke blott över Danmark utan även över Norge, där Håkon jarl styr som hans handgångne man. Omkring 983 lyckas Harald omsider få de tyska gränsfästningarna i sin hand och erövra landet kring Hedeby. Därmed är hans danska rike fritt från det tyska oket. (Källa: Alf Henriksson)
Harald hade inga legitima arvingar, bara en frillason, Sven, som han i det längsta vägrade erkänna som sin. Sven var en vild sälle, som för det mesta låg ute i viking och härjade England och Nordsjökusterna. Till slut blev han så otålig på att vänta ut Harald, som efter förhållandena blev mycket gammal, så han avsatte helt enkelt sin gamle far, och denne fick tillbringa sina sista år i landsflykt i Tyskland. Sven kallades för Tveskägg, han var en listig och maktlysten person, och strävade efter att lägga även Skåne under dansk spira. (Källa: Egen sammanställning från olika källor.)
Harald 'Blåtand', drev de sista svenskarna ur Danmark, för en tid lydde Norges härskare under honom och av diplomatiska anledningar snarare än trosskäl upprättade han den kristna kyrkan i Danmark. På äldre dagar blev han emellertid tvingad i landsflykt till följd av inre motsättningar och dog omkring 986. (Källa: Vikingen, Nordbok 1975)
Jomsborg sägenomspunnen vikingaborg som ska ha anlagts av Harald Blåtand vid mitten av 900-talet, troligen på ön Wollin vid Oders mynning där en vendisk stad, Vineta, varit belägen. Staden förstördes 1184. Jomsborgs existens har påvisats genom utgrävningar, men det historiska sambandet mellan borgen och venderna är omstritt bland forskarna. Enligt den isländska Jomsvikingasagan var borgens besättning beryktad för sitt obändigt vilda vikingalynne och deltog i flera omskrivna strider, bl a slaget vid Svolder. (Källa: Norstedts Stora Focus)
Erik 'Blodyx' stupade år 954 i ett slag vid Westmoreland, och därmed är det slut på det nordiska kungariket York, England. Med sin gemål Gunhild som är dotter till Gorm 'den gamle' efterlämnar han emellertid många söner, och dessa finner en fristad hos sin morbror Harald 'Blåtand', vilken rentav adopterar den äldste av pojkarna. Från baser i Danmark gör de upprepade raider mot Norge, där de hemsöker Håkon 'Adalsteinsfostre' på hans gård Birkestrond på ön Frei i Nordmöre och slutligen besegrar honom i ett slag på kungsgården Fitjar på ön Stordön utanför Hordaland. Han hinner klyva skallen på en dansk hövding med sitt svärd Kvarnbit innan han själv måste bita i gräset. Erikssönerna - eller Gunhildssönerna, som Snorre har för vana att kalla dem - överumplar och innebränner även ladejarlen Sigurd på hans gård Skatval, och därmed också Nordnorge i deras händer. Vidare populära är de inte, ty bönderna dödar snart två av dem i samband med olika övergrepp, men de återstående tre lyckas bryta allt motstånd och gör sig till herrar även i Viken. Tongivande bland bröderna är tydligtvis den äldste, som heter Harald med tillnamnet 'Gråfell. (Källa: En nordisk kronologi sid 64-65, Alf Henriksson)
barn
Thyra (~0936-1000)
Svein (~0960-1014)
Gunnhild (0950-1002)
Haakon | |
|
G e n v ä g a r
